Livet med studier och vardag i södra Frankrike håller sakta ta form. Jag gör scheman bl.a. för självstudier, utomhusaktiviteter och matlagning utöver de fastlagda timmarna i skolan. Jag tycker att det funkar ok utom matlagningen som ger mig stress.
Först och främst är jag inte vän med gasspisar. Sedan jag såg den gamla finska filmen "Kaasua, kaasua komisaario Palmu" i min barndom så är faktiskt lite rädd för dem. Okunskap? Javisst! Men när jag väl blir hungrig nog så tar jag fram kastrullen och det dyra ägget och efter några försök får jag fram lågan som ska ge mig mitt 8-minuters frukostägg. Äggets värde bör inte underskattas. Jag kan inte tänka mig livet utan ägg. Och när man betalar med euro så känns det ännu mer värdefullt.
Visst ser det ut som riktigt studentmat: pasta blandat med någonting okännbart men som ger lite smak och eventuellt lite näring? Jag har turen att ha en man som lagar god mat, jag menar GOD mat. Jag bakar GODA kakor och bröd men har bara några rätter som uppnår nivån ätbart eller ätbart med glädje. Sådana rätter ingår inte i min studentmenu med gasspis. Så svaret till frågan om jag är bortskämd är: ja, när det gäller mat.
Frankrike är ju berömd för sitt fantastiska bröd och även bakverk. Trots det tog jag naturligtvis Fazers rågbröd och knäckebröd med mig från Sverige. Boulangerier och bagaren som säljer bröd på marknaden är mina viktiga mötesplatser. Utmärkt språkträning och som tack får jag ljuvliga smakupplevelser. Tack och lov vissa kan innehålla ganska mycket luft så det känns inte helt fel att mumsa dem oftare än vad tanken var.
