Marseille!

Jag hade ledigt idag på riktigt. Inte en endaste uppgift har gjorts och den här pausen behövde jag verkligen. Bästa sättet att undvika läxor är att åka bort, vilket jag gjorde. Jag har vandrat Marseilles gator upp och ner under hela dagen. Även om jag har varit i Marseille tidigare så kunde mina duktiga guider visa mig en annan sida av staden. 

Basilique  Notre- Dame de la Garde skymtar på bildens bakgrund. Dit får jag åka vid nästa besök för tiden räckte inte riktigt till allt spännande idag.
 

Här en vy över gamla hamnen som har betytt mycket för stadens utveckling under århundraden. Marknader och massor av kaféer och restauranger ligger tätt längst hamnkanten. Det var en extra varm och solig dag idag och det kändes som hela Marseille var ute och njöt av den vackra sensommardagen.

Väggarna kom till nytta på många ställen i Marseille där olika sortens konst tog plats i det offentliga rummet.

Det här är Marseille! inte så välputsat och skinande men i allra högsta grad levande stad.

Graffiti kunde man se lite varstans i Marseille. Hur tillåtet det är/ var, vet jag inte men bilderna drar beundrande blickar både från lokala invånare och från turister.

När man har gått och gått i hettan behöver man ta en paus och få lite mat i magen. Jag fick väldigt mycket mat i magen. Jag såg säkert väldigt ynkligt och svältande ut eftersom min portion med alla dessa skålar skulle ha räckt till en mindre familj.

Spännade stad där det finns mycket att se och uppleva. Rekommenderar varmt!

Ciotat

 

Redan under första veckan i Frankrike ordnade skolan en utflykt bl.a. till Ciotat som ligger drygt en halv timmes körning från Aix.  Ciotat, en liten mysig stad har ca. 36 000 invånare. 

Vi råkade pricka in den stora marknadsdagen då hela stadens kustlinje var fullt med lokala producenter och hantverkare av olika slag. Det var mycket varmt, över 30 grader så man vågade inte köpa livsmedel som inte kunde läggas i kylen under dagen. Matsäcksmat var dock lätt att hitta.

Ciotat är känd för två saker:

1) Där spelades det in en av världens första filmer " L'Arrivée d'un train en gare de la Ciotat" av bröderna Lumière 1895. Dessutom finns där en av de äldsta bion. Ovanstående bild är dock en annan bio vilket bevittnar fransmännens kärlek till film och filmindustri. Minst två bion på 36 000 invånare! 

2) Det var också i Ciotat där Jules Le Noir uppfann spelet pétanque 1907. Första turneringen hölls 1910. Bilden ovan är från andra sidan av lilla hamnen. Hela den kustremsan på motsatta sidan var marknadsområde. Bakom mig (som inte syns i bilden naturligtvis) låg en rysk yacht som höll på att renoveras. Det sades tillhöra någon oligark. Vem vet, stor och lyxig var den i alla fall.  

Kvällsmål

 Fyra veckor har redan gått! Tiden går verkligen fort. Trots få lärarledda timmar så får man verkligen vara noga med att man organiserar dagen så att studierna får den mesta tiden dvs minst 5-6 timmar dagligen men oftast mer. Dessutom är jag lätt distraherad och långsam vilket också påverkar tidsåtgången. Ändå känner jag hela tiden att jag ligger efter, eftersom jag inte hinner repetera så som jag skulle vilja. Mitt liv hänger inte på dessa 30 poäng men om man har tagit tjänstledigt från jobbet och plockar sparade medel från bankkontot  för att kunna vara här så är detta inte enbart för nöjes skull. Bättre chans att lära mig franska kommer jag aldrig mer få.

Så när man väl försöker tolka olika upplysnings filosofiska tankar på franska (var gråtfärdig) och samtidigt känner att jag borde börja med fonetiken också så det där med att hinna laga mat blir lite åsidosatt. Jag erkände direkt till läraren i skolan att Todorovs forskning om upplysningstidens idéer  och jag hittade inte varandra mer än bitvis. Hon ställde upp och vi gick igenom frågorna en efter en i vår grupp vilket var till STOR hjälp. Efter det så kände jag bara, att nu glömmer jag kastrullerna hemma och tallriksmodellen. Och det blev en kvällsmål ute i stan. Mycket gott var det och mätt blev jag.  Innan kvällen var slut så kände jag att Todorov har spelat en viktig roll i mitt liv. Med mat i magen klarar man av svåra utmaningar. 

Paul Cézanne

 Konstnären Paul Cézanne (1839-1906) föddes och bodde här i Aix största delen av sitt liv. Hans sägs påverkat bl.a. Picassos måleri. Kulturarvets andra dag hade jag bokat ett besök (gratis) i  Cézannes ateljé med guidning. Guiden pratade väldigt fort men ett och annat hann jag fatta. Han som flera andra konstnärer var förtjust i ljuset och han ville ha en ateljé med fönstren i norr och söder läge. Det fanns inte en sådan så fick han bygga själv sin ateljé. Han målade gärna stilleben och äpplen var en av hans favoritmotiver. Här nedan bilder från besöket. 

Målningen och nedanstående bilden hittar man föremålen som han hade använt i sin målning i hans ateljé.

Ateljéns maffiga fönstren

Full pott!

 Det är inte många gånger jag har ätit ute under dessa tre första veckorna här i Frankrike. Och de gångerna jag har gjort det, har jag tyvärr hamnat på turistfällor med ganska dyra priser och inte speciellt god mat.

 Idag kom vändningen! Vi, några stycken studerande, hade bestämt att äta lunch ute och hittade oss sedan vid en sidogata 5, rue Fernand Dol. Nu kamrater kan vi börja prata om det kulinariska franska köket och till ett rimligt pris. Fisk och potatisgratäng och äppelpaj/ tarte de pommes som efterrätt för 17 euro. Oj, oj, oj! Snabb, vänlig och rolig service, mycket trevlig omgivning och mycket goda smaker. Platsen har alla förutsättningar att bli min stammisplats här.  

Jag kan varmt rekommendera La Brocherie! 

Badmössa

 

Jag är numera ägare till en blå badmössa. Utan den hade jag inte fått inträde i bassängen. Kostnad endast 4 euro i simhallens automat. Jag valde en blå. En storlek! Mitt huvud är inte skapat för EN storlek.

 Det var en kamp innan jag fick den på huvudet och de allra flesta hårstråna inne. Det kändes som någon försökte krympa mitt huvud. Jag befarade att jag svimmar i bassängen när blodet inte cirkulerar ordentligt i skallen. Jag svimmade inte men fick dra den neråt vid varje 100 meter så att håret inte syntes. Franska badvakter är noga ordningsvakter och man får lätt tillsägelser om inte de gemensamma reglerna följs.

 Hoppas den töjs till nästa gång. 

Vackra byggnadsdetaljer

 

På mina promenader försöker jag lära känna min nya studiestad. Idag lade jag märke på denna pampiga dörr på 6 rue Mignet. På plattan bredvid dörren står det Hôtel d'Ailhaud. Det är  inte fråga om ett hotel utan huset är i privat ägo och allmänheten har inte tillgång dit.

För att kombinera nytta med nöje så läste jag på nätet (på franska - risk för feltolkningar) att Jean Ailhaud var en framgångsrik läkare på sin tid. Han levde   1675-1756. Han kom på en laxerande mirakelpulver  som gjorde honom rik. Så rik att han kunde bl.a. låta bygga detta hus. Dörren är original. Här ser man, om man bygger med kvalité så håller den länge, i detta fall över 300 år. Han blev också adlad och fick arbeta som kungens sekreterare och rådgivare. 

Ovanför dörren finns en kvinnohuvud i sten. Huvuden kunde vara som denna vackra och verklighetsnära men det finns också ofta sådana som ser skrämmande och konstiga ut. Ursprungligen var deras syfte att skrämma bort allt det onda från husen. 

Matmarknad i Beaurecueil

 Här i närheten av berget Sainte Victoire finns en by Beaurecuil med 600 invånare. Där håller de två dagars "smaklökarnas fest", en matmarknad där lokala kockar/ restaurangsägare och bagare/konditörer visar upp sig och säljer små rätter till 4 euro. Även bl.a. en vin-, saffran-, ost- och honungsproducenter  är på plats. Igår kväll blev det också musik i den gamla farmen där hela tillställningen hölls.  

Det var mysig stämning  och själva "borgmästaren" gick runt och bytte några ord med besökare. 

Jag fick lite liknande känsla som jag får när jag besöker evenemangen i Kårsta. Jag trivdes!

Långbord, partytält, papperstallrikar... enkelt i omgivningen men smaken var helt fantastiska. Och jag slapp fixa lunchen!

Ett bakverk med aprikos, maräng och annat som jag inte kunde lista ut slank ner den med med en mugg aprikosjus från ett lokalt musteri.

Språkträning fick jag exempelvis med denna redan pensionerad bagare 

som bakar medeltidsbröd med tre olika sortens mjöl. En annan lokal företagare sålde lax som var fiskad i Skottland. Även om laxpriset har höjts i Sverige så här låg det mycket högre än hemma, så det blev bara ett gratis smakprov. 

 

Bokhandel

 Jag kom fram häromdagen att jag behöver plastfickor för de anteckningarna från de olika kurserna. Det finns flera bokhandel i lilla stadskärnan i Aix. Man får en bild att fransmän är ett läsande folk, även män. Naturligtvis hade jag först hamnat på en hantverksmarknad där jag stod i gassande sol och diskuterade med några kvinnor om storlekar på kläderna i Sverige jämfört med i Frankrike. Med en papperspåse i handen (det var inte meningen att köpa något där) fortsatte jag min väg på skuggsidan av gatan och hittade en bokhandel med namnet "Mon chat pitre" som jag hade redan spanat tidigare men hann inte då in.

Jag tänkte inte mycket på namnet innan, men när jag steg in, såg jag minst två katter liggandes på disken bredvid kassaapparaten. Den ena hade ett antal böcker på sig. Jag trodde att de var sådana leksakskatter som man försöker ersätta anställda med i äldreomsorgen i Sverige, katter som spinner och känns sköna att klappa på och håller de äldre lugna. Det var dock inte fallet här utan visst klappade människorna dessa katter men de var faktiskt livslevande, slöa i värmen och såg ut att njuta av sin tillvaro för fullt. 

Bokhandel var ett mysigt ställe där man verkligen trivdes. Det var flera mindre rum där katterna gick runt. Böckerna var placerade både på hyllor men också på bord. De allra flesta böckerna var pocketböcker vilket håller bokpriserna förhållandevis låga. Tanken är, gissar jag, att låga bokpriser gör litteraturen tillgängligt för flera. Dessutom köper alla dessa pocketvarianter, rika såväl som de med mindre pengar.

Vissa böcker hade post it-lappar på sig men personalens personliga rekommendationer. Jag gick runt och läste dem och en av böckerna köpte jag även om det finns tillräckligt med att läsa ändå. Den ska jag läsa på vintern när jag är hemma som ett minne från tiden här i Aix. Och när jag väl till sist kom hem märkte jag att jag hade glömt att köpa plastfickor. 

  

Studier

Vardagen är inte bara intressanta utflykter och strosande på Aix vackra gator och torg. Redan på första mötet med Stockholms universitet varnades det om att om man inte lägger heltid på studier så hamnar efter bara på några veckor. Det var inte skrämseltaktik utan den bistra sanningen. Mycket hänger på en själv och självdisciplin krävs för att hinna läsa och öva det som står i planeringen. 

Vi får grammatik och ordförståelse på distans med Stockholms universitet två två timmars pass i veckan. Alla andra kurserna ( litteratur, kultur och samhälle, fonetik/ uttal och muntlig presentation) ges här på plats av franska lärare. Alla lärare lyfter fram önskemålet om att ha fler timmar till undervisning. Det "luktar" på besparingar även i universitetsvärlden. I praktiken blir det mycket självstudier och mindre lärarledd undervisning. 

Alla lärare är mycket kompetenta och engagerade och de uppmuntrar och peppar alla för att kunna klara av kurserna. De franska fröknarna kräver (jag säger kräver, inte vill) att man har läst och gjort alla givna uppgifter INNAN man kommer till lektionen. Sedan diskuterar vi det som är ämnet och hon förklarar det som var svårt. Antalet begärda uppgifter och tiden går inte ihop om man vill sova också. Jag är långsam, det vet jag och jag kan fastna på en uppgift som att ta reda på vem  Mime Marceau var vilket tar tid som jag inte har. Alla kurser löper parallellt så det gäller att ha koll på schemat och vad som borde ha göras till vilken lektion. 

Så man läser mycket hemma eller i skolan om en ledig sal finns. Jag brukar gå till det närbelägna litet bibliotek för att läsa tidningar. Det unnar jag mig själv. 

Tyvärr finns inga studieplatser där och det finns ofta mycket folk så det kan vara svårt att hitta en plats att sitta överhuvudtaget.

Skolan har en vacker terrass där man också kan sitta och studera. Dessutom nyttjar vi den maximalt när det är dags för gruppövningar. 

Nu självstudier i kultur och samhälle!  Jag får inte bilderna och texten så som jag vill, så lite huller om buller får det vara.

Sophantering

 Jag känner mig mer eller mindre kriminell. Den där är min soppåse i bilden. På gatan, bredvid porten. Det här är inte klokt! Det känns så fel. Jag skäms, att jag som har en gång i världen fått igenom min motion om matavfallssortering i Vallentuna kommunfullmäktige och sorterar allt som går att sortera där hemma, lämnar min totalt osorterade soppåse på gatan. Och jag är inte ensam. Det dyker upp soppåsar längst hela gatan. 

Jag frågade om det flera gånger för att vara säker på att jag har förstått rätt. Men ja, man ska knyta påsen ordentligt, lämna den vardagar+ lördagar kl 18.30-19.15 utanför porten så hämtar renhållningspersonal dem under kvällen. Det här är Frankrike 2023. Kunde man inte ha tunnor? Varför har man inte pant på flaskor? Varför tar man inte vara på matavfallet, plasten, flaskorna, metallburkarna...?

                         Frankrike behöver Sörab!

Simma lungt

Jag är flitig besökare på morgonsimningen på Kvarnbadet på somrarna. Det finns många fler som uppskattar det och det har blivit lite av en morgonsimgrupp där alla hejar på varandra och byter några ut med varandra. Sommarkortets förhållandevis låga pris bidrar till att flera kan välja denna sorts fritidsaktivitet. 

Så jag har ju inga ursäkter att inte fortsätta med simningen här i Aix, speciellt när simhallen ligger på vägen till skolan. I lördags var jag och besökte Yves Blanc-simhall för första gången. Det var lugnt eftersom franska skolbarn skulle börja höstterminen på måndag och prioriterade andra saker så här före skolstart. 4 euro kostade det för en vuxen. Kan inte låta bli att jämföra med Gym- och sims 100kr. Några kulturkrockar fick jag uppleva där. Badmössa behövde jag inte ha förrän den 11 september. Det fanns en automat där jag kan köpa den för fortsatta bruk. 

Innan jag kunde ens gå in i omklädningsrummet fick jag ta av skorna och vada mig genom vattnet dit. Omklädningsrummet var gemensamt för kvinnor och men men det fanns "hytter" där man kunde byta om. Skåpet var med kod och det gällde att komma ihåg skåpnummer för man fick ingenting med sig som skulle underlätta minnet senare.  Obligatorisk dusch, det är vi vana vid även i Kvarnbadet. Här sk. duschandet är att duscha baddräkten på med män och kvinnor blandade i samma duschrum. Det var inte i min smak men det gäller väl att försöka vänja sig om man vill simma. Ett sista vadande genom vattnet innan man kom till bassängerna. Och titta vilken fantastisk bassäng! 

Det var breda banor där det lätt kunde simma flera utan att bli störd. Djupet var 2,10m. Som vanligt blev det 50 minuters lugnt simmande och  efteråt "dusch" med simdräkten på vilket betyder en dusch till hemma. Det där med gemensamma omklädning- och duschrum har fransmännen nog inte tänkt färdigt tycker jag. OBS! inget bastu fanns det heller vilket inte behövs i detta värme men senare på hösten vore det säkert skönt.

 

Marknad

Tre gånger per vecka finns det marknad i den centrala delen av Aix, tisdagar, torsdagar och lördagar. Den färglägger verkligen vardagen med allt det som finns att köpa. Visst lockar marknaden turister men största delen av kunderna är dock fransmän. Det finns nämligen ingen saluhall i Aix vilket förvånar mig. Man får en liten rund korg dit man själv plockar det man vill köpa och det är säljaren som sedan packar dem i papperspåsar. Lite "kartellbildning" kan man märka för alla håller samma prisnivå. 
 

Rustik keramik finns också att köpa. Jag tittade bara och vågade inte röra för att minska risken att något av det vackra skulle fasta i handen. Vi får se närmare julen om det då vore lämpligt att belöna sig själv exempelvis med en kanna eller en uppläggningsfat. 

Det finns två växter som jag tätt förknippar med Provence: lavendel och solros. Här kunde jag inte motstå en bukett solrosor. Solrossäsongen håller på att ta slut så några av dem fick följa med mig hem.