Studier

Vardagen är inte bara intressanta utflykter och strosande på Aix vackra gator och torg. Redan på första mötet med Stockholms universitet varnades det om att om man inte lägger heltid på studier så hamnar efter bara på några veckor. Det var inte skrämseltaktik utan den bistra sanningen. Mycket hänger på en själv och självdisciplin krävs för att hinna läsa och öva det som står i planeringen. 

Vi får grammatik och ordförståelse på distans med Stockholms universitet två två timmars pass i veckan. Alla andra kurserna ( litteratur, kultur och samhälle, fonetik/ uttal och muntlig presentation) ges här på plats av franska lärare. Alla lärare lyfter fram önskemålet om att ha fler timmar till undervisning. Det "luktar" på besparingar även i universitetsvärlden. I praktiken blir det mycket självstudier och mindre lärarledd undervisning. 

Alla lärare är mycket kompetenta och engagerade och de uppmuntrar och peppar alla för att kunna klara av kurserna. De franska fröknarna kräver (jag säger kräver, inte vill) att man har läst och gjort alla givna uppgifter INNAN man kommer till lektionen. Sedan diskuterar vi det som är ämnet och hon förklarar det som var svårt. Antalet begärda uppgifter och tiden går inte ihop om man vill sova också. Jag är långsam, det vet jag och jag kan fastna på en uppgift som att ta reda på vem  Mime Marceau var vilket tar tid som jag inte har. Alla kurser löper parallellt så det gäller att ha koll på schemat och vad som borde ha göras till vilken lektion. 

Så man läser mycket hemma eller i skolan om en ledig sal finns. Jag brukar gå till det närbelägna litet bibliotek för att läsa tidningar. Det unnar jag mig själv. 

Tyvärr finns inga studieplatser där och det finns ofta mycket folk så det kan vara svårt att hitta en plats att sitta överhuvudtaget.

Skolan har en vacker terrass där man också kan sitta och studera. Dessutom nyttjar vi den maximalt när det är dags för gruppövningar. 

Nu självstudier i kultur och samhälle!  Jag får inte bilderna och texten så som jag vill, så lite huller om buller får det vara.

Sophantering

 Jag känner mig mer eller mindre kriminell. Den där är min soppåse i bilden. På gatan, bredvid porten. Det här är inte klokt! Det känns så fel. Jag skäms, att jag som har en gång i världen fått igenom min motion om matavfallssortering i Vallentuna kommunfullmäktige och sorterar allt som går att sortera där hemma, lämnar min totalt osorterade soppåse på gatan. Och jag är inte ensam. Det dyker upp soppåsar längst hela gatan. 

Jag frågade om det flera gånger för att vara säker på att jag har förstått rätt. Men ja, man ska knyta påsen ordentligt, lämna den vardagar+ lördagar kl 18.30-19.15 utanför porten så hämtar renhållningspersonal dem under kvällen. Det här är Frankrike 2023. Kunde man inte ha tunnor? Varför har man inte pant på flaskor? Varför tar man inte vara på matavfallet, plasten, flaskorna, metallburkarna...?

                         Frankrike behöver Sörab!

Simma lungt

Jag är flitig besökare på morgonsimningen på Kvarnbadet på somrarna. Det finns många fler som uppskattar det och det har blivit lite av en morgonsimgrupp där alla hejar på varandra och byter några ut med varandra. Sommarkortets förhållandevis låga pris bidrar till att flera kan välja denna sorts fritidsaktivitet. 

Så jag har ju inga ursäkter att inte fortsätta med simningen här i Aix, speciellt när simhallen ligger på vägen till skolan. I lördags var jag och besökte Yves Blanc-simhall för första gången. Det var lugnt eftersom franska skolbarn skulle börja höstterminen på måndag och prioriterade andra saker så här före skolstart. 4 euro kostade det för en vuxen. Kan inte låta bli att jämföra med Gym- och sims 100kr. Några kulturkrockar fick jag uppleva där. Badmössa behövde jag inte ha förrän den 11 september. Det fanns en automat där jag kan köpa den för fortsatta bruk. 

Innan jag kunde ens gå in i omklädningsrummet fick jag ta av skorna och vada mig genom vattnet dit. Omklädningsrummet var gemensamt för kvinnor och men men det fanns "hytter" där man kunde byta om. Skåpet var med kod och det gällde att komma ihåg skåpnummer för man fick ingenting med sig som skulle underlätta minnet senare.  Obligatorisk dusch, det är vi vana vid även i Kvarnbadet. Här sk. duschandet är att duscha baddräkten på med män och kvinnor blandade i samma duschrum. Det var inte i min smak men det gäller väl att försöka vänja sig om man vill simma. Ett sista vadande genom vattnet innan man kom till bassängerna. Och titta vilken fantastisk bassäng! 

Det var breda banor där det lätt kunde simma flera utan att bli störd. Djupet var 2,10m. Som vanligt blev det 50 minuters lugnt simmande och  efteråt "dusch" med simdräkten på vilket betyder en dusch till hemma. Det där med gemensamma omklädning- och duschrum har fransmännen nog inte tänkt färdigt tycker jag. OBS! inget bastu fanns det heller vilket inte behövs i detta värme men senare på hösten vore det säkert skönt.

 

Marknad

Tre gånger per vecka finns det marknad i den centrala delen av Aix, tisdagar, torsdagar och lördagar. Den färglägger verkligen vardagen med allt det som finns att köpa. Visst lockar marknaden turister men största delen av kunderna är dock fransmän. Det finns nämligen ingen saluhall i Aix vilket förvånar mig. Man får en liten rund korg dit man själv plockar det man vill köpa och det är säljaren som sedan packar dem i papperspåsar. Lite "kartellbildning" kan man märka för alla håller samma prisnivå. 
 

Rustik keramik finns också att köpa. Jag tittade bara och vågade inte röra för att minska risken att något av det vackra skulle fasta i handen. Vi får se närmare julen om det då vore lämpligt att belöna sig själv exempelvis med en kanna eller en uppläggningsfat. 

Det finns två växter som jag tätt förknippar med Provence: lavendel och solros. Här kunde jag inte motstå en bukett solrosor. Solrossäsongen håller på att ta slut så några av dem fick följa med mig hem. 

Bortskämd?

 Livet med studier och vardag i södra Frankrike håller sakta ta form. Jag gör scheman bl.a. för självstudier, utomhusaktiviteter och matlagning utöver de fastlagda timmarna i skolan. Jag tycker att det funkar ok utom matlagningen som ger mig stress. 

Först och främst är jag inte vän med gasspisar. Sedan jag såg den gamla finska filmen "Kaasua, kaasua komisaario Palmu" i min barndom så är faktiskt lite rädd för dem. Okunskap? Javisst!  Men när jag väl blir hungrig nog så tar jag fram kastrullen och det dyra ägget och efter några försök får jag fram lågan som ska ge mig mitt 8-minuters frukostägg. Äggets värde bör inte underskattas. Jag kan inte tänka mig livet utan ägg. Och när man betalar med euro så känns det ännu mer värdefullt.

Visst ser det ut som riktigt studentmat: pasta blandat med någonting okännbart men som ger lite smak och eventuellt lite näring? Jag har turen att ha en man som lagar god mat, jag menar GOD mat. Jag bakar GODA kakor och bröd men har bara några rätter som uppnår nivån ätbart eller ätbart med glädje. Sådana rätter ingår inte i min studentmenu med gasspis.  Så svaret till frågan om jag är bortskämd är: ja, när det gäller mat.

Frankrike är ju berömd för sitt fantastiska bröd och även bakverk. Trots det tog jag naturligtvis Fazers rågbröd och knäckebröd med mig från Sverige. Boulangerier och bagaren som säljer bröd på marknaden är mina viktiga mötesplatser. Utmärkt språkträning och som tack får jag ljuvliga smakupplevelser. Tack och lov vissa kan innehålla ganska mycket luft så det känns inte helt fel att mumsa dem oftare än vad tanken var.

 

Sossemors äventyr i Frankrike hösten 2023

Man är sin egen lyckas smed sägs det. 

Jag har studerat franska flera år på olika kurser på fritiden och på sommarloven. Visst har jag lärt mig en hel del men för att kunna ta ytterligare steg i språkutvecklingen har jag haft en dröm sedan länge att få studera franska på heltid/ dagtid och i Frankrike.

 Jag hittade tre olika universitet i Sverige som har franska i Frankrike i sitt studieutbud i någon form. I våras rangordnade jag dessa universitet och skickade min ansökan i väg. I juli fick jag veta att jag hade fått plats i Stockholms universitet som samarbetar med Internationella Skolorna i Aix- en- Provence. Jag lever i min dröm just nu. Men att hitta en bostad i en stad där ett antal andra tiotusentals studerande studerar var inte lätt. Men som bilden ovan visar, så har jag min nya lya där jag ska bo under höstterminen.

Här är utsikten från badrummet direkt in i en vacker innehall där det ekar. Alltså i vissa lägen ska fönstret vara helst stängd.

Enligt hyresvärden är huset ca 400 år gammalt. Det knakar och låter och trapporna lutar lite åt olika håll men oj vad det är charmerande. Vi får se vad jag tycker när hösten verkligen kommer.

Jag har aldrig bott ensam tidigare. Det är kanske därför jag började blogga igen. Jag rår över min egen tid på ett helt annat sätt nu.  Via mina texter kan jag kanske inspirera andra att följa sina drömmar. Jag har inte lämnat min familj, mitt hus, mitt arbete för evigt. Det är fråga om 16 veckor. Vi får se vad dessa veckorna för med sig.

Här kvällens vy från den franska balkongen. Ni kan kanske föreställa er gatans olika ljud: bilar, mopeder som kör förbi, folk som pratar (franska) i caféns uteplats eller kvinnors  skoklackar som slår mot plattorna på marken på vägen hem.

Dags att sova. Sov gott!

Värdig ålderdom

De senaste arbetsdagarna har jag läst mycket om vad skälig levnadsnivå innebär egentligen. Jag har inte lyckats få fram en definition eller tydliga riktmärken. "Skälig levnadsnivå" är ett typexempel på ett begrepp som ger full tolkningsrätt till kommuner och andra berörda instanser. Bakom det begreppet kan snåla kommuner gömma sig utan att behöva stå tills svars. Urdåligt! Gissa bara vilken motion jag kommer att skriva om till nästa distriktskongress.

Kommunen styrs av en politisk majoritet (oftast men minoritetsstyren förekommer också). Politiken grundar sig på partiernas ideologi. Och ideologin styr vilka ambitioner man vill förverkliga och på vilken nivå dvs till vilken kostnad. Det som nästan aldrig lyfts fram är hur mycket styr ens samvete. Har politiker ett samvete? Eller styrs dem av makt och positioner på bekostnad av allt tystare samvete?

Jag skrev en motion till kommunfullmäktige i Vallentuna år 2017 om att det vore väl dags att öka tiden för äldres utevistelse. Det är en ytterst viktig fråga som alliansen lät ligga i byrålådan till efter valet 2018. Nu 2019 i september tar man upp frågan till beslut. De hoppas på att väljare hinner glömma bort deras avslag/nej till nästa val 2022. Och troligen gör de det också precis så som med andra tråkiga beslut alliansen har fattat om genom åren.

Idag får äldre som inte klarar själva att gå ut  30 minuters utevistelse per vecka. 30 minuter per vecka!!! Vallentuna kommun tolkar den nationella värdegrunden inom äldreomsorgen så att 30 minuter ger de äldre möjlighet till social och kulturell delaktighet och uppfyller därmed kravet på skälig levnadsnivå.

Jag säger att Vallentuna behöver ett nytt styre. Ett styre som vågar säga att det är inte människovärdigt att låta kommunens äldre sitta inomhus året om. Jag är övertygad om att de allra flesta kommuninvånare är beredda att acceptera en skatteökning när de tydligt kan se vart pengarna  går och hur de används.