Vackra byggnadsdetaljer

 

På mina promenader försöker jag lära känna min nya studiestad. Idag lade jag märke på denna pampiga dörr på 6 rue Mignet. På plattan bredvid dörren står det Hôtel d'Ailhaud. Det är  inte fråga om ett hotel utan huset är i privat ägo och allmänheten har inte tillgång dit.

För att kombinera nytta med nöje så läste jag på nätet (på franska - risk för feltolkningar) att Jean Ailhaud var en framgångsrik läkare på sin tid. Han levde   1675-1756. Han kom på en laxerande mirakelpulver  som gjorde honom rik. Så rik att han kunde bl.a. låta bygga detta hus. Dörren är original. Här ser man, om man bygger med kvalité så håller den länge, i detta fall över 300 år. Han blev också adlad och fick arbeta som kungens sekreterare och rådgivare. 

Ovanför dörren finns en kvinnohuvud i sten. Huvuden kunde vara som denna vackra och verklighetsnära men det finns också ofta sådana som ser skrämmande och konstiga ut. Ursprungligen var deras syfte att skrämma bort allt det onda från husen. 

Matmarknad i Beaurecueil

 Här i närheten av berget Sainte Victoire finns en by Beaurecuil med 600 invånare. Där håller de två dagars "smaklökarnas fest", en matmarknad där lokala kockar/ restaurangsägare och bagare/konditörer visar upp sig och säljer små rätter till 4 euro. Även bl.a. en vin-, saffran-, ost- och honungsproducenter  är på plats. Igår kväll blev det också musik i den gamla farmen där hela tillställningen hölls.  

Det var mysig stämning  och själva "borgmästaren" gick runt och bytte några ord med besökare. 

Jag fick lite liknande känsla som jag får när jag besöker evenemangen i Kårsta. Jag trivdes!

Långbord, partytält, papperstallrikar... enkelt i omgivningen men smaken var helt fantastiska. Och jag slapp fixa lunchen!

Ett bakverk med aprikos, maräng och annat som jag inte kunde lista ut slank ner den med med en mugg aprikosjus från ett lokalt musteri.

Språkträning fick jag exempelvis med denna redan pensionerad bagare 

som bakar medeltidsbröd med tre olika sortens mjöl. En annan lokal företagare sålde lax som var fiskad i Skottland. Även om laxpriset har höjts i Sverige så här låg det mycket högre än hemma, så det blev bara ett gratis smakprov. 

 

Bokhandel

 Jag kom fram häromdagen att jag behöver plastfickor för de anteckningarna från de olika kurserna. Det finns flera bokhandel i lilla stadskärnan i Aix. Man får en bild att fransmän är ett läsande folk, även män. Naturligtvis hade jag först hamnat på en hantverksmarknad där jag stod i gassande sol och diskuterade med några kvinnor om storlekar på kläderna i Sverige jämfört med i Frankrike. Med en papperspåse i handen (det var inte meningen att köpa något där) fortsatte jag min väg på skuggsidan av gatan och hittade en bokhandel med namnet "Mon chat pitre" som jag hade redan spanat tidigare men hann inte då in.

Jag tänkte inte mycket på namnet innan, men när jag steg in, såg jag minst två katter liggandes på disken bredvid kassaapparaten. Den ena hade ett antal böcker på sig. Jag trodde att de var sådana leksakskatter som man försöker ersätta anställda med i äldreomsorgen i Sverige, katter som spinner och känns sköna att klappa på och håller de äldre lugna. Det var dock inte fallet här utan visst klappade människorna dessa katter men de var faktiskt livslevande, slöa i värmen och såg ut att njuta av sin tillvaro för fullt. 

Bokhandel var ett mysigt ställe där man verkligen trivdes. Det var flera mindre rum där katterna gick runt. Böckerna var placerade både på hyllor men också på bord. De allra flesta böckerna var pocketböcker vilket håller bokpriserna förhållandevis låga. Tanken är, gissar jag, att låga bokpriser gör litteraturen tillgängligt för flera. Dessutom köper alla dessa pocketvarianter, rika såväl som de med mindre pengar.

Vissa böcker hade post it-lappar på sig men personalens personliga rekommendationer. Jag gick runt och läste dem och en av böckerna köpte jag även om det finns tillräckligt med att läsa ändå. Den ska jag läsa på vintern när jag är hemma som ett minne från tiden här i Aix. Och när jag väl till sist kom hem märkte jag att jag hade glömt att köpa plastfickor. 

  

Studier

Vardagen är inte bara intressanta utflykter och strosande på Aix vackra gator och torg. Redan på första mötet med Stockholms universitet varnades det om att om man inte lägger heltid på studier så hamnar efter bara på några veckor. Det var inte skrämseltaktik utan den bistra sanningen. Mycket hänger på en själv och självdisciplin krävs för att hinna läsa och öva det som står i planeringen. 

Vi får grammatik och ordförståelse på distans med Stockholms universitet två två timmars pass i veckan. Alla andra kurserna ( litteratur, kultur och samhälle, fonetik/ uttal och muntlig presentation) ges här på plats av franska lärare. Alla lärare lyfter fram önskemålet om att ha fler timmar till undervisning. Det "luktar" på besparingar även i universitetsvärlden. I praktiken blir det mycket självstudier och mindre lärarledd undervisning. 

Alla lärare är mycket kompetenta och engagerade och de uppmuntrar och peppar alla för att kunna klara av kurserna. De franska fröknarna kräver (jag säger kräver, inte vill) att man har läst och gjort alla givna uppgifter INNAN man kommer till lektionen. Sedan diskuterar vi det som är ämnet och hon förklarar det som var svårt. Antalet begärda uppgifter och tiden går inte ihop om man vill sova också. Jag är långsam, det vet jag och jag kan fastna på en uppgift som att ta reda på vem  Mime Marceau var vilket tar tid som jag inte har. Alla kurser löper parallellt så det gäller att ha koll på schemat och vad som borde ha göras till vilken lektion. 

Så man läser mycket hemma eller i skolan om en ledig sal finns. Jag brukar gå till det närbelägna litet bibliotek för att läsa tidningar. Det unnar jag mig själv. 

Tyvärr finns inga studieplatser där och det finns ofta mycket folk så det kan vara svårt att hitta en plats att sitta överhuvudtaget.

Skolan har en vacker terrass där man också kan sitta och studera. Dessutom nyttjar vi den maximalt när det är dags för gruppövningar. 

Nu självstudier i kultur och samhälle!  Jag får inte bilderna och texten så som jag vill, så lite huller om buller får det vara.

Sophantering

 Jag känner mig mer eller mindre kriminell. Den där är min soppåse i bilden. På gatan, bredvid porten. Det här är inte klokt! Det känns så fel. Jag skäms, att jag som har en gång i världen fått igenom min motion om matavfallssortering i Vallentuna kommunfullmäktige och sorterar allt som går att sortera där hemma, lämnar min totalt osorterade soppåse på gatan. Och jag är inte ensam. Det dyker upp soppåsar längst hela gatan. 

Jag frågade om det flera gånger för att vara säker på att jag har förstått rätt. Men ja, man ska knyta påsen ordentligt, lämna den vardagar+ lördagar kl 18.30-19.15 utanför porten så hämtar renhållningspersonal dem under kvällen. Det här är Frankrike 2023. Kunde man inte ha tunnor? Varför har man inte pant på flaskor? Varför tar man inte vara på matavfallet, plasten, flaskorna, metallburkarna...?

                         Frankrike behöver Sörab!

Simma lungt

Jag är flitig besökare på morgonsimningen på Kvarnbadet på somrarna. Det finns många fler som uppskattar det och det har blivit lite av en morgonsimgrupp där alla hejar på varandra och byter några ut med varandra. Sommarkortets förhållandevis låga pris bidrar till att flera kan välja denna sorts fritidsaktivitet. 

Så jag har ju inga ursäkter att inte fortsätta med simningen här i Aix, speciellt när simhallen ligger på vägen till skolan. I lördags var jag och besökte Yves Blanc-simhall för första gången. Det var lugnt eftersom franska skolbarn skulle börja höstterminen på måndag och prioriterade andra saker så här före skolstart. 4 euro kostade det för en vuxen. Kan inte låta bli att jämföra med Gym- och sims 100kr. Några kulturkrockar fick jag uppleva där. Badmössa behövde jag inte ha förrän den 11 september. Det fanns en automat där jag kan köpa den för fortsatta bruk. 

Innan jag kunde ens gå in i omklädningsrummet fick jag ta av skorna och vada mig genom vattnet dit. Omklädningsrummet var gemensamt för kvinnor och men men det fanns "hytter" där man kunde byta om. Skåpet var med kod och det gällde att komma ihåg skåpnummer för man fick ingenting med sig som skulle underlätta minnet senare.  Obligatorisk dusch, det är vi vana vid även i Kvarnbadet. Här sk. duschandet är att duscha baddräkten på med män och kvinnor blandade i samma duschrum. Det var inte i min smak men det gäller väl att försöka vänja sig om man vill simma. Ett sista vadande genom vattnet innan man kom till bassängerna. Och titta vilken fantastisk bassäng! 

Det var breda banor där det lätt kunde simma flera utan att bli störd. Djupet var 2,10m. Som vanligt blev det 50 minuters lugnt simmande och  efteråt "dusch" med simdräkten på vilket betyder en dusch till hemma. Det där med gemensamma omklädning- och duschrum har fransmännen nog inte tänkt färdigt tycker jag. OBS! inget bastu fanns det heller vilket inte behövs i detta värme men senare på hösten vore det säkert skönt.

 

Marknad

Tre gånger per vecka finns det marknad i den centrala delen av Aix, tisdagar, torsdagar och lördagar. Den färglägger verkligen vardagen med allt det som finns att köpa. Visst lockar marknaden turister men största delen av kunderna är dock fransmän. Det finns nämligen ingen saluhall i Aix vilket förvånar mig. Man får en liten rund korg dit man själv plockar det man vill köpa och det är säljaren som sedan packar dem i papperspåsar. Lite "kartellbildning" kan man märka för alla håller samma prisnivå. 
 

Rustik keramik finns också att köpa. Jag tittade bara och vågade inte röra för att minska risken att något av det vackra skulle fasta i handen. Vi får se närmare julen om det då vore lämpligt att belöna sig själv exempelvis med en kanna eller en uppläggningsfat. 

Det finns två växter som jag tätt förknippar med Provence: lavendel och solros. Här kunde jag inte motstå en bukett solrosor. Solrossäsongen håller på att ta slut så några av dem fick följa med mig hem.