Kvällsmål

 Fyra veckor har redan gått! Tiden går verkligen fort. Trots få lärarledda timmar så får man verkligen vara noga med att man organiserar dagen så att studierna får den mesta tiden dvs minst 5-6 timmar dagligen men oftast mer. Dessutom är jag lätt distraherad och långsam vilket också påverkar tidsåtgången. Ändå känner jag hela tiden att jag ligger efter, eftersom jag inte hinner repetera så som jag skulle vilja. Mitt liv hänger inte på dessa 30 poäng men om man har tagit tjänstledigt från jobbet och plockar sparade medel från bankkontot  för att kunna vara här så är detta inte enbart för nöjes skull. Bättre chans att lära mig franska kommer jag aldrig mer få.

Så när man väl försöker tolka olika upplysnings filosofiska tankar på franska (var gråtfärdig) och samtidigt känner att jag borde börja med fonetiken också så det där med att hinna laga mat blir lite åsidosatt. Jag erkände direkt till läraren i skolan att Todorovs forskning om upplysningstidens idéer  och jag hittade inte varandra mer än bitvis. Hon ställde upp och vi gick igenom frågorna en efter en i vår grupp vilket var till STOR hjälp. Efter det så kände jag bara, att nu glömmer jag kastrullerna hemma och tallriksmodellen. Och det blev en kvällsmål ute i stan. Mycket gott var det och mätt blev jag.  Innan kvällen var slut så kände jag att Todorov har spelat en viktig roll i mitt liv. Med mat i magen klarar man av svåra utmaningar. 

Paul Cézanne

 Konstnären Paul Cézanne (1839-1906) föddes och bodde här i Aix största delen av sitt liv. Hans sägs påverkat bl.a. Picassos måleri. Kulturarvets andra dag hade jag bokat ett besök (gratis) i  Cézannes ateljé med guidning. Guiden pratade väldigt fort men ett och annat hann jag fatta. Han som flera andra konstnärer var förtjust i ljuset och han ville ha en ateljé med fönstren i norr och söder läge. Det fanns inte en sådan så fick han bygga själv sin ateljé. Han målade gärna stilleben och äpplen var en av hans favoritmotiver. Här nedan bilder från besöket. 

Målningen och nedanstående bilden hittar man föremålen som han hade använt i sin målning i hans ateljé.

Ateljéns maffiga fönstren

Full pott!

 Det är inte många gånger jag har ätit ute under dessa tre första veckorna här i Frankrike. Och de gångerna jag har gjort det, har jag tyvärr hamnat på turistfällor med ganska dyra priser och inte speciellt god mat.

 Idag kom vändningen! Vi, några stycken studerande, hade bestämt att äta lunch ute och hittade oss sedan vid en sidogata 5, rue Fernand Dol. Nu kamrater kan vi börja prata om det kulinariska franska köket och till ett rimligt pris. Fisk och potatisgratäng och äppelpaj/ tarte de pommes som efterrätt för 17 euro. Oj, oj, oj! Snabb, vänlig och rolig service, mycket trevlig omgivning och mycket goda smaker. Platsen har alla förutsättningar att bli min stammisplats här.  

Jag kan varmt rekommendera La Brocherie! 

Badmössa

 

Jag är numera ägare till en blå badmössa. Utan den hade jag inte fått inträde i bassängen. Kostnad endast 4 euro i simhallens automat. Jag valde en blå. En storlek! Mitt huvud är inte skapat för EN storlek.

 Det var en kamp innan jag fick den på huvudet och de allra flesta hårstråna inne. Det kändes som någon försökte krympa mitt huvud. Jag befarade att jag svimmar i bassängen när blodet inte cirkulerar ordentligt i skallen. Jag svimmade inte men fick dra den neråt vid varje 100 meter så att håret inte syntes. Franska badvakter är noga ordningsvakter och man får lätt tillsägelser om inte de gemensamma reglerna följs.

 Hoppas den töjs till nästa gång. 

Vackra byggnadsdetaljer

 

På mina promenader försöker jag lära känna min nya studiestad. Idag lade jag märke på denna pampiga dörr på 6 rue Mignet. På plattan bredvid dörren står det Hôtel d'Ailhaud. Det är  inte fråga om ett hotel utan huset är i privat ägo och allmänheten har inte tillgång dit.

För att kombinera nytta med nöje så läste jag på nätet (på franska - risk för feltolkningar) att Jean Ailhaud var en framgångsrik läkare på sin tid. Han levde   1675-1756. Han kom på en laxerande mirakelpulver  som gjorde honom rik. Så rik att han kunde bl.a. låta bygga detta hus. Dörren är original. Här ser man, om man bygger med kvalité så håller den länge, i detta fall över 300 år. Han blev också adlad och fick arbeta som kungens sekreterare och rådgivare. 

Ovanför dörren finns en kvinnohuvud i sten. Huvuden kunde vara som denna vackra och verklighetsnära men det finns också ofta sådana som ser skrämmande och konstiga ut. Ursprungligen var deras syfte att skrämma bort allt det onda från husen. 

Matmarknad i Beaurecueil

 Här i närheten av berget Sainte Victoire finns en by Beaurecuil med 600 invånare. Där håller de två dagars "smaklökarnas fest", en matmarknad där lokala kockar/ restaurangsägare och bagare/konditörer visar upp sig och säljer små rätter till 4 euro. Även bl.a. en vin-, saffran-, ost- och honungsproducenter  är på plats. Igår kväll blev det också musik i den gamla farmen där hela tillställningen hölls.  

Det var mysig stämning  och själva "borgmästaren" gick runt och bytte några ord med besökare. 

Jag fick lite liknande känsla som jag får när jag besöker evenemangen i Kårsta. Jag trivdes!

Långbord, partytält, papperstallrikar... enkelt i omgivningen men smaken var helt fantastiska. Och jag slapp fixa lunchen!

Ett bakverk med aprikos, maräng och annat som jag inte kunde lista ut slank ner den med med en mugg aprikosjus från ett lokalt musteri.

Språkträning fick jag exempelvis med denna redan pensionerad bagare 

som bakar medeltidsbröd med tre olika sortens mjöl. En annan lokal företagare sålde lax som var fiskad i Skottland. Även om laxpriset har höjts i Sverige så här låg det mycket högre än hemma, så det blev bara ett gratis smakprov. 

 

Bokhandel

 Jag kom fram häromdagen att jag behöver plastfickor för de anteckningarna från de olika kurserna. Det finns flera bokhandel i lilla stadskärnan i Aix. Man får en bild att fransmän är ett läsande folk, även män. Naturligtvis hade jag först hamnat på en hantverksmarknad där jag stod i gassande sol och diskuterade med några kvinnor om storlekar på kläderna i Sverige jämfört med i Frankrike. Med en papperspåse i handen (det var inte meningen att köpa något där) fortsatte jag min väg på skuggsidan av gatan och hittade en bokhandel med namnet "Mon chat pitre" som jag hade redan spanat tidigare men hann inte då in.

Jag tänkte inte mycket på namnet innan, men när jag steg in, såg jag minst två katter liggandes på disken bredvid kassaapparaten. Den ena hade ett antal böcker på sig. Jag trodde att de var sådana leksakskatter som man försöker ersätta anställda med i äldreomsorgen i Sverige, katter som spinner och känns sköna att klappa på och håller de äldre lugna. Det var dock inte fallet här utan visst klappade människorna dessa katter men de var faktiskt livslevande, slöa i värmen och såg ut att njuta av sin tillvaro för fullt. 

Bokhandel var ett mysigt ställe där man verkligen trivdes. Det var flera mindre rum där katterna gick runt. Böckerna var placerade både på hyllor men också på bord. De allra flesta böckerna var pocketböcker vilket håller bokpriserna förhållandevis låga. Tanken är, gissar jag, att låga bokpriser gör litteraturen tillgängligt för flera. Dessutom köper alla dessa pocketvarianter, rika såväl som de med mindre pengar.

Vissa böcker hade post it-lappar på sig men personalens personliga rekommendationer. Jag gick runt och läste dem och en av böckerna köpte jag även om det finns tillräckligt med att läsa ändå. Den ska jag läsa på vintern när jag är hemma som ett minne från tiden här i Aix. Och när jag väl till sist kom hem märkte jag att jag hade glömt att köpa plastfickor.