Min tavla som jag köpte i Paris i höstas har blivit inramad. Imorgon skall jag ta den till kontoret och hänga den på väggen. Den är sååååå fin!!! Den symboliserar vägen till den socialdemokratisk styrd Vallentuna.(Det är min egen tolkning, konstnären hade säkert en annan.) Mycket rött och gult, varma färger.

Nu får jag lov att skriva min motion färdig så att kommunala gruppen (=sossegänget) kan ta ställning till den imorgonkväll.

Välkommen till världen!

Jag träffade en av mina kolleger idag i skolans matsal och hennes ögon lyste starkare än stjärnor på himmelen. Hon hade blivit farmor!Hennes lycka gick inte att ta miste på. Ett litet knyte som föddes på julafton. Välkommen till världen! Tänk att det saknades just en som du.
Tänk att få hålla i famnen en liten miniatyrmänniska, alldeles ny och så hjälplös. Det väcks starka känslor hos mig med. När jag tänker efter så är moderskänslan den starkaste känslan sossemor har. Den finaste titeln jag har fått hitintills är "mamma". Om jag har tur så en dag blir jag kanske också "mormor" eller "farmor". Dubbellycka! Kommer mitt hjärta att klara av det?

"Har vi koll på läget?"

"Har vi koll på läget?" och " Vad förväntar sig framtidens Vallentunabor av kommunen?" var två frågeställningar som vi ikommunstyrelsen har jobbat de senaste två dagarna.

Mitt svar är att det finns mer att göra när det gäller intern kontrollplan och tillsyn. För mig är uppföljning av pengar bara en del utav internkontroll. Uppföljningen och utvärderingen av vad vi får utav pengarna och hur det sammanfaller med målen och visionen är minst lika viktig del av kontrollen om inte viktigast. Quattro Porte ansvarade för framtidsdelen som gav några nya megatrender som passar faktiskt bra med vår sossepolitik i framtiden.

Hungrig hann jag inte bli under dessa dagar. Eller vad säger du om middagsmenyn:

smörstekt pilgrimsmussla med kojs på rökt anka och tryffel samt emulsion på cidersenap som förrätt

Kalvrygg med citrontimjansky, pistou samt kronärtskocka och grillad potentakaka som varmrätt

Cambozola med aprikoskompott

och det utomordentligt goda efterrätt: äppelbrulée, äppelsorbet och calvados sirap?

Jag lovar, detta hör inte till kommunstyrelseledamötens vardag. Vi bjuds vanligen på smörgås och kaffe på möten.

Dag 1!

Det sägs att man jobbar bättre i ett rum med lite lägre temperatur. Ja, sossemor och kompani är genomfrusna efter en dag i Folkets hus i väldigt låg rumstemperatur och fortsättningen följer imorgon. Visst är jag nöjd med dagens resultat. Om det sedan berodde på låg temperatur eller inte är jag mer osäker på.

Dottern har drabbats av den europeiska kylan!

Dottern håller på att frysa ihjäl i London. Lägenheten är kall och enligt henne är elementerna avstängda på natten vilket låter mycket konstigt. Hon har i alla fall varit duktig och gått och klagat om detta till hyresvärden som tydligen inte var van att få rak kritik och blev sur. Nu skall dottern min byta bostad. Rätt! Om inte lägenheten uppfyller de förväntningarna som hon hade så skall man titta på annat. Och förväntningarna ligger inte på alldeles för hög nivå om man vill ha värmen på åtminstone på nätterna. Hennes farbror skall åka dit nästa vecka bl.a. för att komplettera hennes basutrustning och jag får ögonvittnesrapport om det aktuella läget.

Imorgon är det sosseplanering hela dagen i Folkets hus. Söndagen är i reserv ifall vi inte hinner bli färdiga. Jag berättar inte vad vi planerar. Det får ni gissa.

Är jag rädd?

Att föra oppositionspolitik kan i vissa lägen vara ytterst svårt. Svårt om jag inte vill bli anklagad för smutskastning eller föra osanning eller lösa antaganden. Var går gränsen? När jag tog upp ett kontroversiellt ärende med en tidningsreporter för flera månader sedan så sa den personen till mig att "Varför går jag inte ut med det, är du rädd för Örjan Lid?" Är jag rädd? Vad är jag rädd för? Reportern har inte heller gått ut med kritisk granskning av ärendet. Är personen rädd? Vad är personen rädd för i så fall?

Jag kan inte i alla områden få fram bevis eller fakta hur mycket än jag jobbar och söker svar. Jag börjar känna allt starkare att jag, precis som alla andra har rätt att tro om någonting, rätt att kunna påstå om någonting trots att jag inte kan bevisa. Jag måste kunna få göra det utan att bli stämplat som gnällig oppositionsledare, för det är det sista jag vill vara. Det är bra för demokratins skull att vädra saker öppet och inte mussla bakom ryggen eller hur?

Märker ni, jag håller på och söker min roll i nya knepiga situationer. Jag vill inte göra bort mig redan efter första året, men jag måste göra det för att kunna belysa ärenden från olika håll på riktigt.

Vilken härlig dag!

Jag gick till jobbet idag, bokstavligen gick. Sakta men säkert ska jag jobba bort juldelikatesser runt midjan. Det var skönt att få jobba igen. Min son sade igår att jag är rastlös när jag är hemma och ledig. Det är sant. Jag vill och behöver vila ibland men dessa alldeles för långa lov passar inte för mig. Jag behöver arbetsrytmen för att må bra. Och gissa om jag har haft en underbar arbetsdag! Jag hann skriva rent minnesanteckningar från möten, förbereda, läsa in viss material och planera. Jag är så nöjd.

Och sedan har jag haft ett låååångt telefonsamtal med en person som jag respekterar, uppskattar och som har så mycket idéer och ... Vad kan man begära mer av livet?