Det händer inte tack och lov ofta men idag var jag på ett totalt värdelöst möte. Jag har ju suttit på MÅNGA möten under mitt liv. Bara sådan enkel sak som dagordning saknades. Då blir det väldigt lätt att inte ha någon struktur på mötet och om det sedan också är oklart vem som är ordförande så kan resultatet bli hur tokigt som helst. Javisst ingår det i livet att allt går inte enligt planerna men jag känner att jag vill använda min tid bättre. Det är väldigt sällan jag känner att jag har inte fått någonting utav mötet eller att mötet har inte lett någonstans men idag upplevde jag det. Alltså det som vi kallar för mötesformalia är inte för att göra mötena "tråkiga" utan att använda tiden effektivt och tydliggöra mötets syfte.

I gårdagens DN kunde vi läsa att vårdnadsbidraget har inte precis varit nogon större succé. Mindre än 2% har sökt detta BIDRAG av de som är berättigade till det.
Jag kommer ihåg när vårdnadsbidraget kom upp som beslutsärende på kommunfullmäktige och jag, Ing-Marie och Parissa Molagoli dåvarande (DEX), idag(M) hade debatt om detta. Vi socialdemokrater var och är emot vårdnadsbidraget och Parissa var för. Vi tog upp det är det är oftast kvinnor som tar vårdnadsbidraget för män stannar inte hemma med 3000kr /månad. Parissa påstod stenhårt att det stämmer inte och hennes man kommer att göra detta. Vi får se!Statistiken talar emot! Höginkomstagare utnyttjar vårdnadsbidraget minst. Många outbildade invandrarkvinnor som skulle ändå stanna hemma med barnen är dem som söker bidraget. Deras barn skulle mest behöva komma in i en svenskspråkig miljö och lära sig språket och ta del ut av den pedagogiska verksamheten i förskolan.

Ni ska absolut inte misstolka mig nu! Jag bestämde själv att mina barn skulle vara hemma tills de var tre år gamla för språkinlärningens skull för att de skulle kunna få utveckla sina modersmål först i lugn och ro. Men vi ordnade detta utan samhällets bidrag med helgarbete/skiftarbete under de åren. Det går inte alltid men det är faktiskt inte många med dagens huslån som kan stanna hemma med 3000kr/månad även om man är beredd att sänka levnadsstandarden under barnens första viktiga år. Föräldrarna ska själv besluta om hur de vill ha det och så har de också gjort i alla tider med eller utan samhällets bidrag.

Kan inte låta bli och kommentera artikeln i veckans MittiSteget om timvikarierandet inom äldrevården.
SKA kommunens hemtjänst verkligen KONKURRERA med privat hemtjänst med att ha 28% timvikarier som täcker upp FÖR ÖKAD ARBETSBELASTNING???????? Hur många olika personer ska anses vara rimligt att mötas när man blir äldre och är BEROENDE av den hjälpen kommunen erbjuder? Är detta konkurrens på lika villkor? Ska vi värna om vår verksamhet eller är syftet med (M):s personalpolitik att främja de privatas möjligheter att locka till sig nya kunder, för kommunens egen personal har inte de resurser och KONTINUITET som kan anses rimligt??? Det här verkar lite "kör egen verksamhet till botten och privatisera det som sedan finns kvar för de flesta har valt det privata"-mentalitet.
Jag ÄLSKAR konkurrens i vissa lägen. Det är en "kvarleva" från min finsk utbildningstid, tyvärr eller tack och lov beroende på situationen. Jag/ socialdemokratin ska aldrig utsätta kommunal verksamhet i en tävlingssituation där de privata har både "pjäxor och skidor" och den kommunala verksamheten bara "pjäxor och en skida" och säga att vad så god och tävla. Dessutom bara det att de privata inte behöver ta nattpassen eller annat "besvärligt" som kommunen kan inte välja bort gör tävlingssituationen orättvis. På grund av att vår exemplarisktiska personalstyrka gör sitt yttersta har vi klarat av att "åka" med en skida hitintills men varför utsätta vår personal för detta? Varför utsätter vi de äldre för detta?
Vårt (S)-budgetalternativ ger utrymme att utöka fast personal inom äldrevården så att kontinuiteten ökar, kvaliten höjs, de äldre känner sig tryggare, personalen ORKAR jobba heltid osv. Kommunalrådet Örjan Lid (M) tycker att hans allians klarar av de åtaganden de har. Äldres vårdkvalite är inte värt en skattehöjning enligt honom.Socialdemokraterna i Vallentuna ser STORA BEHOV av varendaste skatteöre vi ber av invånare. Vi vill gärna tävla med den privata verksamheten inom vård/skola och omsorg men absolut inte med de orättvisa villkor som råder just nu!!!

10 982 steg!!! Det känns SÅÅÅÅ härligt! Nu gäller det att göra detta till en vana.

Jag fick en stegräknare som julklapp på sossejulfesten. Tomten visste att risken är stor att jag inte rör på mig tillräckligt nu när jag jobbar i kommunen. I skolan rör man sig HELA tiden. Stegräknare motiverar till att motionera/gå (åtminstone ett tag). Jag har kämpat den senaste veckan och försökt uppnå de 10 000 rekommenderade steg per dag. Hur jag än gör så blir det högst 9000 steg (hemifrån till jobbet och tillbaka och det lilla under arbetsdagen). Sonen gav mig tipset att "gå mamma kortare steg". Imorgon ska jag ta en extra sväng på hemvägen bara att jag ska se den magiska siffran 10000 i den lilla rutan.

Idag hade jag en infostund med kommunens två eldsjälar när det gäller flyktingfrågor. De gör ett fantastiskt jobb.De två har arbetat fram en sund Vallentuna modell när det gäller flyktingmottagning. Att man även här möter bristen på hyresrätter som ett hinder att utveckla mottagandet är ingen överraskning.
Ett effektivt sätt att hålla samhället homogent?

Jag tittade på TV-programmet "Året med kungafamiljen" och kom tänka på hur inbjudan såg ut till slottet(?)i försommaren då alla kommuner i landet fick skicka två representanter för att gratulera kronprinsessan och Daniel inför deras giftemål. Vad stod det egentligen på inbjudan? Naturligtvis ska kommunalrådet vara den ena representanten men den andra då? Örjan Lid valde sin partikamrat utan någon diskussion. Jag förstår att han har inte någon större lust att ta oppositionsrådet/mig till detta unika evenemanget men ändå... Det skulle ha gett ett fint intryck om vår kommun att representanterna kom från de två största partierna i kommunen. Hur gjorde de andra kommuner? Det vore intressant att få veta. Vad de moderatstyrda nordost kommunerna i Stockholmslän gjorde behöver jag inte undra över men de andra. Ja, ni har rätt. Jag är avundsjuk på honom som fick vara med om detta.
Jag ska imorgon be att få se inbjudan, trots allt.

Nu ska denna rojalist Sossemor skriva ett brev.

Sossemor ska till skolan imorgon och städa arbetsbordet rent och snyggt till vikarien. Så här efter julfestligheterna känns det som jag skulle snart vilja plocka bort juldekorationer också. Jag såg redan ett antal bortkastade julgranar i Vasastan där vi hälsade på släkt idag. Inte orkar jag titta på granen ända till Knutsdag. Konstigt! Jag brukar ju älska allt som har med julen att göra. Är det tecken på att det är dags att planera för en annorlunda jul till nästa gång?