Det är verkligen inte varje dag Finland hamnar i franska nyheter. Jag förstod naturligtvis (än så länge) bara en del och fick söka vidare vad var det som hade hänt för Finlands statsminister i Turku. Jag fick en overklig känsla och utan att ha förstått det hela gick mina tankar automatiskt till Palme- och Anna Lindhs händelserna. Och javisst fanns det en likhet. Statsministern hade under den pågående kommunvalskampanjen besökt någon valstuga i Turku och pratat med folk. Då hade en yngre man kommit till platsen och ställt sig framför statsministern och börjat öppna sitt tygknyte på marken helt lugnt. Där inne fanns det en kniv men innan någonting annat hann hända ingrep de två vakterna som fanns med Finlands statsminister. Mannen greps och statsminister kunde fortsätta sin medverkan i kampanjen en stund till.

Det är skrämmande att människor som ställer upp och vill medverka, bidra och utveckla samhället kan utsättas för hot och våld för det. Bara för åsikternas skull, trots att vi lever i en demokrati som just bygger på att alla har rätt att ha sina egna åsikter. Sjuka personer finns det alltid men steget att göra en demokratiskt folkvald person illa är stort. Visst har jag bemött otrevligt beteende från oliktänkande under mina år som lokalpolitiker men hot och våld har inte förekommit.

 Var och en av oss kan fritt välja att engagera sig politiskt och använda sin ledig tid till att läsa sig in i ärenden, stämma av en politisk linje på gruppmöten och till sist delta i nämnd- eller styrelsemöten där besluten fattas. Alla partier tar emot nya medlemmar med öppna armar. Hur många är beredda att göra det på riktigt?  Det är många som har felaktiga illusioner om hur det är att vara en politiker. En pamp? En kommungubbe eller -gumma. Många blir helt förvånade hur lång en beslutsprocess kan vara och hur mycket engagemang det krävs från väldigt många innan allt fungerar i en kommun som det ska.

Man har rätt att vara kritisk och ifrågasättande. Men hot mot folkvalda är hot mot demokrati och det ska vi aldrig acceptera.

På dagens näringslivs- och planarbetsutskott föreslog Elwe Nilsson (M) att tjänstemän ska fortsätta arbetet med Kristineberg /södra Vallentuna trots att Länsstyrelsen inte ännu har kommit med sitt remissvar. Han hänvisade till 2014 och valet. Hur många val har det gått utan att ett endaste spadtag har tagits när det gäller centrala Vallentuna??? Kamrater, här är det inte fråga om valoro. Det finns helt andra "krafter" som vill påbörja exploateringen av Kristinebergsskogen än vanliga väljare. (M) kommer inte att förlora en röst om de inte har huggit ner skogen före valdagen! Inte (FP), (C) heller som röstade enligt Elwes förslag. (S)= Sossemor röstade emot. Vi har massor av byggplaner närmare kollektivtrafiken som SKA prioriteras först. Låt förtätningen av centrala Vallentuna ske först innan man börjar skövla kommuninvånarnas närskog och rekreationsområde!!!

P.S. Örjan Lid (M) anmälde sig vara jävig i denna fråga och lämnade ordförandeklubban till Elisabeth Rydström (C) när denna fråga beslutades. Hur kommer det sig? Folk är inte så dumma som de tror.

Jag fick höra idag hur gymnasiefolket undrar över varför hållbarhets perspektivet och digitala perspektivet togs bort från gymnasiereformen men entreprenörsperspektivet fick stå kvar. Jag visste inte om att de olika perspektivalternativen har funnits med överhuvudtaget. Vi har ju märkt att Björklund (FP) har svårt med det digitala samhället och den snabba utvecklingen som sker på den fronten och kunna kombinera dessa nya krav på kunskaper i dagens skola. Tyvärr fixar han inte det. Det förvånar mig dock att skolfolket så öppet kritiserar regeringens nästan obetydliga intresse att se till att dagens unga får de redskap och kunskap som morgondagens arbetsmarknad och samhälle kräver.

Anders Engström berättade i kväll om Fairtrade i Åbybergskyrkan. Alla politiska partier var inbjudna och (S), (MP) och (FP) var representerade. Åbybergskyrkans pastorn inledde hela kvällen med att lyfta fram fattigdomen i världen och de miljoner barn som jobbar med farliga arbetsuppgifter av olika slag. Kan vi i Sverige göra något åt att förbättra dessa barns möjlighet att gå i skolan istället eller åtminstone försöka markera att vi inte accepterar barnarbete? Jodå! Att ställa krav på de varor vi köper  inte är tillverkade av barn  är att visa internationell solidaritet med världens andra arbetare. Att köpa Fairtrade-märkta varor bidrar till att t.ex. barnarbete motverkas, ekologisk produktion främjas och att hänsyn visas för miljön. Det borde vara tillräckligt många orsaker till att välja Fairtradevaror i allt större omfattning. När den enskilda odlaren får bättre ekonomiska villkor så kan han/hon skicka sina barn till skolan istället för att jobba på fältet med sina föräldrar.

51 kommuner i Sverige är certifierade Fairtrade city-kommuner. I Stockholms län finns det tre stycken: Botkyrka, Södertälje och Sigtuna. Vi (S) har föreslagit att Vallentuna skulle kunna vara den fjärde om inte någon annan kommun hinner före. 100 kommuner i landet är igång med detta arbete. Kommuner med olika politiska styren! Anders tog Lund som ett exempel. Lund som har ökat sin andel av Fairtrade kaffe inköp till 83% och fairtradepeppars andel är 56% av det totala. Stora städer likaväl som mindre lyckas öka rättvisemärkta varornas andel. Det är stora summor det handlar om. Kommuner som styr tillverkning och produktion till önskat riktning. Kommuners pengar gör skillnad! Det finns många  kommuner som kan bidra med erfarenhet och kunskap i detta område så slipper vi göra nybörjarfel.

På torsdag den 18/10 är det  fairtradefikadag. Bjud du också fairtradekaffe eller- te med fairtradechoklad eller någon annan av de 1396 fairtradeprodukter som finns ute i butikerna till dina arbetskompisar.

Jag blev inspirerad av Stockholms stads remisshandling om "Stockholm  gröna promenadstaden" som finns bland nästa veckans ärenden. Vi har knappast något att säga om hur Stockholm vill utveckla grönområden men som inspirationskälla var den skriften värdefull.

Vi har vårt parkprogram väntandes på att grönplanen godtas först. Stockholms ambitionsnivå är hög. Som ett exempel kan jag nämna vidareutveckling av strandpromenader, tillgången och närheten till vattnet vid promenadstråk. Det vet vi att alla uppskattar. Vi har Vallentunasjön som har enorm utvecklingspotential. Det borde gå och tillgängliggöra strandkanten som ett promenadstråk.

 Det togs upp också fickparker i Stocholmsplanen. Att använda mindre ytor som gröna mötesplatser borde ingå också i våra boplaner. Vi har fantastiska naturvärden i vår kommun men byggnadstakten och omfattningen gör, att naturmarken försvinner allt längre bort som ska då kunna kompenseras med annat grönt i planeringen.Vi är naturligtvis mycket mindre kommun än Stockholm men vi kan faktiskt inte stoltsera över våra "parker" och gröna stråk. Det har verkligen inte varit något prioriterat område.

Ska vi inte höja ambitionsnivån? Nya bostadsområden kan bidra till att bevara eller/och utveckla det gröna inom områden och i nära anslutning av områden. Men då måste vi först fatta beslut om vad vi vill. Är det enbart ett antal bostäder eller är det boendemiljöer både inom och utomhus som ska inkluderas i planeringen i fortsättningen?

Det vore intressant att få läsa  kommunens fd trädgårdsmästares förslag till parkplan i Vallentuna. Moderata ordföranden i berörda nämnder och utskott borde ta förslagen fram och ge generöst tid för politiker och ALLMÄNHETEN att bidra med egna tankar och idéer.

Det är alltid en chansning när man planerar att delta en hel temadag någonstans. Det kan vara värt att satsa en hel arbetsdag på eller det kan vara katastrofalt dåligt. Idag har jag lyssnat på "Samverkan för regional tillväxt" där Jernhusen stod som värd. När jag nu läser om mina anteckningar så märker jag att jag har lärt mig ett och annat = bra dag!

Allt kretsade kring spårbunden trafik och hur den påverkar tillväxten. Om sanningen ska fram så verkar det inte fungera optimalt med ett stort antal privata entreprenörer och staten med sina olika myndigheter och sedan ska de försöka samordna allas intressen ihop med underdimensionerad spårkapacitet. Fjärrtåg, regionaltåg och godståg, depåer och kombiterminaler och det finns ingen som har ansvaret för helheten. Trafikverket verkade inte ha det eller har inte fått det. Det borde de ha! De marknadskrafterna som nu råder om tåglägen som handlas INNAN man upphandlar tågen eller entreprenören visar hur bristfälligt det fungerar. Någon köper tåglägen men ingen vet om den verkligen kommer att använda dem medan någon annan kan inte öka turtätheten just för att tåglägen är "upptagna".

Ett annat område där marknaden inte klarar själv utan styrning är placering av depåer. Denna fråga berör oss i Vallentuna också. Det finns ingen myndighet som gör den övergripande kartläggningen VAR depåerna bäst passar att byggas utan varje enskild aktör ska separat testa olika alternativa platser och sedan få svar efter en kortare eller oftast en längre tid. Om man får nej så får man testa nästa läge och få möjligen nej igen. Helt galen arbetsordning! Naturligtvis måste det finnas samlad kompetens någonstans så att man kan snabba på processen och SPARA pengar både för de enskilda men också för  samhället i stort. I Vallentunas fall söker en aktör, SL depåplats i Molnby. Är det en bra plats? Vi får se hur det går med den depåplanen.

Ett tredje, intressant ämnesområde som togs upp idag var riksintressen. Det verkar inte vara ordning och reda på den fronten heller. Det finns ett stort antal områden för riksintresse för kulturmiljö, naturvård, friluftsliv och infrastruktur i Sverige. Områdena är ofta stora och gränserna otydliga och dåligt värderade. Det finns förbättringspotential när det gäller dialogen med de berörda, för riksintressen verkar inte följa samhällsutvecklingen särskilt bra. Jag är mycket mån om att bevara eller försiktigt utveckla områden som ska skyddas för kommande generationer men det kan finnas orsak till att aktualisera riksintressen och förtydliga de värden som är orsaken till varför de är riksintressen överhuvudtaget. Det vore intressant att vår kommun jobbar fram nya värdebeskrivningar på de riksintressen som finns i vår kommun. Vi har duktigt folk både på kultur- och fritidsförvaltning som skulle kunna bilda en arbetsgrupp tillsammans med folk från länsstyrelsen. Jo och samhällsbyggnadsförvaltningsfolk med också. Bra idé tycker jag.

Det var ingen tillfällighet att jag skrev om respekten sist i min blogg. Samhället har blivit kallare, mindre tolerant, råare och våldsammare. Ohövligheter bland vuxna ger fel mallar för yngre. Bristen på respekten för människors lika värde orsakar exempelvis hatiska grupperingar där våldet mot varandra rättfärdigas, i vissa fall nästan uppmuntras.
I jakten på egen vinning och låt andra ta hand om sig själva/ vi ska inte blanda oss i- mentalitet ger ruttna frukter i längden. Man lär sig inte lyssna på varandra eller kompromissa. Och man lär sig att tysta ner samvetet. Att inte bry sig. Jag låter ganska dyster idag. Det beror säkert mycket på de senaste våldshändelserna  i vår kommun. Har kommunen= jag, du, kommunalrådet, grannen... gjort tillräckligt för att förebygga och hindra de händelserna som nu har lett till en ung människans död? Jag har inte gjort det! (S) har inte gjort det! Det har vi pratat om i (S)- gruppen. Vi har varit alldeles för engagerade i andra frågor. Vi måste hitta en bättre jämnvikt mellan olika ämnesområden så att vi kan politiskt göra vårt bästa att jobba förebyggande, omfördela resurser och skaffa nya resurser så att alla behövande får hjälp. Då behöver det inte gå så här långt. Ingen föds som mördare.  Motgångar, svårigheter, besvikelser kanske många gånger om i ens liv och då tror man att åtta knivhugg förbättrar eller löser någonting. Samhället har misslyckats i sin uppgift!