Stomnätsstrategi  för Stockholms län är nu ute på remiss. Det är Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting som har jobbat fram förslaget. De har analyserat investeringsbehovet fram till 2030 då det uppskattas att det finns 2,6 miljoner invånare i Stockholms län. Jag har inte lusläst förslaget men har dock redan några funderingar kring det. Syftet är naturligtvis att öka antalet kollektivresenärer och minska trängsel på vägar. Såsom vi fick det förklarat så bygger mycket av planerna på dagens befintliga trafikmönster- och vägar dvs. de imiterar dagens starka bilstråk med buss- eller spåralternativ. Till mycket stor del kan detta vara klokt men jag undrar om det inte borde vara lite mer visionärt att försöka se ifall det finns bättre och effektivare lösningar i framtiden och inte bygga så mycket på dagens situation. Man har inte heller tänkt på alla de resenärer som dagligen arbetspendlar över länsgränser. Borde inte det räknas med?
 Den andra funderingen har jag kring kravet om att ordna en stomlinje på sträckor där det finns mer än 500 resenärer under maxtimmen. Det finns nämligen flera linjer där det finns fler än 1000 resenärer redan idag. Är inte spårtrafiken då att föredra? Blåa bussar är uppskattade på många linjer men spårbunden trafik är trots allt att föredra speciellt på längre sikt.
Norrtäljes kommunalråd påpekade vikten av att satsa på förlängning av Roslagsbanan till Arlanda och fick lite otydlig svar med hänvisning till någon utredningen som borde vara klar i december. Nordost sektorn kommer att tydligt markera i våra remissvar hur viktig Arlandagrenen är för vår del av länet.
Förbättringar på busstrafiken ligger på helt annan kostnadsnivå än spårsatsningar och alla är medvetna om de begränsade resurser som finns. Det är väldigt många faktorer som ska räknas med innan prioriteringslistan kan göras men faktum är att utan tillgänglig kollektivtrafik går det inte att hålla bostadsbyggnationen på den förväntade nivån.  Många flyttar till vår del av länet och vi är beredda att bygga men då krävs det också långsiktiga kollektivtrafiksatsningar. Förlängning av Roslagsbanan till Arlanda är nödvändigt!

Är uppe i varv! Det är alltid så med mig efter alla olika sortens möten med kommuninvånare. Jag känner mig extra "folkvald" bland folk även om de inte skulle ha röstat just på mig. Jag VILL ha tätt kontakt med folk, med kommuninvånare, med föreningar, med näringslivet, med...   Jag kan omöjligen föra en vettig politik om jag inte har möjlighet att föra dialog med dem som besluten berör. Dessa möten, träffar eller besök är politikerjobbets bästa del.

I kväll hade kommunen samrådsmöte om fördjupad översiktsplan om Karby/ Brottby. Karbyskolans matsal var fullproppad av intresserade Karby och Brottbybor som ville förmedla sina synpunkter och ställa sina frågor till oss politiker och till kommunens tjänstemän. Inga andra kan vara experter på Karby/Brottby än de som själva bor i orten. Det väcktes en fråga om referensgrupp från orten som skulle vara med i arbetet under hela planeringsprocessen. Mycket lockande tanke! Visst är det folkvalda som i sista hand beslutar men det finns ingen motsättning att ha referensgrupp som bidrar i planeringen med sina kunskaper och erfarenheter. Varför skulle vi politiker inte ta vara på det? De frågade inte efter ersättning eller arvode utan de ville utveckla sin hembygd utifrån de faktorer som de känner till. Någonting som de dyra konsulter/arkitekter har inga eller ringa kunskaper om.

Jag välkomnar deras engagemang!

P.S. Det var inget samrådsmöte om strukturplanen för Kristineberg. Ni vet området bredvid Påtåker.

Budgetarbetet inför 2014 är igång! Idag fick vi veta om hur de ekonomiska förutsättningarna ser ut.  Antalet färdigställda bostäder var lägre än beräknat vilket kommer att påverka på skatteintäkterna negativt. Arbetslöshet i Sverige ligger fortfarande på hög nivå och det påverkar naturligtvis också negativt på antalet arbetade timmar och därmed även på skatteintäkterna.   Varje nämnd fick berätta i tur och ordning bl.a. om de utmaningar och investeringsönskemål de har. Det kommer att bli en svår balansgång mellan de begränsade resurserna och alla önskemål. Nu börjar partiernas arbete med prioritera fram sin lista och se till att finansiera den. I juni kommunfullmäktige ska 2014 års budget tas.

På dagens möte ställde vår (S) representant Kenneth Bylund en fråga om varför låter inte kommunen sitt kommunala bostadsbolag Össebyhus AB att bygga hyresrätter på kommunens egen mark. Det är brist på hyresrätter och precis som flera andra av länets kommuner så skulle vi kunna själva styra och visa  att vi menar på allvar med att erbjuda bostäder med olika upplåtelseformer. Allianssvaret var total tystnad! Men den tystnaden talade tydligare än tusen ord. Ingen vilja finns att lösa denna obalans mellan bostadsrätter, villor och hyresrätter, även om ett stort behov finns i kommunen! Ingen nyhet i sig men tål upprepas.

På kommunfullmäktigemötet tog alla partier avstånd från SD:s förslag om att lokalt folkomrösta om att förlänga avtalet med Migrationsverket om att ta emot asylsökande och flyktingar. Det här är ingen folkomröstnings fråga. Detta är fråga om människors rätt till skydd, människors lika värde och solidaritet. Sverige har tecknat FN:s flyktingkonvention och Sveriges Riksdag har beslutat om att  Sverige ska ta emot asylsökande och flyktingar. Vallentuna tar och ska ta sitt ansvar att dela de asylsökande mer jämnt mellan kommuner. Efter votering blev röstsiffrorna 40-1! SD är totalt ensam med sitt önskemål. Det är folkets vilja!!!

Kårsta skolan fick en ny rektor ungefär ett år sedan. Jag besökte skolan i fredags för att få veta bl.a. hur han har funderat kring de bostadsbyggnadsplanerna som kommunen har i Kårsta vilket då innebär fler elever i skolan.  Ryms de i de befintliga lokalerna? Kommunens nya hyresmodell är inte den optimala modellen för alla skolor. Skolorna kan inte skära ner i personalen när smärtgränsen är nådd utan att kvalitén försämras och ämnesbehörigheter blir lidande. Elever har rätt till behöriga och legitimerade lärare i alla ämnen i alla skolor oavsett skolornas mer eller mindre funktionella lokaler. Där måste vi kommunpolitiker tillsammans med tjänstemän hitta lösningar om vi på allvar menar att ge skolorna förutsättningar att fokusera på det pedagogiska utvecklingsarbetet och se till att elever uppnår de mål som staten och kommunen har ställt dem.

Kårsta skolans rektor har olika alternativa lösningar på kort och på längre sikt. Hur ser det ut för de andra skolorna som drabbades hårt av den nya hyresmodellen? Uppföljning och utvärdering av modellen borde göras snart.

"Örjangate" läste jag på Vallentuna nyas FB sida. Är det så detta kallas ute bland kommuninvånare? Jag har väldigt svårt att tro att det som nu har lyfts framför hela rikets ögon skulle ha varit okänt på hemmaplan, här i Vallentuna. Det som är nytt att de fd anställda och hans egna partikamrater vågar prata om det offentligt.  Är det lojalitet eller rädsla som har hållit de tysta under alla dessa år? Jag vet inte!

Läste med ett stort intresse i Stockholms tidningen hur Solna kommun har lagt till smaken i sin kriterielista när det gäller upphandling av livsmedel. Solna kommuns upphandlare har kontaktat Kammarkollegiets jurister och frågat om detta är tillåtet enligt gällande lagar. Svaret var att kvalitet ska då i så fall tydligt definieras i förfrågningsunderlaget.
Smaktesterna har arbetats fram av kostverksamheten. Målgrupperna och deras sammansättning har bestämts. Det som attraherar mig mest i detta upphandlingssätt är att kommunen bjöd leverantörerna till dialog, visade delar av förfrågningsunderlag och utvärderingsmodell och leverantörerna fick vara med och tycka till om olika kriterier. Barn och vuxna från en förskola, en grundskola, ett gymnasium och nämndpolitiker fick utvärdera smak, utseende, konsistens, form och varmhållning av maten.
Nu är Vallentunas livsmedelsupphandling redan ute så denna gång hinner vi inte få med smak eller testa dialogmodell med ev. leverantörer men det blir spännande att få följa Solnas kvalitetssträvan.  Upphandling ska bestå av flera olika kriterier där priset ska inte vara den enda. Maten får gärna även smaka gott!

Jag var i Täby när jag fick veta att det brinner i Åbypark. Folk hade börjat höra av sig och erbjöd att sänka kläder, leksaker och filtar för dem som nu stod där hemlösa medan brandkåren kämpade på att släcka och begränsa branden. Vid den här tiden hade branden pågått nästan en timme. Ingen information fanns på kommunens hemsida. All aktuell informationen fick jag och alla andra via Vallentuna Nyas facebooksida som uppdaterades kontinuerligt.

I början var det  oklart hur många lägenheter var drabbade. Polisen hade spärrat området. Nova ungdomens hus hade öppnats för att kunna ta emot dem som hade ingenstans ta vägen. Av de 12-13 lägenheter hade flertalet grannar, släkt och vänner som kunde ta de emot men alla hade inte det. Novas personal tillsammans med civilförsvarets frivilliggruppen fanns på plats på Nova. Det som saknades var kommunens personal som kunde möta de krisdrabbade och ge rådgivning, samtala och stötta dem i denna svåra stund. Hur bedömningen av situationen hade gjorts av kommunens ansvariga tjänstemän är ett stort mysterium för mig. Det sades till mig att branden var inte i den omfattningen att det skulle ha varit nödvändigt att aktivera kommunens krisgrupp. Var går gränsen? Räcker inte 12 familjer?  Jag hade svårt att kontrollera mig själv. Det kokade inombords. Det är precis i sådana situationer kommunens hjälpande och stöttande hand behövs och nu lyste dem med sin frånvaro.

Det går inte att förlita sig på att frivilliga finns där och att räddningstjänsten klarar allt ensam. Vi får lov att se över rutinerna och riktlinjerna så att hela räddningsprocessen från början till slut fungerar  optimalt och där ansvarsrollerna mellan räddningstjänsten, kommunen och frivilliga är glasklara. Och det viktigaste: vi ska komma ihåg att alla parter/ involverade ska göra sitt yttersta att de drabbade ska känna sig omhändertagna och få all möjlig hjälp.