Jag träffade en del av mina gamla elever i kväll. De gick ut nian för fem år sedan. Unga vuxna, ambitiösa och lika härliga som de var som när jag fick dem i årskurs 3 för 12 sedan. De har fått lära sig två språk (svenska och finska) parallellt med funktionellt tvåspråkighet som ett mål. Även om det dagliga umgänget på finska inte är lika omfattande idag som det var under grundskoletiden med klasskompisar osv. så var det ett nöje för en "gammal" fröken att höra att finskan fortfarande var både ett korrekt och levande språk för dem.
Det är alltid minoritetsspråket som kräver mycket större insatser att kunna behållas och utvecklas än majoritetsspråket. De flesta av mina gamla elever i den klassen har fortsatt sina studier på högskolan i Sverige och kommer att ha akademisk examen inom de närmaste åren. Människohjärnan är kapabel för så mycket mer än vi anar. Att man lär sig ett eller flera språk till betyder inte att man inte skulle lära sig svenska. Idag är föräldrar mycket mer medvetna om språkens betydelse. Vi kunde läsa i dagstidningen om att det finns kö till förskolor där man börjar med kinesiska. Även många andra språkförskolor- och skolor har kontinuerlig tillströmning av nya elever.
Det känns extra motigt att majoriteten i Vallentuna inte ser de fördelarna som förvaltningsområdet för finska språket skulle innebära för de kommuninvånare som identifierar sig som sverigefinnar. Den mest intensiva fasen för språkinlärningen är just under förskoletiden. Det är speciellt då man ska erbjuda kvalitativt pedagogiskt verksamhet på finska för de barn som önskar att kunna behålla och utveckla sitt modersmål. Man lär sig språket genom att tala, i dialog. Inga cd:s, filmer kan någonsin ersätta en livslevande människa som för en dialog med en. Det får inte våra förskolebarn idag. Majoriteten yrkar avslag på vår motion om att Vallentuna ska bli en del förvaltningsområde för finska språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar