Kommunalrådet kommenterar i Mitt i Vallentuna om att det inte finns pengar i 2013 års budget för konstgräsplanen i Össeby. I kommunplanen finns investeringsplanen där kommande investeringar finns listade och prissatta. Kommunen har inte några egna sparade pengar utan alla investeringar finansieras med lånade pengar. Jag medger att listan är ganska lång och pengasumman stor men det finns inte mycket som går att stryka med dagens bostadsbyggnadstakt. Nya bostäder innebär ny kommunal service till nya invånare.

Att ta med Össeby konstgräsplan på listan gör ingen stor skillnad i slutresultatet. Det är mer en principiell fråga att lyfta fram den. Vi/(S) tog den med i investeringsplanen för nästa år men som jag påpekade i tidningen så kunde alliansen använda en del av de försäkringspremierpengarna som kommunen får vid årsskiftet. I tidningen lät det som det skulle vara en jättestor överraskning. Nästan som de ville få oss att verka slösaktiga när det gäller pengar. Det stämmer inte alls! Jag har nog varit den som har inofficiellt varit mest kritisk mot t.ex. de dyra stenköp för torgytorna och mot byggplaner som gynnar enskilt näringsidkare. Bara dessa två projekt kostar över 100miljoner kronor. Att satsa 10-13 miljoner på folkhälsan på annan tätort än Vallentuna c är seriöst och ansvarsfullt. Socialdemokraterna är ett parti för HELA kommunen och vi jobbar aktivt för att utöka vår kunskap om vilka behov det finns i alla delar i kommunen.

Kommunalrådet Örjan Lid berättade i kväll på kommunfullmäktiges möte om ett byggföretag som är villig att bygga många bostäder i Vallentuna och även studentlägenheter. Det är inte ovanligt att byggföretag vill bygga i en tillväxtkommun som Vallentuna. Men det händer inte varje dag att byggbolag vill frivilligt bygga studentlägenheter. Här finns nämligen inga stora ekonomiska vinster att hämta. Det verkar som förhandlingar har bedrivits i all hemlighet. Jag vet att det finns ett byggföretag som har ett  intresse att bygga studentbostäder i Rosendals område. Intentionen är bra men läget är fel. Det området ligger alldeles för långt borta från Roslagsbanan. Det ska vara enkelt att ta sig till stan med tåget, inga byten med andra ord.

Jag är glad över alliansens framsteg i ämnet men undrar samtidigt kan de ingå ett avtal med någon byggherre utan att opposition är informerad eller utan politiska beslut och vad lovar kommunen i gengäld. Det är ingen idé att tro att byggföretagen driver frivilligverksamhet utan alla bolag har stort eller litet avkastningskrav.

Varken Hälsans stig eller konstgräsplanen i Össeby gick igenom. Alliansen driver sina principer till absurdum. Kommunen får tillbaka försäkringspremier på ca. 18 miljoner var av alliansen har öronmärkt en mindre del till skolan och socialnämnden. Det finns 50 000kr till Hälsans stig och det finns pengar till konstgräsplan i Össeby IP, men de vill inte.

I brist på dagens Mitt i Steget Vallentuna kommenterar jag förra veckans artikel om att förskolekrisen ska byggas bort. Storsatsning, skriver Mitti. För mig är det en självklarhet att de kommunala investeringar ska följa antalet påbörjade/planerade bostäder. Just nu ligger vi efter. Vi har ju fått läsa om kommunens mindre lyckade försök att öppna avdelningar i Bällstabergsskolan i vintras. Varje villa betyder ett par barn till i förskolekön. Så enkelt är det.

 Flera av förskolorna har begärt att få utöka antalet inskrivna barn jämfört med avtalet. Kommunen ger välvilligt lov till detta för annars ökar risken att inte alls kunna erbjuda förskoleplatser. Man utökar platser "Med bibehållen pedagogisk kvalitet" säger man. Vem garanterar det? Om lokaler och personalstyrkan är anpassad för två barn mindre så hur går ekvationen ihop med ytterligare två barn till? Man kan naturligtvis tycka att två barn hit eller dit spelar väl inte så stor roll men så är inte fallet. Varje barn har rätt att få pedagogisk verksamhet och omsorg i den utsträckningen som han behöver. En eller två barn till kommer att försvåra situationen. Samtidigt väger föräldrarnas behov av att få återgå till arbete också mycket. Kommunen har inte varit tillräcklig alert på att hålla jämna steg med nyinflyttade och antalet förskoleplatser. Nu måste man låna stora summor för att kunna erbjuda den här kommunala servicen.

Det som vi socialdemokrater är mycket kritiska mot är att alliansens har ändrat sina planer om att bygga en ny förskola på nuvarande Åbygläntans tomt när Åbygläntan får nya lokaler i Ormsta. Istället för de eftertraktade förskoleplatserna tänker alliansen bygga en F-6 skola. De förskolebarn som är i behov av plats kommer att placeras på tillfälliga baracker på Hjälmstaskolans redan fulla tomt. Jag skulle inte kalla detta för storsatsning!!! Kommunens yngsta invånare är värda en riktig förskola med tillhörande tomt och inga tillfälliga lösningar. Åbygläntan ska även i fortsättningen vara en förskola och ingenting annat! Det är behovet som ska styra de politiska beslut och ingenting annat!!!

Kommunens fastigheter har under åratal haft bristande underhåll. Det är en av orsakerna till att Ormsta skolan ska byggas på nytt. Bristande underhåll är inte bara skolbekymmer utan även andra kommunala fastigheter ligger risigt till (jmf t.ex. Veda). Tjänstemän på samhällsbyggnadsförvaltningen har nu påbörjat arbetet med att göra underhållsplaner för varje fastighet. Någonting som man skulle ha haft redan långt tidigare. Den frågan har inte varit prioriterad hos alliansen för det innebär kostnader och då kan man kanske inte hålla den låga skattenivån som vi har. Problemen har hopat sig och vi kommer att få betala mer nu än att vi hade kontinuerligt tagit hand om våra fastigheter utifrån planerade underhållsplaner  och på det sättet kunnat minska akuta dyra åtgärder.

Vissa dagar är jag mer eller mindre förtvivlad och väntar på svar eller livstecken från olika personer. Sedan finns det dagar som idag då svaren kommer på löpande band och möten med andra ger även andra värden än bara det primära. Det måste kanske svänga så här kraftfullt så att jag verkligen får anledning till att uppskatta och värdesätta personer på jobbet och andra personer  i mitt liv. Jag tackar er, det gör jag, men egentligen vill jag också ge en bamsekram på er allihopa.

 Ordföranden avgör om ärendet ska upp på dagordningen. Den makten använder majoriteten. Det att vi får vänta länge på att våra motioner kommer upp på dagordningen är mer en regel än undantag. Jag vet att tjänstemän har utvecklat ett matrissystem som gör det lättare för alla att följa hur långt ett ärende har kommit och när kan man förvänta sig att tjänstemännen är klara med beslutsunderlaget. Det är viktigt att man försöker behandla alla förslag så snart som möjligt men helst inom ett år. Nu råkar sanningen vara så att de politiskt känsliga motionsförslag tar konstigt nog lite längre tid än de andra. Det finns alltså ärenden där tjänstemännen har gjort sitt men som ordföranden inte tar upp i alla fall. Varför?

Ordföranden Örjan Lid tog bort tre ärenden från dagordningen i torsdags på kommunstyrelsens arbetsutskott:
- vårt förslag om att bygga hyresrätter på kommunens egen mark
- vårt förslag om att det ska jobbas fram en markanvisningspolicy
- alliansens miljöpolicy

Vi fick ingen förklaring till ordförandens agerande. Beslutsunderlaget är färdigt i alla de ärenden. Tjänstemännen håller med oss (S) att det behövs en markanvisningspolicy. De skriver också att det behövs fler hyresrätter men föredrar anbudsförfarande inom kommande detaljplaneområden. Det innebär inte att våra förslag om att använda markanvisning eller tomträtt är omöjliga metoder. Tomträttens största fördel är att på det sättet garanterar vi att hyresrätten kvarstår som hyresrätt en längre tid och inte omvandlas till bostadsrätt när ägaren får det för sig.

Det finns några ärenden till som verkar ta ovanligt lång tid för ordföranden att ta upp på dagordningen och en av dem är grönplan som jag har nämnt ett antal gånger tidigare. Tjänstemännen har gjort sitt men ordföranden har inte velat ta upp det. Vad kan vara orsaken till det? Vill man att vissa byggplaner ska fastställas innan grönplanen släpps fram? Grönplanen kan ge riktlinjer och information som förändrar vår syn på vissa planer som då kanske behöver ritas om. Är det det majoriteten vill förhindra?

Om man har öppenhet som ledord så kan man gott säga orsaken till fördröjningen. På det sättet slipper man spekulationer och misstro. Vill majoriteten inte det?

Jag fick en intressant genomgång på Sörabs styrelse idag av vad statens Avfallsutredningen föreslår för att Sverige ska uppnå de uppsatta målen. Vissa centrala delar som fastighetsnära insamlingsmöjligheter och att få cirkulation av t.ex. textilier i gång i större utsträckning känns mycket kloka förslag som jag kan stödja på en gång. Det gäller att vara ett steg före och ha dessa tankar med när vi planerar nya bostadsområden och förhandlar med olika aktörer på byggmarknaden att de redan i tidigt skede reserverar mark/utrymme för kretsloppstanken.

Vallentuna kommun som en stor markägare och ägare till ett bostadsbolag kan visa vägen för de andra hur man bygger hållbart. Tyvärr har jag inte lyckats övertyga majoriteten/alliansen att det räcker inte att titta på vid sidan av utan vi har en utmärkt möjlighet att agera själva, först i en liten skala och sedan utöka allt eftersom. Att alltid vänta på att någon annan ska göra något resulterar ofta att ingenting blir gjort. Det har vi testat under några decennier utan resultat.

Jag har läst handlingarna inför kommunstyrelsens arbetsutskott och näringslivs-och planarbetsutskott. Speciellt planarbetsutskottens handlingar kräver mycket tid. Jag skulle nog behöva ännu mer tid för att alla planer har så omfattande beslutsunderlag att jag kan omöjligen hålla koll på allt. Jag hoppas att det blir, trots tidsbristen,  genomgångar av tjänstemän.

Det finns dock ett antal motioner också på ärendelista. Flera är våra =(S): inrätta en kommunal tomtkö, bygga ungdoms-och studentbostäder, ta fram en markanvisningspolicy, bygga hyresrätter på kommunägda marken och till sist bygga gång- och cykelväg från Vallentuna till Karby. Av dessa utmärkta förslag föreslås alla utom en bli avslagna. Bara markanvisningspolicyn kanske kan bli bifallen. Det får jag se i morgon. Nej, nu får jag lämna dessa tankar och besöka drömmarnas rike för en stund.