Läs gärna kommentaren till torsdagens blogg.

Den säger en hel del.

Jag har funderat länge på hur kommer det sig att kommunalrådet samlar på sig alla ordförandeposterna och andra viktiga rollerna i de politiska organ. Han är även med i styrgruppen för biblioteksbyggnation. Det kan vara så att han har svårt att lita på sina allianskompisar och sina egna partikamrater. Det är förståeligt att vissa poster hänger med kommunalrådsposten men det behöver inte betyda ALLA. Det är helt omöjligt att ge 100% på så många olika poster.

Kontroll? Makt? Lättare att få som han vill? Och nu förslaget om att han själv ska styra direkt kommunledningsstaben utan kommundirektör, alltså vara med i den verkställande delen. Hans roll var ju inte så tydligt beskrivet i förslaget, troligen med flit. Det var därför vi från (S) vill ha tydligare beskrivet när det gäller rollerna i den nya kommunledningsstaben. Kontroll? Makt?

Visst har den anonyma kommentatorn flera poäng. Planerna för Kristineberg har tydligt prioriterats bland andra planärenden. Jag förstår att det området är viktig för Påtåker som ligger nära riskklassad soptipp och ett industriområde. Utan exploatering av Kristineberg förlorar Påtåker många fördelar. Ingen skola/förskola, ingen kollektivtrafik, inga alternativa vägar till Arningeleden, service osv . Det kan ingen neka, inte ens han själv.

Alla de planerna som har fastnat hos kommunalrådet: grönplan, energiplan... De ska ligga till grund för all annan planering! Det är dessa planer vi borde prioritera, inte Kristineberg! Hur många år har vi väntat på att det skulle börja byggas på östra sidan av Vallentuna centrum? Det skulle inte förvåna mig ett dugg att spadet dyker in i Kristinebergsskogens mylla FÖRE centrumbyggnation (= området mellan IP och centrum).

Det är ett stort bekymmer att kommunalrådet har stora, jag menar STORA egna privata intressen när det gäller samhällsbyggnadsfrågor.

Jag blev faktisikt imponerad av idag hur duktiga tjänstemän kommunen har på samhällsbyggnadsförvaltningen. Vi hade näringslivs- och planutskott med massor av olika planärenden. Jag tycker att beslutsunderlagen håller högre nivå än tidigare. Samma gäller muntliga redovisningar. Det är en del nya ansikten för mig men det känns bra att ha dem i närheten när man ska fatta ett beslut. Det är lätt att glömma bort att vi politiker ska vara lekmän, inga experter. För mig har de exploateringsfrågorna varit en utmaning som jag tycker allt mer om. Jag medger att kommunalrådet har ett visst försprång i de ärenden men han har ju fått träna på hemmaplan också.

Första Maj närmar sig med stormsteg. Sossemor försöker få en huvudtalare hit som skulle kunna prata om ett aktuellt ämne. Tyvärr är de större och rödare kommuner alltid lite mer attraktiva för våra främsta (S)-representanter än Vallentuna. Utan tal blir vi inte! Jag och några andra lokala kommunpolitiker håller tal mer än gärna. Musik och härlig samvaro utlovas också.

Fick lära mig ikväll att vi kommunpolitiker har inte så mycket att säga till om placering av en mast, apropå artikeln i lokaltidningen om grannar som motsätter sig placering av masten i Ormsta. Länsstyrelsen är den instansen som fattar dessa beslut.

Vad gör det för skillnad om man har höga eller inga förväntningar t.ex. på barn eller på oss vuxna i olika situationer? Och hur vi förmedlar dessa förväntningar till varandra? Eller låter bli att förmedla. Det kanske har med fördomar att göra, förutfattade tankar att göra? Det är dags att medvetandegöra denna fråga på olika plan. Här finns ett outnyttjat kapacitet. Varför påstår jag det? Jag har märkt det i skolans värld. Kan det vara så att man ställer högre förväntningar på diplomatens son än på arbetslöse murarens son? Att föräldrarnas förväntningar smittar sig och blir pedagogernas förväntningar?

Jag har också märkt det bland vuxna. I arbetslivet förväntar man sig inte att en ung oerfaren kan klara av en viktig uppgift utan man ger den till en äldre mer erfaren som man vet fixar detta. Kanske inte med samma entusiasm som den yngre utan mer med rutin. Är det ok? Det är bekvämt och då kommer det inga större överraskningar med resultaten heller. Den här misstron eller bristen på positiva förväntningar är slöseri med human kapital. I vissa speciella fall agerar man så här pga rädsla, makt, egen osäkerhet. Men det kan också vara fråga om vuxenmobbning på mer "sofistikerad" nivå.

Även om dina föräldrar säger sig inte kunna språk eller matte så har det inte med din egen kapacitet att göra. Med rätt pedagogik och arbetssätt och framför allt att eleven känner sig att läraren FÖRVÄNTAR sig att eleven fixar det så gör han det också. Någon måste tro på en!

Även om du har en annan etnisk bakgrund och ditt sätt att vara inte alltid motsvarar "riksnormen" så krävs det inte så mycket mer än att vi tror på en och ställer höga förväntningar så åstadkommer vi betydligt bättre resultat oavsett vilket jobb eller ämnesområde vi pratar om. Vi ska inte vara rädda att låta andra växa. Vi blir inte mindre för det. Tro på mig!

Mars, april och maj brukar vara väldigt intensiva månader när det gäller arbetet. Idag fick vi en genomgång av utmaningar och önskemål från nämndernas sida inför nästa år och de ekonomiska ramarna. Det var verkligen inte några orealistiska önskelistor utan jag fick en känsla av att nämnderna hade grundligt funderat på sina extra äskanden. Nu gäller det att jobba vidare med siffror och ambitioner och innan sommarlovet börjar så borde både vi (S) och majoriteten få sina kalkyler att gå ihop.

Jag måste erkänna att jag var lite orolig inför kvällens möte om flyktingboendet i Bällsta. Tack vare de representanterna från Migrationsverket, Länsstyrelsen, Vårljus, Polis och kommunens tjänstemän så kunde många av frågorna besvaras. Vi politiker har fattat ett beslut om att ta emot ensamkommande flyktingbarn även i vår kommun men eftersom det har varit svårt att hitta familjehem för dem, så har Vårljus AB nu köpt en fastighet som ska vara ett hem för dessa ungdomar.
Dygnet runt bemanning med kompetent och erfaren personal lät inte illa. Sedan hänger det mycket på oss själva hur snabbt dessa ungdomar kommer in i samhället och lär sig både språket och de värderingar som vårt samhälle står för. Därför var det extra skojjigt att det fanns personer på mötet som vill bidra på olika sätt att hjälpa ungdomarna att känna sig välkomna och erbjuda dem möjlighet att t.ex. kunna delta i föreningslivet (idrott...).
Kommunen gav också löftet om att bli bättre på att informera de berörda t.ex. via villaföreningens ordförande som i sin tur vidarebefordrar infot till sina medlemmar.
Nu hjälps vi åt att dessa ungdomar som har fått fly från kriget känner sig riktigt välkomna till Vallentuna.

Som lärare brukade jag alltid skriva veckobrevet på söndagkvällar. På brevet berättade jag kortfattat om de viktigaste händelserna under den gångna veckan och naturligtvis innehållet på den kommande veckan: ämnesområden som vi skulle läsa om, läxorna, ev. prov och utflykter. Det var en skön och viktig stund att få "ordning" allt även i mitt eget huvud.

Ikväll sitter jag framför datorn och skriver utan att riktigt få "ordning" på alla veckans händelser. Jag kan inte kontrollera allt på samma sätt som tidigare som lärare. Visst hände det ett och annat oväntat också under skolveckan. Så är det alltid med elever, men som lärare kunde man trots allt vända även lite tråkigare saker till det bättre. Nu möter jag andra utmaningar varje vecka. Det gillar jag! Det är mycket svårare att vända "tråkiga händelser" till det bättre inom kommunalpolitiken och jag får verkligen utmana mig själv att försöka göra det i alla fall.

Om jag nu tittar på min kalender för vecka 13 så finns det bl.a. utbildning för krisledningsnämnden där jag ingår, möte med Bällsta villaföreningen ang. boendet för de ensamkommande flyktingbarn, träff för alla S-gruppledare i länet, arbete med kommunplanen, kommunala gruppen inför nästa kommunstyrelsemöte, kommunstyrelsens arbetsutskott, Näringslivs- och planarbetsutskott, ev. MBL ang. organisationsförändring, möte med Nordost kommuner. Ja och avtackning av Johanna Graf, Solnas fd oppositionsråd. Plus lite "hemliga" möten inom (S) lokalt. I en sådan vecka innefattar väldigt mycket överraskningar förhoppningsvis mestadels positiva men kanske lite negativa också som jag inte har "kontroll" över.

På vilket humör är kommunalrådet? Kan vi föra en konstruktiv dialog med villaföreningens företrädare? Hur ser de ekonomiska förutsättningar ut inför nästa och näst kommande år? Hur kommer fackföreningarna reagera på MBL-mötet? Faktorer som håller spänningen uppe och gör jobbet intressant men också krävande.

Jag önskar er alla en trevlig arbetsvecka!

Tycker lite synd om mig själv. Jag kämpade med en del tekniska svårigheter (=datorn) på jobbet. Jag hade tänkt jobba flitigt och gå hem så pass tidigt att jag skulle hinna sitta i solen på verandan en stund men tyvärr hann jag inte. Jag får hoppas på att det blir soligt på söndag. Imorgon ska jag till S-kvinnors årskonferens i Nacka hela dagen. På kvällen, släktträff i Järfälla. Roligt!