Tyvärr blir det ingen motion idag till distriktskongressen om företagshälsovård som jag lovade Ing-Marie. Mina tankar är annanstans.
Imorse läste jag i DN Peter Wolodarskis ord om moderaternas lyckosam resa med koncept där de har kopierat våra socialdemokratiska styrkor som sina egna t.ex. ordning och reda i statens finanser, ekonomiska förslag som gynnar breda väljargrupper plus vår "historiska" syn på utbildning, arbete och personligt ansvar. Även den kanske mest borgerligt sinnade ledarskribenten medgav att "Arbetarrörelsen traditionella inställning till skolan ligger fjärran från kravlöshet och flum. Att skaffa sig en egen försörjning och inte ligga andra till last, har en djup moralisk innebörd för en äldre generation partiaktiva." Peter och ni andra tvivlare, detta gäller fortfarande!!!
Sedan kom beskedet att Mona avgår vid mellankongressen i mars. Jag har förundrat hur länge kan en människa orka höra allt det hon har fått göra av media och av sina egna partikamrater. Skulle det har varit liknande tryck på avgång om det hade varit en man i ledning? Vi valde henne enhälligt som vår partiordförande. Ska man "offra" henne vid motgång? Är hon skyldig? Blir allt bra nu? Är folk nöjda nu? Kommer människor att rösta på oss nu? Om det vore så enkelt!!! Vi borde stå enade bakom vår partiordförande. Den första kvinnliga partiledaren i vårt parti! Vem vill ta ett sådant uppdrag efter allt detta? Vem är den mirakel mannen eller kvinnan? Jag är så besviken över detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar