Förtydligande till gårdagens inlägg. Jag är absolut inte emot fristående skolformer. Jag har själv min anställning i en fristående skola.Jag förstår ev. frustrationen när man som pedagog inte får den återkopplingen och resurser man anser behövs för att kunna åstadkomma de resultat som förväntas av en. Eller att ens eget pedagogisk "ideologi" ifrågasatts. Eller att man får inte möjlighet att utveckla sina pedagogiska tankar för elevernas bästa.
Det var precis så de sverigefinska skolorna startade sitt "fria" liv för 20 år sedan. Kommunerna ansåg att tvåspråkighet var ingenting att satsa på och de tvåspråkiga barnen skulle placeras i enspråkiga klass. Med begrepp som halvspråkighet försökte man skrämma föräldrar att välja bort modersmålet. Det som får mig fortfarande bli väldigt arg är att kommunerna har aldrig ifrågasatt tvåspråkighet när det gäller engelska/svenska, franska/svenska och andra världsspråk men finska/svenska kombination var bara för mycket för många.
Tack och lov fanns det tillräckligt många envisa språkkämpar som startade skolor där man kunde både behålla och utveckla sitt modersmål och lära sig svenska parallellt. Idag finns knappast någon (hoppas jag) som ifrågasätter de tvåspråkiga skolorna överhuvudtaget. Vi har ju kunnat också visa med våra reslutat att kunskap inhämtas bäst på elevens starkaste språk och att elever har kapacitet att lära sig två och fler språk även samtidigt.
Med detta vill jag säga att kommunerna kan behöva ett tankeställare, vad vill vi egentligen med vår skolpolitik. Har vi skolpolitik värt namnet? Har vi skolfolkets förtroende för vår politik? Vågar vi ge både nödvändiga resurser och möjligheter för skolorna att profilera sig trots att de drivs av kommunen?
Den stora frågan är hur hanterar vi önskan om att driva en fristående skola som kommun, utan att vi gynnar den ena mer än den andra OCH utan att försvåra kommunens redan befintlig skolverksamhet som i detta fall råkar vara Montessorienhet vid Hjälmsta skolan.

Det har lämnats in två ansökningar till skolinspektionen om önskemål om att få driva Montessoriskoleverksamhet i Vallentuna.Intressant!!!

Kommunen har redan montessoriinspirerad 6-årsverksamhet och skola i Hjälmsta skolans lokaler. Jag tror inte att efterfrågan dit skulle vara större än antalet platser. Alla som har sökt plats där har fått det. Tål Vallentunas "skolmarknad" två Montessorienheter till? Eller finns de någon/ några som vill trotsa avknoppningsförbudet som råder för närvarande? Kommunen har inte gått ut med något som helst beslut om att lägga någon skola ut på entreprenad. Och om majoriteten skulle göra det så måste priset vara marknadsmässig och alla eventuella "aktörer" måste ges möjlighet att vara med och visa sitt intresse. Majoriteten vill väl inte gynna en enskild näringsidkare vilket vore mot kommunallagen?

Alliansstyrt Vallentuna har inte visat något större intresse för Montessorienheten genom åren.Den har fått klara sig så gott det har gått men den har varit omtyckt trots allt bl.a. pga. duktig personalgrupp. Kommunen skulle ha kunnat göra mycket reklam för den verksamheten och skulle kunnat utveckla det alternativa pedagogik men dessa frågor har inte varit på majoritetens dagordning. Det skulle nämligen kosta att ha utbildade montessoripedagoger, komplettera befintlig montessoriundervisningsmaterial och ordna skoldagen utifån Maria Montessoris idéer. Det råder brist på Montessorilärare och de som finns vet sitt marknadsvärde och kommer inte till Vallentuna som inte kan erbjuda dessa löner.

Allt detta har hänt hitintills utan någon som helst politisk förankring med oss i oppositionen. Inga politiska beslut har tagits. Och ändå har kommunens tjänstemän jobbat med dessa intresseförfrågningar under flera månaders tid. Det här kallas för moderaternas öppenhet och transparans!

Så här inför alla hjärtans dag:

"Rakkaus sanoi minulle:
Olen kaikki ja ei mitään.
Olen kuin tuuli,
en pääse sisään sinne missä ikkunat ja ovet ovat kiinni."

(Paulo Coelho:Zahir)

Alltså låt kärleken komma in som en vind. Öppna fönstren och dörrar.

Ja, gårdagens utbildning för nya och gamla förtroendevalda var en upplevelse. Axel Danielsson hette föreläsaren. Han pratade oavbrutet i väldigt snabb takt heeeeela dagen. Han kunde sin sak, det var tydligt. Mycket bra repetition och ett och annat nytt fick jag också med mig men allt utgicks från de styrandes sida. Oppositionens roll lyste med sin TOTAL frånvaro. Beställningsjobb? "Skyll dig själv att du inte vann makten" var känslan efter dagen.
I sanningens namn kom det några råd för oppositionen att MÖJLIGEN få någonting igenom var att "gå med dina idéer till borgerlig nämndordförande som kan sedan ta upp dem på dagordningen" (om de vill eller har lust).Menade han verkligen att vi ska bedriva oppositionspolitik på det sättet??? Jag fick inget bra svar när jag frågade hur kan jag i så fall få skörda de politiska poäng av mina goda förslag. Alla politiker vill förhoppningsvis utveckla kommunen men det politiska systemet går ut på att de som har de bästa förslagen vinner makten och får möjlighet att förverkliga idéerna Vad är då vitsen att gå och ge de allra bästa tipsen till motståndaren!!!!
Axel, Axel jag är visserligen oppositionsråd som inte fick makten men jag är inte SÅÅÅ dum!!!Och en dag kan det vara jag som beställer två, inte en, utbildningsdagar där alla ledamöter och ersättare får delta i hela utbildningen och blir inte hemskickade efter några timmars inledning.

Och gissa om han hann eller kom ihåg att ta upp jävsfrågorna? Nej,tyvärr blev det så. Känsligt? Ingick det kanske inte i beställningen? Ingen överraskning!!!

Ing-Maries (=vår ordförandes) samtal kom som på beställning idag. Jag behövde höra att våra socialdemokratiska funderingar och förfrågningar har sympatisörer som också känner sig missnöjda med den politiken som förs i kommunen.Hon hade själv fått ett samtal från en kommuninvånare. Det finns nämligen saker vars värde går inte i räkna i kronor, t.ex. tryggheten. Eller tror någon att trygghet går att köpa med pengar? Alliansstyret både på lokal och på riksplan håller på att öka otryggheten med sin politik. Ökade klyftor, barnfattigdom, omänskliga sjukförsäkringsregler, hög arbetslöshet osv skapar vi och de samhälle med de spänningar som det innebär.
Sverige har årtionden varit världsberömd för sitt solidarisk samhällsmodell som minskade klyftorna och därmed skapade ett samhälle som präglades av lugn, potivism och framåtsanda. Idag kan du läsa i dagstidningarnas sidor hur samhället delas allt tydligare mellan två grupper ekonomisk, socialt och kunskapsmässigt. Vi måste förstå att ALLA tjänar på att samhället= kommunen/ staten skapar förutsättningar för alla att klara sig också genom lite tuffare perioder i sitt liv. För trygghet köper vi inte med pengar. Den skapar vi med tillsammans med medmänsklig politik.

Vi nyvalda ledamöter och ersättare i kommunens olika nämnder och styrelser har en utbildningsdag om kommunal- och förvaltningslagen på fredag. Dessutom kommer vi prata om våra roller tillsammans med tjänstemän. Det verkar som den ombytta förvaltningspersonalen och vi politiker behöver den här diskussionsstunden. Jag anar att det är oklart för vissa om hur man ska driva sin politik som ledamot och det finns även de som är tveksamma om man ska överhuvudtaget driva någonting!!! Att majoriteten erbjuder bara en dags utbildning är lite snålt tycker jag, speciellt det att alla får inte ens delta i eftermiddagens rollsdiskussion. Där får bara ordföranden och gruppledarna delta. Vi gruppledare kanske har störst problem med våra roller? Vi vet ju redan vad vi vill och då blir det tuffare för förvaltningen som ska bereda ärendena så att alla är nöjda. Och det är vi som beslutar!

Hur känns det egentligen att få höra sanningar om en själv? Ja de eventuellt fördelaktiga positiva sanningar vågar man knappast tro på och de mindre positiva utvecklingsområden visste man redan, men trots det så vill man inte att andra ska märka dem. Men jag tror att jag behövde höra det i alla fall. Nu blir jag mer motiverad av att jobba bort dessa "brister".