Jaha, jag vet inte hur ska jag tolka alliansens icke-svar på min fråga om hur de ska ta ansvar för underhåll av kommunens fastigheter, i detta fall Ridskolans mögelskadade lokaler. De svarar inte utan hänvisar till ett möte den 18/1 då diskussion ska föras om vem som är ansvarig för vad enligt avtalet. Inga principiella riktlinjer hade dem, t.ex. att visst ska kommunen ta ansvar utan mer som att vi gör inte mer än vad som står i avtalet. I fritidsnämndens tjänsteskrivelse ang. detta ärende finns två olika tolkningar av avtalstexten. Olika tjänstemän har gjort olika tolkningar och i princip ger kommunen rätt att välja vilken riktning de vill. Majoriteten ville inte ta ställning idag! De har haft över fyra månader på sig att ha detta möte men på detta sätt slipper de ha diskussion med oss i fullmäktige.
Jag skulle aldrig våga lämna min enskild egendom i deras förvaltning. Men som kommuninvånare och skattebetalare är man tvungen att lita på majoritetens goda ambitioner och ansvarskänsla. Och här finns nu ca. 500 medlemmar i Ridklubben i mögelskadade lokaler. Grattis alla (M)-väljare!
Undra hur underhållsansvaret är skrivet i fristående förskolornas avtal? Hur underhållsplanen ser ut överhuvudtaget när det gäller kommunala fastigheter? Det vore intressant revisonsuppdrag! Jag vill i alla fall se dem!

Imorgon årets första kommunfullmäktige. Sossemor ställer en interpelation om hur alliansen egentligen tar hand om kommunala fastigheter (inkl. ridskolans lokaler). Annars är kvällens ärenden inga stridfrågor, synd!

Jag kände faktiskt stolthet när jag märkte att två av mina gamla elever var röstmottagare i Finlands ambassad idag när jag röstade i presidentvalets första omgång. Lyckokänslan växte ännu större under Kungliga filharmonikernas öppet hus konsert senare på dagen. Otroligt mäktigt spelade de Bolero! Tillbaka till Kap Verde där fisket är en viktig inkomskälla för många. Med små träbåtar åkte de långt ute på Atlanten för att hitta fisk. Turisterna kunde köpa sig en fisketur med moderna båtar och ekolod. Det blåser mycket på Kap Verde. Vågorna är kraftiga och höga men de hindrade inte dem att åka ut. Apropå vinden, jag fick veta att Finland hade gett tre vindkraftverk till Kap Verde som dock inte var i bruk ännu. Många bybor har inte råd att köpa fotogen och mörkret faller redan vid halv sju tiden. Kanske kan de vindkraftverk ge billigare el för flera.

Jag besökte den nya fiskemarknaden dit fiskare kom med dagens fångst. Öbornas matsedel består mycket av fiskerätter. Jag föredrog också fisk men eftersom jag levde i en annan "värld" så kunde jag komplettera min måltid med mycket annat.

Som lärare var det intressant att få besöka en lokal skola där eleverna gick i morgon och eftermiddagsskift. Alldeles för stor del av eleverna hoppar av skolan redan i 12-års åldern. Skolgången är gratis men skoluniformen och skrivmaterialet ska eleverna köpa själva. Med hjälp av frivilliga bidrag kan skolan hjälpa de allra fattigaste att skaffa både uniform och pennor.

En lokal bibliotek, troligen den enda i Sal Rei.

Jungfru Maria hade en central plats uppe i predikstolen i byns kyrka. Jag kan inte neka att jag tyckte om det. Jag har sett många katolska kyrkor där Maria-statyn finns i den mörkaste hörnan.

Visst lever man som turist väldigt privilegierad när man besöker utvecklingsländer. Men på något sätt blev jag djupt påverkad av de kontrasterna och hade faktiskt svårt att hålla tårarna borta. De här människorna kämpar så hårt varje dag.

Min sista bild här nedan blev inte riktigt så bra som jag önskade men ni kan ana hur vackert det var på kvällen med fullmåne.

Jag valde att åka bort till värmen i samband med mannens födelsedag mitt i vintern. Valet var klokt, för jag märkte hur mycket jag njöt av att vara ute från tidig morgon till sent på kvällen och det var varmt och skönt. Värt varje sparad krona!
Livet är inte svart eller vitt men under resan upplevde jag mycket kontraster som jag nu försöker förmedla till er också. Kontraster som förstärkte mitt övertygelse om internationell solidaritet och nödvändigheten av vettig biståndspolitik. Jag var på Kap Verde som blev självständig först 1975. Ögruppen var en portugisisk koloni tidigare. Ett mycket fattigt land. Så här bodde jag på Kap Verde. En vit kvinna med arbete som kunde köpa sig ett rum på öns finaste hotell.

Så här bodde de flesta öborna på den närliggande byn Sal Rei.

Jag hade tillgång till rinnande vatten, dusch, vackra dekorationspooler och vanliga pooler med massor av vatten medan de otroligt fattiga öborna fick köpa sin vatten från de rika för en dyr peng. Vattnet hämtades i sådana här (nedan) stora containers och folk fyllde sina 25 liters hinkar och betalade för den lyxen mångdubbelt mer än vad vi betalar för vårt vatten i Sverige. Naturligtvis påverkar bristen av vattnet mycket men att baslivmedel blir ett handelsvara med ockerpriser är fel. Vanligt folk är tvungna att återanvända vattnet både till matlagning, tvättning osv. Hur de gör det och i vilken ordning vet jag inte. En hotellstäderska tjänar 80euro per månad. Den summan räcker inte ens till hyran på en etta. Plus vatten, elen och helst lite mat också.
Helt fantastiska stränder! Rent och snyggt, orörd fortfarande efter bara några års turistandet i landet.

I ett land som saknar tillgångar ger turismen hopp om det bättre. Ju fler får ett arbete, får en inkomst, kan möjligen efterfråga varor och tjänster själv skapar en positiv spiral i landets utveckling. Men det krävs utländsk kapital och bland de som etablerar sig i landet finns även mindre önskvärda lyckosökare som utnyttjar landets situation för sitt eget bästa. Men vi som besöker landet har konsumentkraften att efterfråga vettiga löner och arbetsvillkor för dem som jobbar där. Ju fler frågar det, desto större press blir det för arbetsgivare/ägare att förbättra villkoren för de anställda.

Här nedan en bild från hamnen i Sal Rei, små fiskebåtar.

Imorgon berättar jag mer.

Jag är tillbaka!
Återkommer med bilder så småningom.

Toppen dag på jobbet! Ju mer man frågar desto mer lär man sig. Jag låter som en lärare vilket jag i för sig också är. Läsa och fråga, vägen till kunskap och kunskap är makt! Och med makten kan man förändra, förbättra och utveckla... Härligt!

Nu fortsätter jag att packa. Jag tar med mig även nya plan- och bygglagen och rapporten om synligt lärande. Läsa, kunskap...

Jag har verkligen ätit min (stora) del av jul-och nyårshelgens kakbordet och nu kommer det svåra, att kunna återgå till det normala även om det finns ett och annat gott i frysen. Det ÄR svårt!
Det är fortfarande ganska tyst i kommunhuset. Idag hade jag "flow" i skrivandet och hann ringa några samtal också, men många är borta och svåra att nå så en del av arbetet måste lämnas till nästa vecka. Synd, för min erfarenhet säger att plötsligt dyker det upp något som tar extra mycket tid och då glöms det andra bort.
Samtidigt som jag gläds åt de för låga elräkningar mitt i vinter så oroas jag över det milda vädret. Är detta tillfällighet eller tecken på mer bestående klimatförändringar? Vad har gjorts i kommunen för att bemöta allt fuktigare vintrar som kan orsaka skred och annat elände? Jag har svaga minnesbilder om att kommunen har kartlagt platser med skredrisk men några handlingsplaner finns så vitt jag vet inte ÄNNU.
Nya rektorer till Bällstaberg och Kårsta är valda.