Järnvägsbron invigdes idag med en mindre evenemang som gästades av SL:s, Trafikverkets representanter och Vallentunas högsta kommunledning. Christer Wennerholm (M) Trafiklandstingsråd höll också ett tal. Nu när "Röda korset" är  historia och framkomligheten har förbättras så borde vi har bjudit in hela Vallentuna på en fest. Detta har vi väntat minst så länge jag har varit politiskt aktiv. Det kanske går att rätta till detta i samband med Höstfesten i centrum? Vi är glada över bron men på kommunens önskelista finns kvar både dubbelspårs utbyggnad och spårförbindelse till Arlanda. De är frågor som vi för politiskt som enad front gentemot Landstinget och Trafikverket. Befolkningsökningen i vår kommun kräver en tätare och säkrare spårbunden kollektivtrafik.

Det gick inte att förbise ungdomarnas glädje i Vallentuna Nya över kommunstyrelsens beslut om att Nova får fortsätta sin verksamhet i nuvarande lokalerna. Det gläds vi över allihopa. Våra SSU:are  har krävt att ungdomar ska inte behöva vistas i skolans lokaler även på sin fritid sedan planerna dök upp förra året. Det var klokt av dem.

Tjänstemännens ambition var att hitta besparingar för att frigöra pengar till att öppna ytterligare fritidsgårdar i kommunen. Sådana pengar fanns inte i alliansens budget och behovet av att skapa mötesplatser för ungdomar blir allt större. Att flytta Nova till gymnasium skulle ha inneburit 700 000kronors besparing vilket skulle ha ev. räckt till att öppna ett nytt ställe. Det är där politiken ska ta över, precis som vi nu gjorde. Gymnasiets attraktionskraft ökar inte med en fritidsgård i samma lokaler. Det skulle ha också inneburit ombyggnation för att kunna erbjuda möjlighet till samma aktiviteter som det finns idag på Nova. 6 miljoner skulle dessa ha kostat.

Nu krävs det av politiker att se till att Nova får möjlighet att fortsätta att utveckla sin verksamhet OCH att det öppnas ett nytt ställe t.ex. i Lindholmen så som vi (S) föreslog i vårt budgetalternativ. Novas bekymmer är lösta men bristen på fritidsgårdar kvarstår.

Hur klättrar man upp i hierarkin? Den tanken dök upp i huvudet i kväll. Jag vill så gärna tro att det är ens kompetens och erfarenhet som spelar absolut den tyngsta rollen, men vid flera tillfällen under de senaste veckorna har jag märkt vilket synligt "spel" kan förknippas till det förarbetet före en eventuell befordran. Jag vet att vissa kan kalla det för social kompetens men det finns någonting i det spelet som stör mig, som jag upplever  som falsk. Och när jag tänker vidare så märker jag att klättraren väljer mer eller mindre medvetet vem som får mest uppmärksamhet och då menar jag naturligtvis positiv uppmärksamhet. Naturligtvis är den personen den som har makten att besluta om en eventuell högre position på jobbet. Det gäller att smöra rätt person om jag säger rakt ut (som jag brukar). Är det så det ska gå till? Hur många chefer/ledare går i den fällan? Är det en fälla? Det kanske är en väl användbar metod? Nycklar till framgång?

För säkerhets skull ska jag säga att nu pratar jag inte om anställda i kommunen utan jag gjort mina iakttagelser på andra ställen. Det behöver inte betyda att samma fenomen skulle inte förekomma bland kommunanställda. Jag säger bara att jag tycker inte om smörandet som metod. Jag föredrar kompetens.

Jag är en höstmänniska. Jag tycker om höstens färger och den tystnaden och lugnet som övertar naturen allt eftersom. Det enda som jag protesterar emot är den eviga tidsbristen som gör att jag inte får min ranson av utevistelse. På sommaren är man ute nästan dygnet runt och sedan plötsligt minskas den möjligheten drastiskt under hösten och vintern. Det mår jag inte bra av. Jag vet att det är en prioriteringsfråga och jag har prioriterat jobbet.

I morgon gästar Liselott Vähermägi oss i ett öppet möte om kvinnors villkor i samhället. Alla, även icke medlemmar är välkomna att närvara i Folkets hus kl. 18.30! Välkomna!

Jag medger mina språkliga brister när mina ord inte räcker till att beskriva den känslan jag kan få på möten där den politiska ideologiska kampen går över det som egentligen vore det bästa för kommuninvånare enligt mitt tycke. Den känslan är så förbryllande och förargande så jag kan gå upp i varv flera timmar efter ett sådant möte.

Idag var det dags igen för ett sådant möte, kommunstyrelsemötet. Och här kommer ett exempel:
(S) hade skrivit en motion om att Hälsans stig ska initieras i kommunen. Enligt tjänsteunderlaget kostar  en 4km:s stig ca 50 000kr. Inga stora pengar alltså utan man kan nyttja redan befintliga vägar men ska ser till att det finns skyltar, bänkar och bra belysning. Ing-Marie (vår ordförande) skrev den här motionen när hon fick veta att ohälsan i vår kommun ökar och kommunen kan med små medel vara med att förebygga ohälsan, speciellt för att minska hjärt-och kärlsjukdomar. Av tjänsteskrivelsen kan man läsa att förvaltningen ser positivt på förslaget men borgerligheten kan tyvärr inte avsätta dessa 50000kr för ett förebyggande arbete!!! Då undrar jag naturligtvis hur tänker dem? Vad kommer det att kosta att låta bli att ordna en Hälsans stig? Läkare ordinerar motion/rörelse i många fall. Över 100 kommuner i landet har satsat på detta. Alliansen i Vallentuna vill inte!

Ett annat exempel är borgerlighetens avslag på fritidsnämndens äskande om medel för konstgräsplan i Össeby och i Vallentuna IP. Vi/(S) sade ok för Össeby men föredrar att satsa på konstgräsplan i Bällstaberg och låter Vallentuna IP står på väntelista än så länge. Borgerligheten grundar sitt nej till det faktum att pengabegäran kom för sent i budgetprocessen. Vi alla visste om detta innan kommunfullmäktige beslöt om budgeten för två veckor sedan. Ingen omöjlighet att t.ex. ta en del av de försäkringspremiepengarna som kommunen får vid årsskiftet att på det sättet finansiera konstgräsplanerna. Så gjorde vi! Nu är det Karbys tur! Det tycker inte Alliansen.

Det sägs ju att kunskap är makt. Det stämmer! Och då utesluter majoriteten oss från vissa seminarier/utbildningar som de ordnar bara för alliansens ledamöter. Är det inte barnsligt? Det mest konstruktiva är, att alla intresserade får samma kunskapsgrund och vad man sedan gör med den kunskapen politiskt får man kura i sin enskildhet senare. Jag har så svårt att förstå hur moderaterna egentligen tänker. Vad kommer de att vinna med att utesluta Vallentunas näst största parti från upphandlings- och IT-seminarierna???

Jag ser fram emot höstens gympasäsong. Mina löpningsturer i IP-skogen till all ära, men det ska bli roligt att börja  gympa igen tillsammans med andra och i tonerna av bra musik.

Peter Wolodarski väcker en tanke i dagens DN som jag och många med mig har undrat över en längre period. Det gäller partier som skulle kunna regera tillsammans efter nästa val. Nytt politiskt landskap kräver nytt styre. Han skriver:"Varför skulle exempelvis inte Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet kunna hitta varandra?" Det finns flera gemensamma intresseområden och frågor än skillnader mellan dessa partier. Jag har också väckt den frågan på kommunnivån och har inkluderat även center- och vänsterpartiet. Det har inte varit lätt för små partier (FP) och (C) att få igenom sina hjärtefrågor i samarbetet med moderaterna. Vi i vår tur kan knappast vänta på att få möjlighet att sätta fart på utvecklandet av kommunen. Att få visa skillnaden mellan den moderata och socialdemokratiska politiken. Att få ändra på fokuset på samhällsutveckling. Hoppas de små partierna tar en ordentligt funderare och utvärderar samarbetet med moderaterna. Räcker det att ha vissa positioner i den politiska hierarkin eller är det viktigare att få genomföra politiska förändringar på riktigt? Det är nyckelfrågan påstår jag bestämt.

Jag har redan hunnit vara med på ett föräldramöte på det gymnasiet där sonen har börjat. Att lyckas med gymnasieutbildningen med bästa möjliga resultat är viktigt. Mycket beror naturligtvis på hur mycket man själv är beredd att satsa på läsande, men genom åren har jag märkt att relationen mellan läraren och elever spelar större roll än man anar. Att få höra att den och den läraren är "skön" är en lättnad för mig som mamma. Då vet jag att han kommer att trivas på de lektionerna och det påverkar hans studiemotivation.
Så fungerar jag också. När jag får göra misstag och ställa mina "dumma" frågor så känner jag trygghet som underlättar inlärning. Det krävs mycket arbete från lärarens sida att skapa en sådan stämning i klassen och lärarens egen attityd spelar säkert allra största roll i detta. Uppmuntran och tron på att alla i klassen kan lyckas är enormt viktigt. Elever, precis som vi märker lätt om läraren redan från början kategoriserar elever för de som lyckas och de som sannolikt misslyckas. Ingen föds med gymnasiekunskaperna i huvudet utan alla måste läsa och träna mer eller mindre för att få dem. Känns skönt hur skolan har bemött min prins hitintills.