Jag måste erkänna att när jag stoppade en macrons i munnen så glömde jag totalt att det fanns problematik med Arningeledens förlängning i Ormsta eller att det fanns ett land som kallas för Sverige överhuvudtaget. Så någon lösning har jag tyvärr inte ännu. Macronsen är uppätna och råttan i Jardin des Tuileries-parken har gömt sig igen. Jag är hemma och tvättmaskinen snurrar för fullt. Var jag verkligen borta? Var det bara en varm sensommardröm? Vågen visar att någonting har jag varit med om under helgen, det är säkert.
Sådana här kulinariska utflykter eller mässan på söndagmorgon med nunnekör gör att man orkar sätta sig i ärenden som avfallstaxan eller att vår motion från 15 december 2008 om "tidigareläggning av kommunala investeringar " föreslås att avslås av fullmäktige (som vanligt). Alliansen har svårt att säga "bifall" till någonting som vi har föreslagit. Det verkar som att det är en hederssak att vara emot allt vi föreslår. Sedan händer det att de genomför det föreslagna som sitt eget. Egentligen borde man vara glad att de använder sossehjärnan senare än att de inte kommer på någonting alls.
