Vad det som ofta får mig att välja bort lediga hemmakvällar, helgdagar och även lov? Vad är jag ute efter? Nu menar jag alla de tillfällen när jag jobbar med "politik". Är jag ute efter makt och position eller vad är det som driver mig ? Det är faktiskt många som undrar över hur jag orkar. Det undrar jag också. Vissa dagar är jag så trött att ögonen svider och jag känner att jag kunde somna ståendes.
Jag erkänner att jag är så naiv att jag tror att mitt/vårt jobb kan göra skillnad även i den borgerliga Vallentuna. Det måste finnas någon/några som belyser saker ur ett annat perspektiv, som kräver konsekvensanalyser och som kräver RÄTTVISA. Just det, rättvisan, är en av de starkaste drivkrafterna i mitt arbete. Det måste finnas många (och det finns det också) som känner t.ex. att vi måste göra allt och då menar jag allt så att ALLA barn i skolan uppnår kunskapsmålen. Mitt samvete ger mig inte ro när jag läser i Vallentunas skolstatistik att ca 25% av barnen inte uppnår målen. 25% av barnen har inte de grundläggande kunskaperna för att kunna studera vidare och förverkliga sina drömmar! Det är många barn! Jag kan aldrig acceptera detta ! Och detta sker samtidigt som Lärarförbundets senaste undersökning visar att lärartätheten i Vallentuna ligger i det absoluta bottengänget av alla Sveriges 290 kommuner ( 286 plats av 290 om jag kommer ihåg rätt). Visst finns det samband mellan dessa fakta.
Det finns barn som lär sig allt som behövs med minimal vuxenstöd och det finns barn som behöver mycket specialundervisning och annat stöd för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Barnen behöver lagom stora grupper och tillgång till utbildade pedagoger som kan sin sak. Men om huvudsyftet i kommunalpolitik är att ha skattesats som hör till de lägsta i landet kosta vad som kostar, så räcker inte pengarna till att hålla en rimlig lärartäthet i skolor och förskolor utan att prata om fritidshemmen. Den låga skattesatsen kostar i Vallentuna bl.a. mycket lägre antal lärare per 100 elev än i genomsnittskommuner vilket i sin tur försvårar och omöjliggör många barns möjligheter att få gymnasiebehörighet. I min värld så kostar detta misslyckande mycket mer än de 150-250kr mer skatt per månad / anställd = det är vad vi föreslår i vårt budgetförslag. Vi föreslår 25 miljoner öronmärkta kronor till skolan för alla barns skull!
Det är detta som driver mig och som får mig att orka.
1 kommentar:
bra sagt mami!
- fast du borde ta de lite lungt me jobb. för mycket av nått är aldrig bra!
Skicka en kommentar