Är jag rädd?

Att föra oppositionspolitik kan i vissa lägen vara ytterst svårt. Svårt om jag inte vill bli anklagad för smutskastning eller föra osanning eller lösa antaganden. Var går gränsen? När jag tog upp ett kontroversiellt ärende med en tidningsreporter för flera månader sedan så sa den personen till mig att "Varför går jag inte ut med det, är du rädd för Örjan Lid?" Är jag rädd? Vad är jag rädd för? Reportern har inte heller gått ut med kritisk granskning av ärendet. Är personen rädd? Vad är personen rädd för i så fall?

Jag kan inte i alla områden få fram bevis eller fakta hur mycket än jag jobbar och söker svar. Jag börjar känna allt starkare att jag, precis som alla andra har rätt att tro om någonting, rätt att kunna påstå om någonting trots att jag inte kan bevisa. Jag måste kunna få göra det utan att bli stämplat som gnällig oppositionsledare, för det är det sista jag vill vara. Det är bra för demokratins skull att vädra saker öppet och inte mussla bakom ryggen eller hur?

Märker ni, jag håller på och söker min roll i nya knepiga situationer. Jag vill inte göra bort mig redan efter första året, men jag måste göra det för att kunna belysa ärenden från olika håll på riktigt.