sossemor

Det har varit en tuff men också en givande kampanjvecka. Ikväll har jag faktiskt ledigt.

Jag har funderat mycket på vad som får människor att välja den ena framför den andra. Vilka faktorer spelar in egentligen? Jag har ställt den här frågan till flera som jag mött under kampanjen men har inte alltid fått klara besked. Jag lär mina elever i skolan att alltid försöka motivera sina svar, förklara varför. I början är det svårt men så småningom blir de allt duktigare och framför allt medvetna om de bakgrundsfaktorer som spelar in i deras svar.

En annan ytterst viktig sak som skolan jobbar dagligen med att respektera varandras åsikter. Respektera varandras olikheter och lära leva och umgås med alla, att inte lämna någon ensam bara att den har en annan hudfärg, språk, gammal mobilmodell eller en åsikt. Att kunna se människan bakom allt detta. Att kunna se det goda hos alla. Vet ni, jag blir överraskad av hur duktiga barnen kan vara på detta. Samtidigt blir jag överraskad av att det finns vuxna som inte klarar av detta.

Jag har en konstig förkärlek till motgångar/ uppförsbackar. Jag får tillfredställelse av att först ha kämpat och lidit och sedan uppnått resultat. För det får man om man är envis. Många gånger känns det som att vägen till målet har gett mig mer än målet i sig. Jag får min politisk lycka i varje samtal där jag märker att människans bästa går före marknadens, där de tystas behov blir synliga via ord och handling, där naturen får sin centrala plats i planering, där omtanke och omsorg räknas inte i pengar utan i antalet hjälpsamma händer, där tryggheten och möjligheterna prioriteras, där får jag min politisk lycka!

Valrörelsen är inte ännu över!