Det finns olika sortens kunskap: kunskap som man kan läsa sig till och kunskap som man får genom att leva. Vilken är viktigare och i vilken sammanhang? I dagens samhälle uppskattas allt mer de akademiska meriterna och med hjälp av dessa öppnas dörrar som annars hade förblivit stängda. Problemet är att all kunskap du får genom livet har du inga diplom , intyg eller exam på. Det finns människor som har mer kunskap än person med dubbla eller tredubbla examen från de finaste universiteten, men de får aldrig chansen att hitta sin plats eller uppgift i livet. Vi borde våga mera. Vi borde våga lyfta blicken från pappersbitarna (meritlistan/examen) och se på människan. Vi borde våga se på människan som har inga papper att visa. Lyssna på henne/honom och inte sortera bort dessa. Vi behöver en blandning av olika kompetenser och erfarenheter för att resultatet ska bli lyckat.
Alla partier håller på och nominerar och väljer sina representater i olika förtroendeuppdrag just nu. Ska de valda redan kunna en hel del eller räcker det med brinnande intresse och vilja att lära sig? Ska de förtroendevalda "tävla" med sina kunskaper med de anställda tjänstemän eller räcker det att man vill något, att man har en vision? Får man vara "dum" för att få möjlighet att representera partiet och invånare i nämnder och styrelser?
Det är mycket viktigt att vi kan respektera de val partierna gör. De är inte vår uppgift att sätta betyg och gallra bland de som är valda av andra. Så mycket kan man väl kräva av social kunskap av varandra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar