Just när man håller på och tappar bort nästan allt hopp så någonstans hittar man en pytteliten möjlighet och utan att tänka på konsekvenserna så tar man tag på det nästan instinktivt. Man vill inte missa chansen att lyckas trots att egentligen är risken att misslyckas mycket större. Jag blir lite förvånad över mig själv att jag testar mina gränser allt oftare. Jag tror att jag är ännu mer medveten om nuets betydelse än tidigare. Jag vill absolut inte hamna i en situation där jag ångrar mig att jag inte sade eller gjorde något för att jag var rädd att misslyckas. Jag tror att misslyckandet är mycket större om jag inte ens vågar testa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar