22 november 2012

Jag var på besök i Käppala reningsverk på Lidingö i går. Käppala är ett kommunförbund som består av 11 kommuner däribland Vallentuna. 
Det var en enorm underjordisk tunnel- och bassängsystem där hela reningsproceduren tar ca 40 timmar.
Först grovsilar man det som folk har spolat ner. Där fastnar det mesta (se krokarna här ovan). Det verkar vara svårare än jag trodde att lyckas med budskapet att bara det som kommer från människan ska spolas ner i toaletten, ingenting annat. Avloppsystem är inte ett avfallssystem!
Det material som inte fastnar i silar finfördelas till en jämn smörja.
Käppala har valt den biologiska reningsprocessen och inte den kemiska. Det innebär i praktiken högre investeringskostnader men lägre driftskostnader. Här nedan en bild på en av de bassängerna med bakterier.
För att bakterierna ska ha de bästa möjliga livsmiljö tillförs syre och de har massor av "mat" att bryta ner. Jag upplevde inte obehaglig lukt någonstans i anläggningen.
Käppala resursutvinner slammet som sedan används som gödsel i jord- eller skogsbruket. Jordbrukaren får gödsla sina åkrar högst en gång vart femte år med slammet. Andra sidoprodukter är värme, el och gas. Det sades att gasen från Käppala räcker till att köra 100 biogasbussar dagligen.
Här nedan en bild av det rena vattnet i sista bassängen. Under det gula huset finns rör till bassängen som används för att ta vattenprover. Reningsgraden av närsalter som fosfor är 97% och kväve 80%. 

Vattnet är en värdefull naturresurs och faktisk även baslivsmedel. Även om vi har god tillgång till rent vatten så måste vi bli duktigare på att t.ex. förhindra att läkemedelsrester och tungmetaller inte hamnar i vårt vattensystem.

Inga kommentarer: