25 november 2009

Kontroll?

Idag när jag läste i DN om förskolor där skattepengar har hamnat i ägarens fickor istället för verksamheten, började jag undra över hur kommunala tillsynsansvaret fungerar i praktiken egentligen. Jag vet att även de enskilt drivna förskolor lämnar sina verksamhetsberättelser till kommunen och att förvaltningspersonal gör årligen (?) besök i alla förskolor. Men är det allt? Och räcker det? De allra allra flesta har tack och lov en pedagogisk idé som de vill förverkliga i sina förskolor och inte girighet. Men lyckosökare finns det i alla branscher där det finns pengar att tjäna.

Nu menar jag absolut inte, att jag skulle tvivla på våra kommunala eller enskilda förskolors verksamhet på något sätt, men i princip bör det vara så, att ordentligt kontroll av hela verksamheten (pedagogiska, ekonomiska, arbetsmiljö...) skall göras regelbundet, om våra gemensamma skattepengar finansierar verksamheten oavsett vem som driver verksamheten.

Dessutom bör kommunen ställa sådana kvalitetskrav som redan vid tillståndsökandet gallrar bort de oseriösa samtidigt som de kvalitetskrav fungerar som lägsta norm både för de kommunala och för de enskilda. Det skapar trygghet i valfriheten!

22 november 2009

Politikerutbildning!

Härligt med en HEL dags ledighet!

Jag har kommit på ämnet jag skall skriva om i min essä. Jag går på en uppdragsutbildning som partiet har beställt från Uppsala universitet om jämställdhet och finanskris. Väldigt intressant kurs men krävande. Vi har tre professorer som handledare: Anders Johansson, Eskil Ekstedt och Yvonne Hirdman. Det här är nästan som ödets ironi. Jag brukar nämligen alltid säga att jag satsar inte på någon utbildning som inte håller kvalité och som inte ger högskolepoäng. Här är det kvalité på högsta nivån och poängen hänger på mig själv och på min arbetsinsats och eftersom gruppen är förhållandevis liten så tvingas man vara aktiv heeeela tiden. Jag har fått vad jag har krävt.

Jag gick en liknande kurs om svenska modellen och global ekonomi i våras och den var så nyttig för mig som nybliven oppositionsråd. Det är klokt av partiledningen att satsa även på oss medelålders tanter och ge oss de teoretiska kunskaperna om vissa aktuella områden. Livslångt lärande a la socialdemokraterna!

21 november 2009

Listorna är klara!

Vi har fastställt vår riksdagslista och landstingslistorna i länet idag inför nästa års val. Vår riksdagslista toppas av Thomas Bodström. Han kommer att göra ett jättebra jobb. Det att han har sju år på gymnasiet i sin bakgrund gör ju att han förstår vuxenutbildningens betydelse. Han behövde själv gå på komvux för att kunna söka sig till juristutbildningen så småningom.

Mona brukar ju tjata om det där med att ge en chans till och en chans till och... stämmer verkligen. Alla 16 till 18 åringar har inte alltid klart för sig vad de skall bli och strular kanske med skolan. Men det betyder inte att de inte skulle ha förmågan att senare läsa sig de kunskaper som behövs för att söka sig till högskolan. Moderaternas nedskärningar på vuxenutbildningar har förvärrat situationen för många som på grund av arbetslöshet skulle vilja komplettera och/eller läsa sig gymnasiebehörighet för att kunna byta yrke.

Jag tror inte ett dugg på Björklunds tudelning av befolkningen: de som har läshuvud och de som inte har läshuvud och skall jobba med händerna och därmed inte behöver läsa så mycket engelska och matte på gymnasiet. Vi lever i ett globalt arbetsmarknad och ingen klarar sig utan engelska kunskaper idag. Och hur går det ihop Björklund att dagens entreprenörer ( rörmokare, plattsättare, butiksinnehavare av olika slag osv.) de som jobbar med händerna skulle inte behöva lika mycket matte som alla andra på gymnasiet? De om några behöver det! Att driva ett företag är matte i allra högsta grad. Dessutom kan företagandet bli en viktig länk till vidarestudier och andra arbeten inom näringslivet. Man skall inte börja sortera ungdomar på gymnasiet!!!

Bland de toppfemton på vår riksdagslista finns mina favoriter: Magnus Hedberg från Täby, Ardalan Shekarabi, Evin Cetin och Leif Nyberg. Vet ni, det blir svårt, det blir oerhört svårt att slå vårt lag! Förresten har vi Charlie Hansson på 45:e plats!!! Han är 29-årig IT-miljonär med stort socialt engagemang och rättvisetänk. Han kommer från fattiga förhållanden med mamma som var städerska osv. Det vore skojjigt att få honom hit till Vallentuna under valrörelsen.

Vår lokala talang ING-MARIE är på femte plats på landstingslistan. Vad har Filippa Reinfelt att erbjuda mot vår ledande företrädare i landstinget Ilija Batljan ?Flera privata sjukförsäkringslösningar för förmögna som kan gå förbi köerna och mer resurser till Östermalm? Nej, det duger inte. Folk har genomskådat moderaternas sjukvårdspolitik. Det är inte det vi vill ha. Filippa får det svettigt med Ilija!

19 november 2009

Trollet!

Idag följde jag med Trollet till V97:s inspelningsstudio. Trollet var lite nervös, men det gick bra till sist. Jag hade så roligt när Trollet skulle lära sig att säga " maila till kommun@vallentuna.se" som var faktiskt lite svårt för en skogsväsen att komma ihåg. Han använder ju för honom naturliga kontaktkanaler istället för e-post. Lyssna gärna på lokalradion under vecka 49 vad Trollet är bekymrad över.

Jag fick också lära mig mycket under förmiddagen. Jag var nämligen på studiebesök i Svedjans arbetscenter och träffade även personal från Alléns stödboende. Oerhört nyttigt att få göra dessa studiebesök och få en bild av verksamheten när man hittintills har bara mött siffror, begrepp och tjänsteskrivelser. Socialförvaltningens verksamhetsområde är så brett så jag ska göra ett fortsättningsbesök i december.

17 november 2009

Snart är det dags igen!

Idag när jag gick förbi musiksalen så hörde jag hur barnen övade på luciasånger och plötsligt fattade jag hur lite tid det är kvar till första advent. Varje år lovar jag för mig själv att börja julbaket i god tid, organisera julstädning så vi slipper panik dagarna före jul och börja planera julklappsinköp för att undvika onödiga impulsköp. Och hur blir det... samma stressgöra i alla fall, egentligen helt i onödan. Att man inte bara släpper sina "måsten". Struntar i att städa alla skåp och tvätta allt från golv till tak. Jag fixar det nog inte helt och hållet, men jag kan ju försöka...

14 november 2009

"Jag vill flytta mamma!"

Kommer ni ihåg den känslan då ni var unga och drömde om ett eget boende? Bort från föräldrarna, bort från föräldrarnas regler och frågor? Att kunna inreda lägenheten själv, laga maten när man önskade och ta hem vilka man ville? Det var en stark känsla av självständighet. Den känslan blev allt starkare ju äldre man blev.

Min äldsta dotter har en väldigt stark känsla av att få vara vuxen på riktigt. Att få ha ett eget boende. Hur löser man de unga vuxnas problematik med boendet? Vad gör man om det inte finns tillräckligt med hyreslägenheter och om man inte har ekonomiska möjligheter att köpa en lägenhet åt dem? Skall de unga vuxna tvingas bo hemma tills de har sparat ihop en summa för insats och fått en fast anställning? Det här är en rättvisefråga. De som inte har tillräckligt med pengar på sparkontot tvingas leva i beroenderelation med sina föräldrar mycket längre tid än vad vi behövde göra för 25 år sedan. Samtidigt råder det skriande brist på hyresrätter i många svenska städer och kommuner. Man får vänta åratal på en hyreslägenhet.

15% av Vallentunas boendebestånd är hyresrätter, ca 50% villor och resten bostadsrätter. Vi är sämst i länet med andelen hyresrätter! I praktiken betyder det att ungdomar tvingas flytta från kommunen när de vill skaffa ett eget boende. Vi kan inte vänta på att någon annan löser detta eller att det blir bättre med tiden.

Sossemor & co har tänkt mycket på detta. För att byggfirmorna klarar av att bygga hyresrätter behöver man sänka markpriset eller hyra ut marken till dem. I Vallentuna skulle vi kunna be vårt eget bostadsbolag Össebyhus att bygga på vår egen mark. Ganska enkel lösning eller hur? Varför gör man inte det då? Den politiska majoriteten vill inte göra det av IDEOLOGISKA skäl även om de samhällsekonomiska skälen talar sitt tydliga språk för hyresrätter. De är kanske rädda att fler sossar flyttar in i kommunen och de förlorar makten? Har de inte tänkt att i nästan vart tredje hus bor en sossefamilj även i Vallentuna? Hyresrätt är inte lika med en sosse lika lite som en villa är lika med en moderat. Den ideologiska övertygelsen sitter inte fast i den materiella egendomen utan på hjärtans övertygelse på rättvis och jämlikt samhälle där även unga vuxna kan bli vuxna på riktigt oavsett föräldrarnas ekonomi.

12 november 2009

Vart har vi bråttom?

Vad är syftet med möten i kommunstyrelsens arbetsutskott där jag sitter som ensam representant från oppositionen?

Där bereder man frågorna, har tillgång till experter från olika förvaltningar och kan ställa alla "dumma" frågor så att man kan känna sig säker på att fatta rätt beslut senare i kommunstyrelse och fullmäktige. För mig är de mötena enormt viktiga för det är bara jag som sedan förmedlar bakgrundsfakta till vår s-grupp. Jag måste förstå! Jag måste veta!

För ordföranden (=Örjan) som sätter ihop dagordningen och går igenom alla ärenden med de berörda tjänstemän är situationen helt annorlunda. Hela mötet kan vara ren repetition. Tråkigt, möjligen. Men det som irriterar mig mest är att klockan får styra alldeles för mycket. Det känns som att hålla tiden (att vara färdig före lunch) är viktigare än att alla får de nödvändiga förklaringar.

Jag saknar det att man tillsammans noga går igenom alla planer, har mer fri diskussion och öppen dialog, inte bara ta upp ärenderubrik och knappt hinner säga att "ordet är fritt" och sedan ett förslag till beslut. Under förra mandatperioden var det alltid antingen kommundirektör eller annan tjänsteman som drog ärendena på mötet, vilket också klargjorde mycket. Den där beredande delen har minskat, tyvärr.

Nu kan jag höra Örjan säga att jag kan ju alltid ställa de frågor till tjänstemän före mötet. Jep! Dilemmat är ju att jag ett annat arbete också. Och sanningen är, att när jag jobbar i skolan så hinner jag inte NÅGONTING annat än att ta sköta undervisningen och allt som har med att göra. Det är ytterst sällan jag kan ta min lagstadgade 30 min rast per arbetsdag. Så att försöka hinna med att kontakta någon i förvaltningen på de arbetsdagarna i skolan är helt omöjligt.

Jag vill inte låta för negativ men det kunde vara nyttigt för honom att tänka hur han skulle reagera i min arbetssituation. Tack och lov har vi helt underbar tjänstemannakår i kommunhuset. Utan deras flexibilitet skulle jag aldrig klara mig.