Kommer ni ihåg den känslan då ni var unga och drömde om ett eget boende? Bort från föräldrarna, bort från föräldrarnas regler och frågor? Att kunna inreda lägenheten själv, laga maten när man önskade och ta hem vilka man ville? Det var en stark känsla av självständighet. Den känslan blev allt starkare ju äldre man blev.
Min äldsta dotter har en väldigt stark känsla av att få vara vuxen på riktigt. Att få ha ett eget boende. Hur löser man de unga vuxnas problematik med boendet? Vad gör man om det inte finns tillräckligt med hyreslägenheter och om man inte har ekonomiska möjligheter att köpa en lägenhet åt dem? Skall de unga vuxna tvingas bo hemma tills de har sparat ihop en summa för insats och fått en fast anställning? Det här är en rättvisefråga. De som inte har tillräckligt med pengar på sparkontot tvingas leva i beroenderelation med sina föräldrar mycket längre tid än vad vi behövde göra för 25 år sedan. Samtidigt råder det skriande brist på hyresrätter i många svenska städer och kommuner. Man får vänta åratal på en hyreslägenhet.
15% av Vallentunas boendebestånd är hyresrätter, ca 50% villor och resten bostadsrätter. Vi är sämst i länet med andelen hyresrätter! I praktiken betyder det att ungdomar tvingas flytta från kommunen när de vill skaffa ett eget boende. Vi kan inte vänta på att någon annan löser detta eller att det blir bättre med tiden.
Sossemor & co har tänkt mycket på detta. För att byggfirmorna klarar av att bygga hyresrätter behöver man sänka markpriset eller hyra ut marken till dem. I Vallentuna skulle vi kunna be vårt eget bostadsbolag Össebyhus att bygga på vår egen mark. Ganska enkel lösning eller hur? Varför gör man inte det då? Den politiska majoriteten vill inte göra det av IDEOLOGISKA skäl även om de samhällsekonomiska skälen talar sitt tydliga språk för hyresrätter. De är kanske rädda att fler sossar flyttar in i kommunen och de förlorar makten? Har de inte tänkt att i nästan vart tredje hus bor en sossefamilj även i Vallentuna? Hyresrätt är inte lika med en sosse lika lite som en villa är lika med en moderat. Den ideologiska övertygelsen sitter inte fast i den materiella egendomen utan på hjärtans övertygelse på rättvis och jämlikt samhälle där även unga vuxna kan bli vuxna på riktigt oavsett föräldrarnas ekonomi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar