Jag ställs inför dilemmat med finansiering av vägbyggen. Statliga vägar skall byggas med statliga/landstingets pengar. Under den här mandatperioden har allt fler väg/spårprojekt dykt upp där även kommunala pengar krävs. Hur många gånger skall vallentunabor betala för sina vägar? En gång via landstingsskatt? Två gånger via landstingsskatt och ev. statlig skatt? Eller tre gånger via landstingsskatt, via ev statligskatt OCH via kommunalskatt?
Om man inte ställer upp för "medfinansiering" så kan risken finnas att hela vägprojektet försvinner ur planerna. De rika välmående kommuner har råd att betala och får sina vägar så småningom. Hur går det för de "fattigare" kommuner som kanske har tillräckligt mycket lån redan och inga pengar på bankkontot? Är inte deras infratruktursatsningar lika viktiga som de andras? Det här luktar så borgerlig politik att det är svårt att andas!
Skall jag nu som Vallentunas representant tänka först och främst Vallentunas intressen, vilket jag naturligtvis gör men skall jag ställa upp för att täcka upp pengabristen i statens plånbok med det att vi tar två eller tredubbelt pengar från våra egna invånare? Det är ju helt galet! Samtidigt behöver vi vissa förbättringar på våra vägnät, det är klart.
Det pratas också mycket om andra alternativa finansieringsmöjligheter. Snart har vi väl vägavgifter och broavgifter lite varstans. Bra eller dåligt? Sossemor tycker att kommunala pengar skall gå till kommunal verksamhet och staten (=vägverket) får finansiera sitt med sina skattepengar. Majoriteten får skylla på sig själva när de har sänkt skatterna för de allra förmögnaste och nu får man halvtvinga kommuner att betala delar av projektskostander när pengarna inte räcker till ens att åtgärda de allra farligaste vägar i landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar