13 december 2009

Min egen lilla Lucia fyller 20 år idag. Det är helt ofattbart att det har gått 20 år sedan hon föddes. Hon är den konstnärliga, musikaliska och den stilistiska delen i vår familj. Hon blir lätt irriterad när vi andra inte håller måttet. Jag får jämt höra att jag klär mig för tantigt enligt henne. Jag har aldrig brytt mig om olika klädstil utan det praktiska och bekväma har varit styrande vid klädval och naturligtvis priset. Hon skulle helst förnya helt min garderob, vilket inte kommer att hända. Jag vill göra annat med mina pengar, men visst försöker jag tänka lite mer på vad jag köper och hon kommer gärna med som rådgivare, vilket i sin tur betyder dubbelt så stora utgifter än vad jag hade planerat.

Jag får lite dåligt samvete när jag tänker på alla de kvällar som jag har fått sitta på möten och vara borta från mina barn. Jag har medvetet valt det fritidspolitiska livet och jag vet att barnen har haft det bra med pappan men ändå finns det känslan att jag och andra fritidspolitiker med mig har "offrat" väldigt mycket tid för Vallentunas bästa som andra kan spenderara med sin familj. Det är inte ofta man får höra någonting positivt som fritidspolitiker. Det finns inte heller många som vill eller orkar jobba gratis på sin fritid. Jag gnäller inte. Jag konstaterar bara. Jag betraktar mig själv som privilegierad som den enda oppositionspolitiker som får jobba med politik på två dagar i veckan med betalt. Utöver Örjan Lid (M) som får 600 000kr per år och jobbar heltid som kommunalråd finns ingen annan som är hel- eller deltisarvoderad som politiker i Vallentuna.

Det kom faktiskt ut en rapport i onsdags som SKL (= Sveriges kommuner och landsting) har sammanställt om "Vilka är lokalpolitikerna i Stockholms län". Vallentuna är tillsammans med Danderyd, Nykvarn och Vaxholm de kommuner som har minst arvoderade politiker. Antalet heltidsarvoderade är inte självändamålet i sig utan vilka möjligheter ger man till de folkvalda att genomföra sitt uppdrag. Skall de som har de tyngsta posterna ge sina kvällar och helger för att kunna göra ett godkänt arbete eller ger man dem möjlighet att jobba på dagtid och leva normalt liv på kvällar och helger. Eller skall politik vara ett pensionärsjobb? Arbetsvillkoren måste i längden ändras om man vill ha yngre att ställa upp.

Inga kommentarer: