Alla personer har sin roll i ens liv, men ett antal personer betyder faktiskt mer eller mycket mer än de andra. Vissa har funnits där sedan barndomen, andra har dykt upp under årens lopp och om man har tur så står det en dag ännu en ny person som får dig direkt känna att den hör till dit liv och kommer att ha en betydelsefull roll. Jag känner mig lyckligt lottad för runt omkring mig finns det fantastiska människor som jag inte vill leva utan.
Och sedan händer det... någon av dessa betydelsefulla personer är borta. Den smärtan och längtan efter henne/honom är någonting obeskrivligt. Det gör så ont! Och dessa ångerkänslor som man känner över att inte ha visat den uppskattningen och den kärleken som personen borde ha fått är också en pina. Varför snålar vi med det goda budskapet? Varför ger vi inte den där extra kramen bara för att vi känner så? För en dag vill vi ger den och då är det kanske för sent.
Jag har idag förlorat en mycket viktig person i mitt liv och jag saknar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar