Juletid i Aix

 Sista veckan av grundkurs i franska 1 påbörjar imorgon. Jobb finns det gott om kvar, tyvärr. Samtidigt börjar krafterna verkligen tryta. Jag gav allt i fredagens stora riksomfattande grammatikprov och att försöka kavla upp ärmarna igen känns motigt.  Lite bättre utbredning av inlämningar och prov kommer jag att förmedla i slututvärderingen så att kommande studerande får lite rimligare arbetsbelastning under hela terminen.

Det händer mycket i Aix under december månad. Konserter både inne och ute, dans, folk strosar runt och dricker varmt vin  och barnen åker i karuseller. Och jag försöker hinna med både snabba upp den aixiska julstämningen och skriva färdigt inlämningsuppgiften, öva på uttalsprovet och repetera skönlitteraturen inför analysprovet och jag har valt Victor Hugo som personen att berätta om i min sista muntliga redovisningen på nästa fredag.

Jag får fundera efteråt vad har jag lärt mig under hösten. Nu gäller att sova och hoppas på ett överflöd av studiemotivation direkt på morgonen.     

Slutspurten

Aix har kommit in i julstämning. Gatorna, torgen och butikerna är väl dekorerade och julmusiken spelas lite varstans. Temperaturen har också sjunkit till strax under 10 grader på dagen och ännu lägre på kvällen och natten. Folk samlas trots kylan ute på baren och restaurangen. Med mössa och halsduk på klarar man sig en stund sittandes utomhus. 
 

Jag har provpackat resväskan för att kontrollera om att allt ryms. Det borde gå trots att jag har köpt lite julklappar och franskspråkiga böcker utöver det som jag hade i slutet av augusti när jag kom.

Jag försöker att inte hamna i panik med alla prov och inlämningsuppgifter som måste göras innan man kan åka hem. Jag är ganska trött på att läsa och det krävs verkligen stark vilja att starta datorn på morgonen och börja öva och repetera. Hoppas jag orkar hålla någonlunda tempo ända till slutet. Det är synd att missa någon tenta på sista sträckan före slutet.

 

Abbé Pierre

Igår åkte jag till ett köpcentrum lite utanför stadskärnan. Jag ville se om priserna var lägre där, vilket de var. Jag var i jakt på smördeg eftersom jag skulle vilja bjuda någonting finskt på sista dagen i café Sourire den 6 december då det också är Finlands självständighetsdag. Finska julstjärnor tänkte jag bjuda. De är enkla att göra och är typiskt finskt vid juletid. Bakplåtspapper och pensel för att pensla ägg på bakverken ska jag köpa idag. Det är tydligt att i denna studentlya har det inte bakats förr. Det saknas flera basredskap vilket är synd att lägga pengar på bara för några baktillfällens skull. Hoppas det går bra med testbak idag för något mer avancerad bak blir det svårt att genomföra för det finns inte ens visp eller en tillräckligt djup bunke att vispa i.  

Under min vistelse här har jag verkligen försökt se så många franska filmer som möjligt på bio. Igår gjorde jag ett val mellan filmen om Napoleon (tänkte mest som repetition av historiedelen av kursen) och Abbé Pierre- filmen som jag faktiskt inte visste någonting om. Jag valde Abbé Pierre -filmen mest för att jag är inte förtjust i krigs- och stridscener som jag anade finns det gott om i Napoleon-filmen. Filmen om Abbé Pierre var mycket bra  biografi om hans liv och jag förstod det mesta (ingen textning). Den berättade om mannen som kämpade för samhällets fattiga, hemlösa och utstötta. Han bildade Emmaus som finns i många länder idag även i Sverige. Mycket talande film vilken skillnad man kan göra med en stark vilja och med några likasinnade kompanjoner. 

Separationsprocess

Det är tydligt att jag håller på och genomgår en separationsprocess just nu. Jag går runt i stan, tittar och försöker sätta bilder och alla ljud i minnet. Jag kan stanna upp och bara andas in stunden. Vemod blandad med glädjen av att om några veckor kunna åka hem. Dagens kraftiga vindar har fått ner en stor del av löven från träden. Höst? Eller snart advent?     
 

Det kyliga vädret har fått mycket folk att söka sig till kaféerna. Jag hittar en tom plats i min favoritcafé/ konditori och unnar mig vaniljte och Java-bakelse. Det är så gott att det går inte att beskriva.

Utanför caféet på stadshustorget finns en stor plastgran. Jag tror att de granar som finns på olika ställen här är av plast av förklarliga skäl: granar växer inte i denna klimatzon. Ser dock framemot att få köpa en riktig gran inför julfirandet med familjen. 

 

Hur många gånger under denna höst har jag vandrat upp och ner min "hemgata"? Fönstershoppat och fått akta mig både mopedister och minibussar som plötsligt dyker upp. Det är mycket mindre folk på gatorna nu jämfört med augusti-september men jämfört med Vallentuna så finns det liv och rörelse fram till klockan 23. På hemgatan i Vallentuna ser jag grannarna nästa gång på våren när solen lockar folk ut till trädgårdsarbete. 

La pause

Man klarar av mer än man anar bara  man vill och är motiverad. Tid i för sig är en ständig bristvara i dagens samhälle även för mig som studerande. Jag har nyttjat hjärnan till maximum under den gångna veckan i samband med olika prov. Huvudet var varmt och kinderna sosseröda efter grammatikprovet i tisdags. "Det kokade i huvudet." Under en tidspress försökte jag hitta de rätta verbböjningar från minnet, de rätta konjunktiverna och försöka komma ihåg allt nödvändigt vid översättningar. Mitt tanthuvud fick jobba för fullt.  Men oj vilken lättnad efteråt! 

Lättnaden varade inte länge för nästa prov var bara två dagar efter alltså i torsdagskväll. Det var bara att byta anteckningsmappen och börja om med provförberedelserna. Just nu är det två veckors provfriperiod innan sista utmaningen. Den här pausen är efterlängtad och behövlig. Jag måste ju under dessa sista fyra veckorna hinna med att se mer av staden och njuta av dess atmosfär. Jag längtar hem samtidigt som jag känner mig vemodig när jag måste lämna Aix. 

 

Dessa bilder är från julmarknaden vid stora rondellen. Jag skulle snabbt förbi för jag har ju fått uppleva marknader tre gånger om veckan under hösten och har blivit lite immun mot dem men någonting av dessa miniaturfigurerna och husen drog mig till sig. Dem verkar var samlarobjekt där man årligen köper t.ex. några figurer till, en bro eller en väderkvarn. Julkrubbor fanns det många olika varianter men också typiska gamla miniatyrstenhus från landsbyggden. Så charmerande att en av dem fick lov att följa med mig hem trots strama studentbudjet. Den får ni se senare.

 

Saffran

 Idag på förmiddagen ägnade jag mig helt åt saffransplockning trots nästa veckans två tentan och tuff tentaläsning. Vi åkte till en liten by Fuveau där vi togs emot av Joëlle. Hon odlar lite av varje: jordgubbar, vindruvor, oliver, körsbär, aprikos, saffran och även tryffel! 

Dessa redan "rensade" krokusar var vackra och doftade gott. Dem kanske fungerade som pepp inför självplock.

Det var lite molnigt så krokusarna var inte öppna men det gick naturligtvis att nypa av blomman försiktigt med fingrarna trots vädret. Blomningen varar ungefär tre veckor och då gäller det att jobba flitigt varje dag. Blommorna blommade inte heller tätt ihop utan det kunde vara ganska stora mellanrum mellan blommande krokusar. Det jag försöker säga är  att detta fas fungerade mycket bra som morgongympa.

Varje rad plockades i sin egen korg som markerades med radens nummer. Dessa skulle sedan räknas och föras in i statistiken. 

Vi plockade tre rader och inne i det otroligt vackra huset började vi med att räkna antalet blommor i varje korg. Om jag minns rätt så plockade vi runt 400-500 blommor.

Sedan klippte vi av  pistillerna försiktigt så att bara den mörkorange delen hamnade på tallriken. Detta tog TID.  

Här är det som jag klippte. Det ser väldigt lite ut efter väldigt mycket arbete.

Vi lade solidariskt alla pistillerna i samma hög och vägde dem. 5,65g sammanlagt, låter lovande men...

dem skulle ju torkas i 80 graders ugnsvärme ca 15-20 min och ut kom...

1,00 gram saffran!!!

Titta på detta vackra stenhus som värdparet har renoverat varsamt under 20 års tid. Och trädgården var lika vacker. 

Joëlles hund var adopterad. Den hade haft elaka ägare förut men de nuvarande hade tydligen gett massor av tid och kärlek till den för snällare hund har jag inte sett. ( Tid och kärlek fungerar bra även för människobarn som har fått en tuff start på livet, apropå förebyggande arbete med vilsna barn/ungdomar.)Den var flerspråkig och förstod direkt finska.  

Joëlle serverade saffransbakverk, saffranste och äppelkompott med saffran som mellis. Här kanske finns orsak till att min saffranshög blev inte större. Vilken krydda säger jag! Dyr lyx men nu har jag en  halv gram egenplockad saffran som kan tidigast användas februari/ mars nästa år. 

Värme?

 Vart försvann den sydfranska sommarvärmen? Jag fryser inomhus. Den enda väggfasta "elementen" fungerar korta stunder och räcker inte alls att värma upp rummet samtidigt som det blåser in mellan balkongdörrar och dörrkarmar. Inga mattor finns vilket gör att fötterna blir snabbt jättekalla och tjocka strumpor och sommarskor på är nödvändigt. Hyresvärden trollade fram en extra värmefläkt vilket bidrar till att jag eventuellt klarar av att plugga inför kultur- och samhälle tentan utan att tänderna skakar. Så här har många som bor i dessa vackra, gamla stenhus. Svala och sköna på sommaren men på hösten/vintern är det en liten utmaning som jag tänker klara av naturligtvis.

Jag märker att jag använder fortfarande samma studieteknik som i min ungdom. Jag läser, för anteckningar, repeterar/ nöter in sakkunskaper. Tidskrävande och ytterst oklart om det ger resultat. Ungdomarna översätter hela sidor med google/translate-appen medan jag letar efter obekanta ord i min digitala ordbok en efter en. Jag vill ha viktiga saker på papper. Ungdomarna vill ha allt digitalt och blir småsura när det printas ut uppgifter i pappersform. 

De sista 40 dagarna består många skriftliga och muntliga prov och en inlämningsuppgift innan det blir dags att packa resväskorna och åka hem. Ni märker att jag räknar dagar inför hemresan. Jag uppskattar möjligheten att få studera utomlands men jag märker också hur mycket familjen och hemmet betyder. Jag vet att det inte är stekhett i Sverige heller och troligen får man elda i kaminen för att få riktigt varmt i hemmet under de kallaste dagarna på vintern men längtan hem växer för var dag. 

Hjälp och råd

 När jag började volontera i cafén tänkte jag att nu kan jag bidra till någon eller någras liv med lite glädje i form av en pratstund och fika. Varje gång har jag känt efteråt att jag har fått mycket mer än jag har kunnat ge. Det blev liksom tvärtemot ursprungsidén. Jag har lärt känna vissa stammisar lite bättre och jag blir innerligt berörd av deras engagemang i mina studier. De vill verkligen hjälpa till och ge råd, tips och utmanar mig språkligt så jag vågar mer för varje gång. De skriver minneslappar om de aktuella ämnen som jag har  i skolan till mig och är noga med att fråga sedan efteråt  om jag hade tagit upp det de föreslog. Som ett exempel fick jag en muntlig uppgift om att redogöra om Nord Pas de Calais-området i skolan och då blev det fart på vissa som hade rötter därifrån och skriva upp det ena och andra som kännetecknar just den regionen. En annan försöker "desperat" tipsa mig om en bok om verbkonjugationer och orkar rätta till mina böjningsfel som jag knappast hör eftersom hen pratar väldigt tyst. 

 Jag förstår de kulturella skillnaderna och tolkar de sociala koderna allt bättre. Här går det inte vara rättfram, rak i sak som jag brukar vara. Det funkar inte alls. Men det går att utveckla de mer diplomatiska sidorna hos en.  

Vilka fantastiska personer med helt olika personligheter har jag fått bekanta mig med. Det är mycket värdefullt för mig på många olika sätt.

Gott och blandat

Vissa dagar blir inte som man hade önskat eller planerat. I går blev mina studiepass bara en bråkdel av det som hade behövts. Jag gick inte ens ut vilket händer sällan. Jag behöver mina promenader och dagsljus för att må bra. Igår var ett undantag. Då blev det en stund på soffan och stirrande på taket i stället. Fundera och låta tankarna ta sin tid, det har jag lärt mig.  

Idag tog jag igen det förlorade från igår och simmade mina 50 minuter bland andra ivriga badgäster. Beundrade samtidigt konstsimsgruppens träning och försökte väja mig från vissa manliga simmare som behöver dubbelt så mycket plats som alla andra, helst i mitten av banan. Det kändes trots allt mycket bättre efteråt och köpte också en ugnsvarma baguette på hemvägen. Flitigt jobbande och på eftermiddagen valde jag en finsk film Les feuilles mortes av Kaurismäki på bion. Det kom många fler biobesökare för att titta på denna finska film än vad det kommer svenskar som tittar på franska filmer i Stockholm. Filmen var inte dubbad utan det fanns en textremsa på franska. Det var inte mycket att läsa eftersom skådespelare hade knappt några repliker.  Jag skulle kunna ha en roll i hans nästa film. Jag tycker om att spela och har urdåligt minne. Dagsaktuella världshändelser löpte i bakgrunden samtidigt som filmen spelades i en 50-talsmiljö med all rekvisita osv. det var konstigt men förklarar fransmännens förkärlek till Kaurismäkis filmer för de älskar elände och dystra bilder och det fick dem. Torra humorn gick hem den med. 

Livet går inte alltid att styra dit man vill. Det gäller att försöka göra det bästa av stunden och ta nya tag nästa dag. Hoppas på en härlig arbetsvecka till er alla!

 

Ostprovning

 Skolan ordnade en liten ostprovning idag. Vi fick lära oss oss om att det finns ca 450 olika ostsorter i Frankrike. Osten är en viktig del av deras kultur och i olika områden tillverkas olika ostar. Vissa görs exempelvis av komjölk eller av getmjölk.

 Varje ost har sin egen historia som osten Valencay från centrala Frankrike. Den tillverkas av opastöriserad getmjölk i en pyramidform. Det sägs att av Napoleons önskemål tillverkades en pyramidformad ost när han var på sina erövringståg i Egypten. Osttilverkaden Tallerand var inte så förtjust i Napoleon och han klippte av toppen av den pyramidformade osten som en markering av sitt tycke (huvudet av). 

                                                        bild: fine food 

Den dyraste osten sägs vara Comté från 2005 som kostar 59 euro kilo, alltså det är verkligen ostarnas kaviar.  Vi som är ostälskare kan glädjas åt att osten är en utmärkt kalcium- och proteinkälla. Tyvärr rekommenderas det bara 60g dag här i Frankrike. Tack och lov finns det ingen våg i min studentlya.

Att få bli äldre

 

Jag hade redan flera år sedan tänkt att fira min 60-årsdag i Frankrike. Då hade jag ingen aning om att just denna höst skulle jag även studera där. Nu blev det så, vilket egentligen är lyckosamt. Lyckosamt för att 16 veckor borta från familjen ÄR lång tid men med födelsedagsfirandet i Frankrike känns tiden inte lika lång.  

Vi hittade ett Airbnb- hus dit hela familjen rymdes, pool och nära till stranden var också på önskelistan. Vi prickade dem alla med ett hus i Lavandou, en liten stad vars namn hade jag aldrig tidigare hört talas om. Det är buss eller hyrbil som gällde för oss att nå dit. Jag kom från Aix och resten från Nice. 

Barnen hade jubileumsplaneringen färdig och det gällde att kolla på schemat vad som skulle hända och på  vilka tider. Det hände dock att vi justerade planeringen en aning. Exempelvis trivdes vi en längre tid på stranden och då hoppade vi över vinprovningen. Vi visste att veckan skulle vara den sista riktigt varma veckan så vi njöt av att simma i havet och leka med barnbarnen vid stranden. Alla utom jag hade ett ansvar för vissa sysslor och förberedelser. Jag bara flanerade runt och njöt.

Att få bli äldre betyder att man får uppleva mer. Den längtan och önskan känner jag allt starkare trots vetskapen om att det mesta har jag redan upplevt. Kanske just detta gör att man värdesätter vissa saker mycket, mycket mer, speciellt familjen. Vi människor är flockdjur och har ett stort behov av att ha en roll i gruppen. Vi i  vårt flock, i vår familj står varandra nära och jag hoppas att det fortsätter så. Det kräver att vi gör saker tillsammans och fortsätter att bry oss om varandra. 

Jag börjar märka att jag behandlas annorlunda nu när jag har blivit äldre. Vissa tror att jag har blivit dummare, mindre betydelsefull och i extrema lägen mer som ett barn. Mer fel kan man inte ha enligt mitt tycke. I vissa andra tillfällen behandlas jag med respekt, hänsynsfullt och även med lite beundran.  Man borde glömma bort åldern och fortsätta behandla varandra så som man själv vill bli behandlad.

Oavsett: lev nu, vänta inte på pensionen, lottovinsten, sommaren, ... lev nu!

Sjuk

 Kort meddelande från den soliga staden Aix-en-Provence: jag har varit förkyld sedan i söndags och det orsakar lite stress med skoluppgifter, närvaron och annat. Jag har varit noga med handhygien och har inte så vitt jag vet haft några sjuka i min närhet.  Så lite fundersam är man, varifrån har jag fått detta elände?

Trots ett tungt huvud har jag läst/ översatt en novell till "Le Reflet" om en grinig, rasistisk och blind gubbe som efter en ögonoperation får sin syn tillbaka och märker att han själv är svarthyad. Vår litteraturlärare har verkligen lyckats hitta mycket läsvärda berättelser som trots miljoner nya ord har gett mycket fina läsupplevelser tillbaka. 

Och min snuva/host/feber är ingenting att klaga över egentligen. Bara några dagar sedan fick jag veta om att en mamma och farmor i min ålder hade dött i en trafikolycka. Så sorgligt så det inte går att beskriva. Så tacksam får man vara för varje dag man får. Ta hand om er och era nära!

Bergsväg

 Dessa bilder får illustrera mina erfarenheter hitintills om studier i franska. Det har varit en uppförsbacke, varmt och svettigt, en smal och kurvig väg med inga skyddsräcken vid stupkanter. Jag har fått ta det lugnt, steg för steg, vila emellanåt, pepp och stöd från klasskompisar som delar samma krävande rutt. Andfådd, gråtfärdig (med Todorov), svindel av alla nya grammatiska- och fonetiska regler som ska hållas i minnet, fokus på ämnet/ vägen för att inte gå vilse.

 Det har krävt envishet, finsk sisu, familjens stöd, noga planering av dagen för att hinna med så mycket som möjligt,  några (?) croissanter och i tuffa situationer också bakverk från pâtisserie, sömn och simning. Men vet ni, även om jag har långt kvar till toppen så har jag fått uppleva magiska stunder med ett fantastiskt utsikt över det franska grammatiska landskapet och börjat inse och förstå allt fler tecken som bildar allt större helheter. Jag kan få gråt i halsen av glädje och stolthet av att kunna njuta av de franska noveller som jag har slitit med men som jag nu förstår berättelsens dubbla budskap. 

Så bakom de karga klipporna skymtar någonting väldigt vackert. Jag ska inte ge upp trots tidvis förtvivlan. Jag vill se allt, jag vill förstå allt. Och jag vill bli förstådd. 

 Vägen i bilden kallas för Route des Crêtes. Den slingrar från Ciotat till Cassis. 

Marseille!

Jag hade ledigt idag på riktigt. Inte en endaste uppgift har gjorts och den här pausen behövde jag verkligen. Bästa sättet att undvika läxor är att åka bort, vilket jag gjorde. Jag har vandrat Marseilles gator upp och ner under hela dagen. Även om jag har varit i Marseille tidigare så kunde mina duktiga guider visa mig en annan sida av staden. 

Basilique  Notre- Dame de la Garde skymtar på bildens bakgrund. Dit får jag åka vid nästa besök för tiden räckte inte riktigt till allt spännande idag.
 

Här en vy över gamla hamnen som har betytt mycket för stadens utveckling under århundraden. Marknader och massor av kaféer och restauranger ligger tätt längst hamnkanten. Det var en extra varm och solig dag idag och det kändes som hela Marseille var ute och njöt av den vackra sensommardagen.

Väggarna kom till nytta på många ställen i Marseille där olika sortens konst tog plats i det offentliga rummet.

Det här är Marseille! inte så välputsat och skinande men i allra högsta grad levande stad.

Graffiti kunde man se lite varstans i Marseille. Hur tillåtet det är/ var, vet jag inte men bilderna drar beundrande blickar både från lokala invånare och från turister.

När man har gått och gått i hettan behöver man ta en paus och få lite mat i magen. Jag fick väldigt mycket mat i magen. Jag såg säkert väldigt ynkligt och svältande ut eftersom min portion med alla dessa skålar skulle ha räckt till en mindre familj.

Spännade stad där det finns mycket att se och uppleva. Rekommenderar varmt!

Ciotat

 

Redan under första veckan i Frankrike ordnade skolan en utflykt bl.a. till Ciotat som ligger drygt en halv timmes körning från Aix.  Ciotat, en liten mysig stad har ca. 36 000 invånare. 

Vi råkade pricka in den stora marknadsdagen då hela stadens kustlinje var fullt med lokala producenter och hantverkare av olika slag. Det var mycket varmt, över 30 grader så man vågade inte köpa livsmedel som inte kunde läggas i kylen under dagen. Matsäcksmat var dock lätt att hitta.

Ciotat är känd för två saker:

1) Där spelades det in en av världens första filmer " L'Arrivée d'un train en gare de la Ciotat" av bröderna Lumière 1895. Dessutom finns där en av de äldsta bion. Ovanstående bild är dock en annan bio vilket bevittnar fransmännens kärlek till film och filmindustri. Minst två bion på 36 000 invånare! 

2) Det var också i Ciotat där Jules Le Noir uppfann spelet pétanque 1907. Första turneringen hölls 1910. Bilden ovan är från andra sidan av lilla hamnen. Hela den kustremsan på motsatta sidan var marknadsområde. Bakom mig (som inte syns i bilden naturligtvis) låg en rysk yacht som höll på att renoveras. Det sades tillhöra någon oligark. Vem vet, stor och lyxig var den i alla fall.  

Kvällsmål

 Fyra veckor har redan gått! Tiden går verkligen fort. Trots få lärarledda timmar så får man verkligen vara noga med att man organiserar dagen så att studierna får den mesta tiden dvs minst 5-6 timmar dagligen men oftast mer. Dessutom är jag lätt distraherad och långsam vilket också påverkar tidsåtgången. Ändå känner jag hela tiden att jag ligger efter, eftersom jag inte hinner repetera så som jag skulle vilja. Mitt liv hänger inte på dessa 30 poäng men om man har tagit tjänstledigt från jobbet och plockar sparade medel från bankkontot  för att kunna vara här så är detta inte enbart för nöjes skull. Bättre chans att lära mig franska kommer jag aldrig mer få.

Så när man väl försöker tolka olika upplysnings filosofiska tankar på franska (var gråtfärdig) och samtidigt känner att jag borde börja med fonetiken också så det där med att hinna laga mat blir lite åsidosatt. Jag erkände direkt till läraren i skolan att Todorovs forskning om upplysningstidens idéer  och jag hittade inte varandra mer än bitvis. Hon ställde upp och vi gick igenom frågorna en efter en i vår grupp vilket var till STOR hjälp. Efter det så kände jag bara, att nu glömmer jag kastrullerna hemma och tallriksmodellen. Och det blev en kvällsmål ute i stan. Mycket gott var det och mätt blev jag.  Innan kvällen var slut så kände jag att Todorov har spelat en viktig roll i mitt liv. Med mat i magen klarar man av svåra utmaningar. 

Paul Cézanne

 Konstnären Paul Cézanne (1839-1906) föddes och bodde här i Aix största delen av sitt liv. Hans sägs påverkat bl.a. Picassos måleri. Kulturarvets andra dag hade jag bokat ett besök (gratis) i  Cézannes ateljé med guidning. Guiden pratade väldigt fort men ett och annat hann jag fatta. Han som flera andra konstnärer var förtjust i ljuset och han ville ha en ateljé med fönstren i norr och söder läge. Det fanns inte en sådan så fick han bygga själv sin ateljé. Han målade gärna stilleben och äpplen var en av hans favoritmotiver. Här nedan bilder från besöket. 

Målningen och nedanstående bilden hittar man föremålen som han hade använt i sin målning i hans ateljé.

Ateljéns maffiga fönstren