När jag började volontera i cafén tänkte jag att nu kan jag bidra till någon eller någras liv med lite glädje i form av en pratstund och fika. Varje gång har jag känt efteråt att jag har fått mycket mer än jag har kunnat ge. Det blev liksom tvärtemot ursprungsidén. Jag har lärt känna vissa stammisar lite bättre och jag blir innerligt berörd av deras engagemang i mina studier. De vill verkligen hjälpa till och ge råd, tips och utmanar mig språkligt så jag vågar mer för varje gång. De skriver minneslappar om de aktuella ämnen som jag har i skolan till mig och är noga med att fråga sedan efteråt om jag hade tagit upp det de föreslog. Som ett exempel fick jag en muntlig uppgift om att redogöra om Nord Pas de Calais-området i skolan och då blev det fart på vissa som hade rötter därifrån och skriva upp det ena och andra som kännetecknar just den regionen. En annan försöker "desperat" tipsa mig om en bok om verbkonjugationer och orkar rätta till mina böjningsfel som jag knappast hör eftersom hen pratar väldigt tyst.
Jag förstår de kulturella skillnaderna och tolkar de sociala koderna allt bättre. Här går det inte vara rättfram, rak i sak som jag brukar vara. Det funkar inte alls. Men det går att utveckla de mer diplomatiska sidorna hos en.
Vilka fantastiska personer med helt olika personligheter har jag fått bekanta mig med. Det är mycket värdefullt för mig på många olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar