Bergsväg

 Dessa bilder får illustrera mina erfarenheter hitintills om studier i franska. Det har varit en uppförsbacke, varmt och svettigt, en smal och kurvig väg med inga skyddsräcken vid stupkanter. Jag har fått ta det lugnt, steg för steg, vila emellanåt, pepp och stöd från klasskompisar som delar samma krävande rutt. Andfådd, gråtfärdig (med Todorov), svindel av alla nya grammatiska- och fonetiska regler som ska hållas i minnet, fokus på ämnet/ vägen för att inte gå vilse.

 Det har krävt envishet, finsk sisu, familjens stöd, noga planering av dagen för att hinna med så mycket som möjligt,  några (?) croissanter och i tuffa situationer också bakverk från pâtisserie, sömn och simning. Men vet ni, även om jag har långt kvar till toppen så har jag fått uppleva magiska stunder med ett fantastiskt utsikt över det franska grammatiska landskapet och börjat inse och förstå allt fler tecken som bildar allt större helheter. Jag kan få gråt i halsen av glädje och stolthet av att kunna njuta av de franska noveller som jag har slitit med men som jag nu förstår berättelsens dubbla budskap. 

Så bakom de karga klipporna skymtar någonting väldigt vackert. Jag ska inte ge upp trots tidvis förtvivlan. Jag vill se allt, jag vill förstå allt. Och jag vill bli förstådd. 

 Vägen i bilden kallas för Route des Crêtes. Den slingrar från Ciotat till Cassis.