sossemor

Det blev inget skrivande igår kväll. Jag var ute i trädgården och jobbade och det tog mina krafter och Sossemor somnade tidigt.

Jag älskar att göra studiebesök för man lär sig så mycket mer än bara läsa sig om ämnet eller lyssna på någon föreläsare. (Detta gäller även i skolvärlden i arbetet med eleverna. Visa, låt elever uppleva och testa själv så fastnar nya kunskaper bättre.)Personaltätheten var hög i Katariina skolan med barn med särskilda behov. Barnen var normalbegåvade men hade funktionshinder av olika slag. Jag är egentligen emot det att barn med ADHD eller asperger osv ska placeras i särskilda skolor utan jag tycker att dessa barn ska integreras i vanliga klasser men ska få de resurser de behöver. I den verkliga skolvärlden händer det ytterst sällan att resurserna räcker till alla i tillräcklig omfattning.I Åbo valde barnen med familjen själva om de ville gå i en vanlig skola eller i den här skolan. Det var tydlig att många behövde dessa små skolklasser med mindre än 10 elever per klass och ofta flera vuxna i varje grupp, en lärare och flera assistenter.Det kändes att varje elev fick tillräckligt med lärarens uppmärksamhet och stöd och att även elever med svåra psykosociala problem kunde hitta glädjen i undervisningen.
Pedagogerna var mycket skickliga och engagerade. Det syntes i klassrummen och i elevernas resultat. De gav inte upp utan hittade olika sätt att jobba fram en metod som passade just för den eleven som kanske inte hade händer eller den som kunde förflytta sig bara med hjälp av rullstol osv. Vissa av barnen hade gått i en vanlig skola och blivit mobbade. Här hade alla sina svårigheter och ingen behövde känna sig annorlunda.
Inget klotter, ingen skadegörelse, lugn och behaglig ljudnivå även i matsalen. Det fanns ett atmosfär om att skolan är viktig och det vi sysslar med i skolan är viktigt.