Gårdagens inlägg är nu kompletterat med bilder.
Hur tänker ägare till stora företagskedjor om arbetsvillkor och arbetsmiljö egentligen? Läste i DN om "SOVA-familjen". Är det verkligen så att ägare inte tänker på vad och hur de egentligen behandlar sina anställda förrän landets största dagstidning börjar skriva om det? Då blir det plötsligt bråttom att kontakta facket och lova förbättringar. Det är faktiskt ganska tragiskt att anställda accepterar/är tvungna att acceptera vilka krav som helst från arbetsgivaren som t.ex. att prioritera jobbet i alla lägen före familjen och vänner, jobba övertid utan ersättning osv. Vi är tillbaka i gamla brukssamhället igen och för många verkar den fackliga kampen vara raderat från historien och samhällskunskapen. Där har både facken och skolan ytterst viktig uppgift att göra. Alla ungdomar måste veta sina rättigheter och skyldigheter ÄVEN i arbetslivet. Vi får inte låta den unga generationen utnyttjas av giriga företagare i jakt efter ökade vinster.
Facket är inte någon kvarleva från gamla tider utan arbetstagarens "närmsta vän" på arbetsmarknaden i nöd och lust! Det är ingen vits att försöka övertyga mig att just "min " arbetsgivare uppfyller alla krav och lagparagrafer så jag behöver inte vara medlem i fackföreningen. Det finns ALLTID goda dagar och mindre goda dagar även på arbetsplatsen och när det väl är dags för de sämre dagar så är det faktiskt mycket ensamt att stå där framför arbetsgivaren utan en stark fackförening som är påläst med senaste nytt om arbetsrätt, lagar, villkor osv. och som kan genomskåda ev. fel och ger sig inte heller innan felen är åtgärdade.
Jag har dock en känsla att fackföreningarna håller på att få en renessans efter sex borgerliga regeringsår. Det börjar synas ute på arbetsplatser att denna regering prioriterar inte de anställdas väl i första hand utan "det ska marknaden sköta" mentaliteten råder även där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar