sossemor

Jag har lärt mig att boka tider i min almanacka som är avsedda för någonting som jag vill göra bara för min egen skull. Det händer inte för ofta, men jag uppskattar verkligen de dagarna. Att vara ute i naturen är en av mina förbokningsbara aktiviteterna. Igår vandrade jag från Örsta till Lövhagen alldeles i min egen takt, beundrade den vackra naturen och samlade krafter inför den kommande arbetsveckan med massor av möten, Anna Lindhs minnesdag, SKL:s ordförandedag och naturligtvis kyrkovalet på söndag. 

Spindelnätet med pyttesmå daggpärlor, naturens eget konstverk. Den här hängde vid ingången till Angarnsjöängen. Jag fick klättra upp i fågeltornet för att kunna se vattenspegel på Angarnsjön. Det behövs en större rensning för att inte sjön växer igen helt och hållet. 

Här i början av vandringen fanns det ordentliga små trappsteg över elstängslen. Längre fram gjorde det inte. Man fick antingen försöka klättra över stängslen (om man hade långa ben) eller försöka gå emellan  

Det första stoppet hade vi vid Össeby IP.  (Ni vet bollplanen där vi (S) vill anlägga konstgräsplan) Där var det fullt med folk. Många barnfamiljer och härlig stämning för ...

där pågick det löpartävningen "Brottbyrundan".  Helt fantastiskt att se att föreningsaktiviteterna lockar ut så många Brottby/Karbyborna. Vad skulle vi göra utan aktiva föreningar och utan entusiaster som jobbar helt idéelt  år in och år ut? Det blev ingen springtävling för min del utan jag sparade mina krafter klokt nog för senare utmaningar längst turen.

Den här bilden är från Husaön.

Här är Sossemor med sin "chapeau" (=min solhatt som jag köpte från Frankrike i somras för att kunna överleva den starka solen). Den behövdes igår också för dagen blev riktig varm och det fanns sträckor där det inte fanns någon skugga alls. Då var jag extra nöjd med min chapeau.

På vissa ställen var man bara tvungen att stanna och ta en bild. Men sanningen är att ingen bild ger verkligheten riktig rätta utan man måste själv uppleva naturen, speciellt vi Vallentunabor som har dessa smultronställen runt omkring oss.

Och grenarna på den här granen... de satte fantasin igång det kan jag lova.

Vägen under E18. Nu var det torrt men vid det minsta regn så går det inte att gå denna väg med den här  lösningen med brädor med torra fötter. Den sista biten av denna del av Roslagsleden var jobbig pga. naturligtvis tröttheten men också det att  flertaliga broar gjorda av brädor var inte ordentligt fästa utan mer eller mindre hitkastade ovanför de ruttna gamla brädor vilket gjorde gåendet mycket ostabilt och riskfyllt. Nu hade jag mitt käpp som gav mig extra stöd men annars hade jag nog legat i gyttjan flera gånger. Jodå, jag behöver extra träning och det ska jag se till att jag får oavsett "riskerna". Ingen träningsvärk denna gång men oh vad bra jag sov. Min vandring längst Roslagsleden går baklänges, så nästa etapp blir från Karby gård till Örsta.