Jag har redan hunnit vara med på ett föräldramöte på det gymnasiet där sonen har börjat. Att lyckas med gymnasieutbildningen med bästa möjliga resultat är viktigt. Mycket beror naturligtvis på hur mycket man själv är beredd att satsa på läsande, men genom åren har jag märkt att relationen mellan läraren och elever spelar större roll än man anar. Att få höra att den och den läraren är "skön" är en lättnad för mig som mamma. Då vet jag att han kommer att trivas på de lektionerna och det påverkar hans studiemotivation.
Så fungerar jag också. När jag får göra misstag och ställa mina "dumma" frågor så känner jag trygghet som underlättar inlärning. Det krävs mycket arbete från lärarens sida att skapa en sådan stämning i klassen och lärarens egen attityd spelar säkert allra största roll i detta. Uppmuntran och tron på att alla i klassen kan lyckas är enormt viktigt. Elever, precis som vi märker lätt om läraren redan från början kategoriserar elever för de som lyckas och de som sannolikt misslyckas. Ingen föds med gymnasiekunskaperna i huvudet utan alla måste läsa och träna mer eller mindre för att få dem. Känns skönt hur skolan har bemött min prins hitintills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar