Jag är nöjd med dagen. De främsta orsakerna till det är ett samtal från en "gammal" vän och ett annat samtal från en "ung" sanningsletare. Och jag fick möjligheten att delta i en intressant paneldiskussion om anhörigstöd.
Jag beundrar verkligen människor som ger så mycket av sin tid och ork att vårda sina nära i tid och otid, året om, ensam eller ihop med socialförvaltningens personal. Är det fråga om plikt som en i publiken sade eller är det kärlek det är fråga om? Troligen är det en kombination av de båda. Det går att utveckla anhörigstödet ytterligare, bredda utbudet, nå flera grupper, ställa frågan om ev. hjälpinsats lite tidigare till anhöriga, utbilda all personal i anhörigtänkesättet. Kommuner "sparar" enorma summor på det att anhöriga tar sin del av vårdandet av en närstående en längre eller en kortare tid. Vi ska vara mån om dem som gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar