Tänk om man bara kunde försvinna någonstans långt borta, bo helt anonymt i någon mysig liten by. Leva enkelt, utan stress och utan större krav. Det där med krav kan ställa till det med press som blir allt större. Egentligen är det inte någon som uttalar några krav utan man hamnar i en situation där man själv upplever krav. Nu måste jag erkänna att jag är också mycket duktig på att ställa krav på mig själv. Jag är väldigt kritisk mot mig själv när jag inte presterar så som jag har tänkt. Typiskt kvinnligt, socialdemokratiskt, finskt, mänskligt? Ja, nu får jag faktiskt lov att leva med mig själv även fortsättningsvis och hitta på ett sätt att hantera detta. Kraven ska inte bli ett hinder. Det är jag medveten om.
Och att bo i en liten by helt anonymt går inte i verkligheten. I en liten by kan du knappast göra någonting utan att alla byborna vet om det. Glöm anonymiteten. Men mysigt vore det i alla fall.
P.S. Ja jag vet att möjligheten till detta finns i vår egen kommun med flera små mysiga samhällen och med de kommunikationer som vi har idag så kan det även kännas att de ligger långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar