24 juni 2013

Årets viktigaste kommunfullmäktigemöte ägde rum i måndags en vecka sedan. Då togs Kommunplan för åren 2014-2016. Jag helt medveten om att det kanske inte är det mest lockande måndagsnöje för de flesta men det då om någonsin under året då (M) politik ställs mot vårt alternativa (S) politik.  I år gick det avsevärt livligare till än vanligt. Aldrig tidigare har (M) ansträngt sig att hitta fel och svagheter i vårt alternativ. Vi har haft väldigt passiv budgethantering tidigare men det går ju inte längre för nu har alla kommuninvånare möjlighet att se hur  folkvalda sköter sig, apropå webbsändningarna.

Så här efter en vecka kan jag konstatera att ingen av de lokaltidningarna har kommenterat själva politiska innehållet i budgetalternativen. I själva verket är det bara Vallentunafria som har överhuvudtaget skrivit om mötet. Vallentunafria  fokuserade mer på det retoriska och har inte ännu gått djupare i de politiska diskussionerna mellan blocken. Och det är just det som är det svåra att få folk att inse skillnaderna mellan (M) och (S). Inte det som de tror skillnaderna är, utan vad de verkligen är.

När det gäller bedömningen utifrån retorisk förmåga så är det naturligtvis nyttigt att få höra hur man uppfattas och man kanske utvecklas till bättre möjligen, men för mig som har ägnat de senaste 18 åren till lokalpolitiken, så är handling, ambitionen, innehållet, utvecklingsområden, fakta, resultat ... mycket viktigare som väljare och som kommuninvånare.  Exempelvis deltog inte kommunalrådet i själva budgetdebatten utan han hade engagerat sina partikompisar i "hitta fem fel i (S)-budgeten" medan han själv tog enbart inledningen av deras egna kommunplan. Han fick mycket beröm av nättidningen. Ja, och det var han som godkände några av Kenneths (S) förändringsförslag, men det var det.

Parissa fick också beröm för det hon gjorde. Jag  påpekade att andelen förskollärare är mycket lägre i Vallentuna än i riket vilket Parissa försökte nonchalera. Statistiken talar dock sitt klara språk: 37% förskollärare i Vallentuna medan i riket finns  54% (2010). Vi har alltså förSKOLA utan pedagogisk personal i vissa fall. För oss socialdemokrater det är inte acceptabel situation och därför måste vi politisk göra någonting åt det. Bättre arbetsvillkor (inkl. lön) är ett sätt. Parissa försökte också minimera problematiken med att inte ha behöriga lärare i grundskolan i högre utsträckning. Vart femte lärare i grundskolan är obehörig!  Vilken förälder ropar Hurra när ens eget barn inte har behörig/leg. lärare som betygssätter och undervisar? Inte jag i alla fall. Jag vill att mina barn har behöriga lärare i alla ämnen oavsett vad rikets siffror säger. Rikets siffror ligger på 88% (2010), Vallentuna 80%. På fritidshemmet är det ännu värre: 26% med ped. högskoleutbildning jämfört med rikets 58%. Ja Parissa (M). Jag föredrar socialdemokratisk skolpolitik! Jag är inte nöjd med situationen i Vallentuna.

Imorgon får jag klargöra hur vi resonerar kring bostadsbyggnationen i kommunen.

Inga kommentarer: