sossemor

I handlingarna till ett extra kommunstyrelsens arbetsutskott i morgon (=måndag) finns några intressanta ärenden: uppföljning av verkställigheten av beslut och rapportering av obesvarade motioner. Båda redovisningar har en tydlig struktur med tidsaspekt och ansvarsförvaltning/person. Ett utmärkt arbete har lagts ner på detta. Vi politiker har inte haft en helhetsbild på läget tidigare. Nu blir det lättare att följa upp besluten.  Det sorgliga är att det tar alldeles för lång tid från beslut till verkställighet. I morgon får jag kanske veta varför.

Det blir också intressant att se hur majoriteten kommer att behandla dessa extra ärenden, ska de direkt till kommunstyrelsens möte eller ska dessa behandlas på nästa KS. Frågan gäller alltså om den demokratiska förankringen innebär enbart gruppledarna eller hela den aktiva politiska kåren via partiernas möten. Det kan inte vara mening att man inte hinner eller glömmer bort vissa ärenden som sedan måste snabbt tas upp på dagordningen utan att partigrupperna har fått möjlighet att läsa beslutsunderlag och ha den diskussionen som behövs. Javisst kan det finnas ärenden som mer eller mindre är formalia men andra ärenden, även om majoriteten bukar kalla dem för "informationsärenden", är ofta flitigt diskuterade frågor åtminstone i (S) gruppen och så ska det vara. Delaktighet och insyn leder till högre politiskt aktivitet. Det vill väl alla partier?

Jag följer med intresse hur den nya presidenten i Frankrike inleder sin mandatperiod. Jag gillar högt hans löfte om att införa ett lönetak för statliga vd:ar. "Jag kommer att införa en maxlön på 20 gånger de lägsta lönerna i offentliga bolag."punkt ur hans valmanifest. Jag är en person som har svårt, ja mycket mycket svårt att tro, att någon persons arbetsinsats i ett företag kan vara så mycket mer värd än den som verkställer/genomför chefernas beslut på verkstadsgolvet. Javisst har jag hört resonemanget att vd-lönerna måste vara marknadsmässiga annars finns det risk att företagen kan inte behålla dessa nyckelpersoner. Vet ni, jag skulle göra precis som president Hollande. Jag skulle ta den risken! Det finns alltid tillräckligt många hungriga mellanchefer som är beredda att ta nästa steget i hierarkin. Förresten sänker han sin egen lön också. Hur ofta har det hänt i svensk eller internationell politik tidigare?