Bokhandel

 Jag kom fram häromdagen att jag behöver plastfickor för de anteckningarna från de olika kurserna. Det finns flera bokhandel i lilla stadskärnan i Aix. Man får en bild att fransmän är ett läsande folk, även män. Naturligtvis hade jag först hamnat på en hantverksmarknad där jag stod i gassande sol och diskuterade med några kvinnor om storlekar på kläderna i Sverige jämfört med i Frankrike. Med en papperspåse i handen (det var inte meningen att köpa något där) fortsatte jag min väg på skuggsidan av gatan och hittade en bokhandel med namnet "Mon chat pitre" som jag hade redan spanat tidigare men hann inte då in.

Jag tänkte inte mycket på namnet innan, men när jag steg in, såg jag minst två katter liggandes på disken bredvid kassaapparaten. Den ena hade ett antal böcker på sig. Jag trodde att de var sådana leksakskatter som man försöker ersätta anställda med i äldreomsorgen i Sverige, katter som spinner och känns sköna att klappa på och håller de äldre lugna. Det var dock inte fallet här utan visst klappade människorna dessa katter men de var faktiskt livslevande, slöa i värmen och såg ut att njuta av sin tillvaro för fullt. 

Bokhandel var ett mysigt ställe där man verkligen trivdes. Det var flera mindre rum där katterna gick runt. Böckerna var placerade både på hyllor men också på bord. De allra flesta böckerna var pocketböcker vilket håller bokpriserna förhållandevis låga. Tanken är, gissar jag, att låga bokpriser gör litteraturen tillgängligt för flera. Dessutom köper alla dessa pocketvarianter, rika såväl som de med mindre pengar.

Vissa böcker hade post it-lappar på sig men personalens personliga rekommendationer. Jag gick runt och läste dem och en av böckerna köpte jag även om det finns tillräckligt med att läsa ändå. Den ska jag läsa på vintern när jag är hemma som ett minne från tiden här i Aix. Och när jag väl till sist kom hem märkte jag att jag hade glömt att köpa plastfickor.